Luftvärnschef vädjar om svenska vapnet: ”Skjutit slut på allt”

Fyra personer, varav två barn, har skadats i en rysk attack mot ett bostadshus i Dnipro. Bara timmar tidigare hade glidbomber, Shahed-drönare och ballistiska missiler slagit mot städer i östra Ukraina. Attacken sätter återigen fokus på den hårt pressade situationen för Ukrainas luftförsvar.

Hennadij Redko arbetar vid Ukrainas östra luftkommando med den övergripande styrningen av luftvärnet. Hans ansvarsområde omfattar omkring tio miljoner människor i regioner som utsätts för nästan dagliga ryska bombningar. Läget är allvarligt.

– Vi har brist på nästan alla vapensystem. Om vi hade tillräckligt med vapen hade vi kunnat skydda hela Ukraina, säger han.

Bristen beror dels på den ryska attackintensiteten. Ryssland skickar fler och mer avancerade drönare och robotar. Dels handlar det om att Ukraina tvingats omgruppera sitt luftvärn eftersom Ryssland i allt högre grad koncentrerar attackerna mot huvudstaden Kiev.

– Många av våra enheter måste jobba i Kiev, och då blir andra delar mer sårbara. Men det är så vi tvingas prioritera, säger Redko.

Särskilt stor är bristen på Patriot-robotar, som är det enda effektiva vapnet mot Rysslands ballistiska robotar. Det östra luftvärnskommandot kan numera bara avfyra de amerikanska systemen när det upptäcker en riktigt stor robot. Bristen har fått en snöbollseffekt. När avancerade luftvärnssystem flyttas till Kiev vågar sig ryska bombplan närmare de östra delarna av Ukraina, eftersom risken att bli nedskjutna minskar.

Sedan ett par månader tillbaka når Ryssland storstaden Zaporizjzja med glidbomber. Tidigare hade sådana flygningar varit uteslutna. Nu orsakar bomberna förödelse i staden nästan dagligen. Redko kallar användningen av glidbomber för ett uppenbart krigsbrott. Till skillnad från andra tunga vapen är de oprecisa och kan slå ner var som helst.

– Ryssland säger att de bara slår mot militära mål, men det är nog bara deras egen befolkning som tror på det, säger han.

Att bekämpa KAB-bomberna, som glidbomberna också kallas, skulle vara relativt enkelt om Ukraina hade god tillgång till luftvärnsrobotar. Men försvaret tvingas prioritera.

– KAB är ett mycket billigt vapen och de har enorma mängder av det. Vi måste välja vad vi skjuter efter, och då är det viktigare med en kryssningsrobot som kan väga ett ton och med säkerhet går mot målet.

Höstens stora förändring är annars de nya ryska Shahed-drönarna. I stället för propellrar styrs de nu med jetmotorer, vilket ger betydligt högre hastighet och gör dem svårare att bekämpa. Mot de nya ryska modellerna, Geran 4 och Geran 5, har det svenska systemet Robot 70 visat sig vara mycket effektivt, enligt Redko.

– Vi har skjutit slut på allt, bokstavligen. Så fort de levereras över gränsen körs de ut för att användas, säger han.

Robot 70 är ett bärbart luftvärnssystem med en räckvidd på cirka nio kilometer. Laserstyrningen gör att det inte kan störas ut av elektronisk krigföring. Systemet har exporterats till ett tjugotal länder och har under kriget använts flitigt av Ukraina. Sverige har donerat systemet vid flera tillfällen: den första leveransen kom våren 2023, nästa i september 2024, och i februari 2025 meddelade regeringen att den senaste varianten skickas direkt från tillverkaren Saab. Även Litauen har bidragit med systemet, med en första leverans i februari 2025 och ytterligare en i vintras.

De jetdrivna drönarna har visserligen dragit upp priset för Ryssland, men de är fortfarande mycket billiga jämfört med vad det kostar att skjuta ner dem. Om ett stridsflygplan behöver använda en jaktrobot är en enda avfyrning flera gånger dyrare än en rysk drönare. Att använda automatkanon är betydligt billigare, men ammunitionen är en stor bristvara.

När Ryssland började använda de jetdrivna drönarna i stor skala sjönk antalet nedskjutningar. I september kunde flyglarmet vara aktivt nästan dygnet runt i vissa städer. Nu finns tecken på att luftvärnet lyckas bättre, bland annat med hjälp av F-16-plan, men frågan är om taktiken är hållbar i längden.

Ukrainas luftförsvar är indelat i fyra geografiska zoner: västra, östra, södra och centrala. De frontnära södra och östra delarna använder i högre utsträckning kortdistanssystem, medan de strategiska systemen som Patriot framför allt finns i den centrala zonen kring Kiev. Den snedfördelningen är en direkt följd av de prioriteringar kriget tvingat fram.