Så har medieklimatet förändrats under Trumpadministrationen

Washington. När amerikanerna går till mellanårsval är det halvtid för Trumpadministrationen. För landets journalister har de två åren varit en påminnelse om hur snabbt villkoren för pressen kan förändras. Retoriken från Vita huset har varit upprepad och hård: etablerade medier beskrivs som fientliga, reportrar som motståndare och granskningar som falska nyheter. Ändå fortsätter många redaktioner att undersöka makten.

Dahlia Lithwick är jurist och journalist på den oberoende nyhetssajten Slate. Hon ser ett mönster där journalister utmärker sig genom att inte böja sig. ”Fogligheten har varit betydligt större i andra sektorer”, säger hon. Hennes iakttagelse sätter fingret på något centralt: medan medieägare i flera fall valt att ingå uppgörelser med Vita huset, ofta för att säkra intervjuer eller undvika politiska konfrontationer, har den faktiska journalistiken inte tystnat.

Bakgrunden är en mediebransch som befinner sig i ekonomisk gungning. Digitaliseringen har flyttat annonspengarna från tidningar till plattformar som Google och Facebook. Lokala redaktioner har lagts ner, många journalister har sagts upp och stora mediehus är i ökad utsträckning beroende av ägare med andra affärsintressen. Den utsattheten gör att politiska påtryckningar kan få större genomslag. När en president dessutom systematiskt ifrågasätter mediernas trovärdighet skapas ett klimat där hot, trakasserier och misstro får fäste.

Samtidigt har pressfriheten kommit under allt hårdare press. I Reportrar utan gränsers globala index har USA halkat nedåt de senaste åren. Attackerna mot journalister sker inte bara i ord utan också i praktiken: reportrar har hindrats från att ställa frågor, nekats tillträde till presskonferenser och i flera fall utsatts för hot. Vita huset har vid upprepade tillfällen medvetet valt ut vilka medier som ska närvara vid officiella evenemang, något som väckt skarp kritik från pressorganisationer.

Ändå visar utvecklingen inför mellanårsvalet en annan bild. Granskande reportrar har fortsatt att avslöja oegentligheter, följa skatteärenden, kartlägga valfinansiering och ifrågasätta makthavarnas version av verkligheten. De har pressat ministrar, ställt obekväma frågor och publicerat uppgifter som Vita huset försökt tona ner. Det arbetet har gett resultat: flera utredningar har inletts, politiska beslut har ifrågasatts och väljarna har fått ett bredare underlag inför valet.

Lithwick menar att journalisterna trots allt står ut i jämförelse med andra samhällssektorer. Inom näringslivet, teknologibranschen och delar av rättsväsendet har anpassningen till Trumpadministrationen varit mer påtaglig. Företag har undvikit att kommentera kontroversiella beslut, finansiella aktörer har hållit en låg profil och vissa myndigheter har varit ovilliga att lämna ut information. Som jämförelse har journalistkåren, trots sina ekonomiska svårigheter, i högre utsträckning värnat sitt oberoende.

Det finns flera förklaringar till det. En är yrkesidentiteten: journalister är tränade att kontrollera källor, möta motstånd och hantera press från makthavare. En annan är att medierna fortfarande har en publik som kräver granskning. Den offentliga efterfrågan på oberoende journalistik har märkts i ökande prenumerationssiffror för flera stora tidningar de senaste åren. Även lokala medier har fått förnyad uppmärksamhet, även om deras ekonomiska situation fortfarande är svår.

Mellanårsvalet blir därmed en prövning inte bara för Trumpadministrationen och kongressen, utan också för den amerikanska pressens roll i demokratin. Frågan är om mediehusen står fast vid granskningen när trycket ökar, eller om fler ägare väljer den mindre konfrontationslystna väg som en del redan slagit in på. Dahlia Lithwick menar att reportrarna redan gett sitt svar. ”Fogligheten har varit betydligt större i andra sektorer”, säger hon – med betoning på att journalisterna fortfarande håller ställningarna.

Om det fortsätter att vara sant avgörs inte minst i de kommande dagarnas valbevakning. För väljarna handlar det om tillgången till pålitlig information och granskning av dem som sitter vid makten. För journalisterna handlar det om att fortsätta göra det arbete som alltid varit kärnan i yrket: att berätta det som makten helst vill dölja.