Förföriskt när en ung publik undersöker fornfynd på Dramaten

I ett nyskapande kulturexperiment bjuder teatergruppen Poste Restante in publiken till en interaktiv föreställning på Dramaten, där gränsen mellan åskådare och aktörer suddas ut på ett unikt sätt. Besökarna transformeras från passiva teatergäster till aktiva deltagare i rollen som praoelever i en arkeologisk undersökning.

Föreställningen kretsar kring ett autentiskt fornfynd som blir utgångspunkten för en djupdykning i vårt förhållande till historia och kulturarv. Publiken engageras i praktiska moment som ullkardning och får prova på att spela urtida musikinstrument, vilket skapar en multisensorisk upplevelse som går bortom traditionell teater.

”Vi ville skapa ett rum där publiken inte bara observerar utan faktiskt deltar i skapandet av mening kring historiska artefakter,” förklarar en representant från Poste Restante, en grupp som länge arbetat med gränsöverskridande scenkonst.

Dramaten, som under senare år aktivt sökt bredda sin repertoar med mer experimentella uttryck, ser samarbetet som ett viktigt steg i att nå nya publikgrupper och utmana föreställningen om vad institutionsteater kan vara.

Föreställningen väcker frågor om hur vi tolkar historiska fynd och vilka berättelser vi väljer att berätta om vårt förflutna. Genom att låta publiken bli medaktörer skapas en direktkontakt med historiska processer som vanligtvis är otillgängliga för gemene man.

Kulturhistorikern Maria Bergström, som följt projektet, ser det som en del i en större trend inom kulturvärlden: ”Vi ser ett ökat intresse för deltagarkultur och upplevelser som suddar ut gränserna mellan publik och utövare. Detta projekt är särskilt intressant eftersom det kombinerar vetenskaplig noggrannhet med konstnärlig frihet.”

De urtida instrumenten som används i föreställningen har rekonstruerats i samarbete med musikarkeologer från Uppsala universitet. Dessa instrument ger besökarna en unik möjlighet att höra klanger som inte spelats på hundratals, ibland tusentals år.

”Ljudet från dessa rekonstruktioner skapar en nästan övernaturlig brygga till forntiden,” berättar musikarkeologen Johan Lindberg. ”När en modern människa spelar på ett instrument som inte hörts sedan bronsåldern händer något magiskt i rummet.”

Ullkardningen, en av de praktiska aktiviteter publiken får pröva på, representerar ett av mänsklighetens äldsta hantverk. Denna teknik för att bearbeta ull inför spinning har förändrats förvånansvärt lite genom årtusendena.

Teatergruppen Poste Restante har tidigare gjort sig känd för sina okonventionella produktioner där publikens roll omförhandlas. Gruppen bildades 2008 och har sedan dess arbetat med att utforska nya former för scenkonst, ofta i gränslandet mellan teater, performance och installation.

Dramatens konstnärliga ledare Sofia Jupither ser projektet som en del av husets strävan att vara relevant i samtiden: ”Teatern måste ständigt utforska nya sätt att beröra sin publik. Detta samarbete visar hur vi kan använda våra historiska rum för att skapa genuint nyskapande möten.”

Reaktionerna från de första föreställningarna har varit övervägande positiva. ”Det kändes som att jag faktiskt förstod något om hur det var att leva för tusentals år sedan, på ett sätt som inget museibesök någonsin gett mig,” berättar Lena Svensson, en av besökarna.

Projektet har också väckt intresse inom museivärlden, där många institutioner brottas med frågan om hur historiska artefakter kan göras mer tillgängliga och engagerande för allmänheten.

”Det finns mycket vi kan lära av denna typ av konstnärliga tolkningar,” säger Peter Nilsson, intendent vid Historiska museet. ”Att skapa emotionella kopplingar till historien är minst lika viktigt som att förmedla fakta.”

Föreställningen på Dramaten kommer att pågå under en begränsad period, men diskussioner förs redan om hur konceptet kan vidareutvecklas och kanske turnera till andra platser i landet. Teaterns unika förmåga att förena det förflutna med nuet blir i detta fall extra påtaglig, när åskådare förvandlas till aktiva deltagare i en historisk undersökning.