Filmlistan vecka 44: Höstmys med romantiska ”Sense and sensibility”

Årets filmår har knappt hunnit blomma ut innan en ny våg av premiärer är här. De titlar som just nu uppmärksammas visar på en ovanligt bred palett – från Jane Austen i ung, rufsig tappning och svenska Oscarsförhoppningar till dokumentärer, skräck, klimatthrillers och animerad fårhumor. Flera av filmerna har redan väckt debatt eller prisats på festivaler.

Bland de mer uppmärksammade titlarna finns Georgia Oakleys ”Sense and sensibility”, en ny tolkning av Jane Austens klassiker med Daisy Edgar-Jones och George MacKay i huvudrollerna. Berättelsen om systraskap, romantik och ekonomisk stress har fått en mer modern och rufsig form, men kärnan i Austens samhällsskildring är intakt. Austen-adaptioner har länge varit en genre för sig i den brittiska filmvärlden, och just den här versionen lyckas vara både trogen förlagan och överraskande i uttrycket.

Från Sverige kommer ett av säsongens mest omtalade bidrag: ”Arkipelag”. Alex Schulman har regisserat filmen med Linus Wahlgren, Fares Fares och Gustaf Skarsgård i de bärande rollerna. Den är utsedd till Sveriges Oscarsbidrag, vilket direkt gett den internationell uppmärksamhet. Filmen beskrivs som en skoningslös skildring av manlighet, mobbning och destruktiva mönster, med en klassresa som utvecklas till rena helvetet. Det är inte svårt att förstå varför den fått en sådan plattform – den tar upp frågor som engagerar långt bortom den svenska biopubliken.

Även det franska dramat ”Enzo” väcker intresse. Robin Campillo har regisserat och i huvudrollerna syns Eloy Pohu och Maksym Slivinskyi. Filmen skildrar tonåringars klarsyn och längtan i ett klassamhälle, och har beskrivits som ett filmiskt avskedsbrev från den Guldpalmsbelönade regissören Laurent Cantet. Det ger filmen en extra tyngd i en redan stark europeisk konstfilmshöst.

En helt annan genre representeras av ”Clayface”, där James Watkins tar sig an en av Batmans mer udda skurkar. Tom Rhys Harries spelar en Hollywoodstjärna som förvandlas till ett kläggigt lermonster, med Naomi Ackie i en av de övriga rollerna. Filmen lutar sig tydligt mot kroppsskräck snarare än traditionell superhjälteaction. Det är ännu ett tecken på att superhjältegenren är i förändring – publiken vill se mer än specialeffekter och mantlar, och då blir berättelser om identitet, förfall och existentiell ångest allt vanligare.

På festivalsidan märks Cristian Mungius ”Fjord” med Renate Reinsve och Sebastian Stan. Mungiu, som tidigare fått Guldpalmen i Cannes, skildrar här en konflikt mellan en troende familj och ett sekulärt skandinaviskt samhälle. Det är en berättelse om religion, moral och kulturkrockar, placerad i ett nordeuropeiskt landskap som sällan skildrats på det här sättet. Med Reinsve och Stan i rollerna har filmen också en internationell dragkraft som få nordiska dramer får.

Dokumentären ”Naza” av Yuval Abraham och Rachel Szor är en av de mest angelägna titlarna just nu. Genom anonyma vittnen skildrar den den högteknologiska krigföringen i Gaza. Filmen har prisats för sitt mod och sin metod, men den har också väckt diskussion om hur dokumentärfilm kan skildra en så omdebatterad konflikt. Att vittnena hålls anonyma skapar ett starkt skyddsnät, men gör också berättelsen både närvarande och obehaglig.

Den svenska komedin ”Kärlek och andra diagnoser” tar sig an ett ämne som sällan får stort utrymme i feelgood-genren. Daniel Sawka regisserar och i huvudrollerna finns Tuva Beckman och Carl Kristoffersen. Filmen handlar om kärlek på autismspektrat och om stormande, ung förälskelse som kantas av hinder. Här finns både värme och konkret problematik, utan att berättelsen blir vare sig farsartad eller sentimental.

Norska ”Nipster” rör sig i en helt annan tonart. Sunniva Eir Tangvik Kveum har regisserat en ekothriller där ett idylliskt sommarkollo för unga klimataktivister gradvis förvandlas till en mardröm med högerextrema inslag. Saga Stenman och Erik Enge spelar de centrala rollerna. Temat – att klimatengagemang kan radikaliseras och slå över i något helt annat – är både obekvämt och högaktuellt.

För den yngre publiken finns två tydliga alternativ. ”Nelly Rapp. Porten till underjorden” av Johan Rosell avslutar trilogin om monsteragenten Nelly Rapp, där Matilda Gross och Marianne Mörck bland andra medverkar. Trilogin avslutas med flaggan i topp, enligt recensenterna. I ”Fåret Shaun och monstret på bondgården” är det återigen dags för Aardman-studiens älskade leraanimationer. Steve Cox och Matthew Walker regisserar en berättelse där Shaun experimenterar fram en ruskig varelse. Aardman, som ligger bakom Wallace och Gromit, fortsätter därmed att leverera familjefilm med brittisk humor och tydlig hantverkskänsla.

Sammantaget bjuder den här filmhösten på en bred repertoar. Här finns Oscarsspelande svenska dramer, politiskt laddad dokumentär, internationella festivalnamn, romantisk feelgood och renodlad familjeunderhållning. Det ger publiken goda skäl att både följa festivalpratet och upptäcka något oväntat – oavsett smak.