Det går inte att ta miste på den norrländska attityden i ”Avväxten”

Poeten David Väyrynen, född 1983, är aktuell med diktsamlingen ”Avväxten” på Ordfront. Boken är uppföljaren till debuten ”Marken” från 2017, som sålde i tusentals exemplar och blev en ovanlig kommersiell framgång för en svensk diktsamling. Redan debuten etablerade Väyrynen som en av de mer originella rösterna i den samtida svenska poesin.

Den nya boken har väckt uppmärksamhet redan innan läsningen börjar – genom sin ovanligt långa titel. Den fullständiga titeln är en hel berättelse i sig, med hänvisning till bysamfälligheten Storberget-Isovaara-Stuorvári i Norrbotten, där ett tiotal familjer har lämnat majoritetssamhället för att bilda småskaliga, självförsörjande kollektiv. Titeln anger också att boken bygger på ett transkriberat avslutningstal från samfällighetens jubileumsvecka, nedtecknat och kapitelindelat av författaren själv.

Att titeln är så lång är ett medvetet val. Väyrynen ansluter till en 1700-talstradition då böcker såldes utan omslag och titelbladet därför fick sammanfatta innehållet. I dag sker presentationen i stället genom omslag, baksidestexter och förlagets hemsidor – men författaren visar att den gamla formen fortfarande kan bära en hel berättelse.

Formen är ovanlig. ”Avväxten” är inte en traditionell diktsamling med fristående dikter, utan ett enda långt tal i vi-form. De tretton familjer som förekommer i boken återfanns redan i ”Marken”, och i den nya samlingen får läsaren följa hur projektet har utvecklats. Kollektivet har lämnat löneekonomin och den moderna konsumtionen för att leva på jakt, fiske och boskapsskötsel, med respekt för naturens begränsade resurser.

Titeln ”Avväxten” är en direkt referens till idén om ekonomisk avväxt, eller degrowth, som har vuxit sig allt starkare i klimatdebatten. Rörelsen, som växte fram ur 1970-talets miljöengagemang, ifrågasätter idén om ständig ekonomisk tillväxt och menar att rika länder måste minska sin produktion och konsumtion för att klimatmålen ska nås. I Väyrynens diktning formuleras detta i rader som att ”endast när tillräckligt många människor istället håller på med tillräckligt lite” kan det börja luta mot det bättre.

Kollektivet i boken är dock inte naivt. Fienden är tydlig: ”dom i staden”, som med sina solpaneler och oavbruten konsumtion håller ”apparaten” välsmord. Samfällighetens medlemmar är medvetna om att deras livsstil inte kan bli norm för hela mänskligheten, men de framstår ändå som märkligt tillfreds. De jagar på morgonen, fiskar på eftermiddagen och föder upp boskap på kvällen – utan att bli vare sig jägare, fiskare eller boskapsuppfödare. Specialisering och yrkesidentitet avfärdas till förmån för en bredare syn på arbete: ”inte finns det viktiga lönearbeten inte / det finns viktiga arbetsuppgifter jo.”

Språket är en central del av boken. Väyrynen blandar svenska med finska, meänkieli och nordsamiska, och den svenska texten präglas av norrbottniska dialektala särdrag: infinitivmärkande ”att” saknas ofta, adjektiv böjs sällan i plural och possessiva pronomen placeras efter substantivet. Det ger texten en lokal förankring som förstärker budskapet. En av de samiska raderna, ”dat riibá mii riibá”, översätts ungefär med ”det som håller, det håller”.

Miljön i boken är Norrbottens inland, en region som i verkligheten präglas av såväl gruvnäring och storskalig industri som av en stark samekultur och tornedalsk språkminoritet. Norrbotten är Sveriges till ytan största län och en av Europas mest mineralrika regioner, med gruvnäring i bland annat Kiruna och Gällivare. Väyrynen pekar på en alternativ väg framåt, bortom såväl arbetslinjen som industriprojekten, och gestaltar ett samhälle där beroendet av naturen och människorna emellan är själva poängen.

Med ”Avväxten” befäster Väyrynen sin särställning som en originell poetisk röst. Han har jämförts med David Vikgren, en annan poet som utgår från norrbottniska språktraditioner, men Väyrynen har etablerat en egen ton. Frågan är hur många läsare samlingen når. Debuten ”Marken” visade att poesi kan sälja långt utanför den ordinarie poesipubliken – ironiskt nog med tanke på innehållets kritik av tillväxtsamhället. ”Avväxten” har goda förutsättningar att följa samma väg.

Boken ges ut av Ordfront, ett av Sveriges etablerade förlag med en lång tradition av samhällslitteratur och skönlitteratur. ”Avväxten” är ett udda och tankeväckande bidrag till den pågående diskussionen om klimat, tillväxt och alternativa samhällsmodeller – och en påminnelse om att en annan värld fortfarande kan föreställas.