Fem år efter Lars Vilks död den 3 oktober 2021 har konstverket ”Profeten M som rondellhund” återigen blivit en symbolfråga. I en debattartikel i Dagens Nyheter uppmärksammas att auktionsplattformen Auctionet systematiskt avlägsnar eller avböjer alla verk av Vilks som föreställer rondellhunden. Enligt artikelförfattaren bekräftade företaget detta i ett mejlsvar.
Auctionet är ingen marginalaktör på den europeiska auktionsmarknaden. Plattformen grundades 2011 av tidigare medarbetare på Bukowskis och har vuxit till Europas ledande marknadsplats för onlineauktioner. Genom att samordna och sampublicera nätauktioner för ett stort antal svenska och europeiska auktionshus sköter bolaget logistik, betalningar och global räckvidd. Enligt uppgift i debattartikeln omsätter verksamheten hundratals miljoner kronor. Den digitala auktionshandeln har vuxit snabbt de senaste åren, vilket gör att plattformar som Auctionet i dag har en nyckelroll för hur konst omsätts i Europa.
När en sådan aktör systematiskt väljer bort ett specifikt verk handlar det inte längre om enskilda galleristers rädsla. Det innebär att verket försvinner från den sekundära marknaden, den plats där konstverk normalt får sitt ekonomiska och historiska värde. Utan tillgång till auktionskanalerna blir konstverket i praktiken osäljbart och därmed osynliggjort.
Rondellhunden skapades 2007 som ett bidrag till en lokal utställning på temat hundar. Den omstridda teckningen föreställer profeten Muhammed som rondellhund. Sedan arrangörerna av säkerhetsskäl dragit tillbaka verket publicerades det av Nerikes Allehanda. Reaktionerna blev globala: protester, diplomatiska noter, ett pris på Vilks huvud utlyst av al-Qaida i Irak, brandattentat, överfallet vid Uppsala universitet 2010 och terrorattentatet i Köpenhamn 2015, där filmskaparen Finn Nørgaard mördades. Vilks själv såg reaktionerna som en del av konstverket, ett processverk om censur och gränserna för det fria ordet.
Tryckfrihetsförordningen, en av Sveriges fyra grundlagar, skyddar det fria konstnärliga skapandet. Censurförbudet riktar sig mot staten: ingen myndighet får i förväg hindra utgivning. Privata företag som Auctionet omfattas inte av samma förbud. Ändå uppstår en form av faktisk censur när den dominerande infrastrukturen för konsthandeln väljer bort verk. I debattartikeln beskrivs det som en normalisering av självcensur, driven av säkerhetsrisker, kundtryck och affärsmässig försiktighet.
Det väcker principiella frågor om yttrandefrihetens villkor i dag. Den formella rätten att skapa och publicera konst kvarstår, men den faktiska möjligheten att nå en marknad avgörs i allt högre grad av privata digitala mellanhänder. När dessa väljer bort obekväma verk uppstår en gråzon där kommersiella beslut får samma effekt som censur.
Mönstret är inte nytt. Moderna Museet avböjde en gång att ta emot rondellhunden med motiveringen att den inte var tillräckligt konstnärligt intressant. På en utställning i Blå Hallen i Höganäs 2023 utelämnades verket med hänvisning till säkerhet. Sajten Ledarsidorna.se, som drivs av artikelförfattaren, har dokumenterat hur flera målningar där Vilks inarbetat rondellhunden i klassiska förlagor, däribland en tolkning av Caravaggios David och Goliat, hamnade hos privata samlare efter Köpenhamnsattentatet. Målningarna ska senast ha visats publikt 2015.
Konstvärlden har enligt debattartikeln varit påfallande tyst när det gäller Vilks. Medier och institutioner som annars gärna hyllar provokationer har i detta fall ofta valt att avstå. Journalisten Robert Aschberg har tidigare pekat på att många vek sig för hoten. I en text i Svenska Dagbladet har Madine Refoi nyligen skrivit att Vilks fem år efter sin död är bortglömd och att en generation lär sig självcensur.
Auctionets agerande förstärker den bilden. Det räcker inte att ett museum eller ett galleri avstår. När den kommersiella plattform som gör auktionshandeln möjlig också väljer bort verket blir det i praktiken osäljbart. Därmed mister verket möjligheten att värderas, visas och cirkulera i offentligheten.
För Vilks var rondellhunden aldrig bara en teckning. Den var ett instrument för att pröva var gränserna för det fria ordet och det konstnärliga skapandet går. Tryckfrihetsförordningens ideal bygger på att även obekväma verk får existera. I debattartikeln formuleras slutsatsen att marknaden fem år efter Vilks död har tagit över där terroristerna lämnade av. Censur behöver inte förbjuda – det räcker med att avstå.
