Anders Svensson: Kan inte Svenska Akademien skriva korrekt svenska?

Två urkopplade järnmalmsvagnar på ett stickspår fick någon att utbrista: ”Titta, två ensamma vagnar.” Reaktionen ledde till en språkfråga: Kan en malmvagn över huvud taget vara ensam, när den saknar känslor? Svaret från språkexperten Linnea Hanell är jakande, men med en viktig nyans.

Enligt Svensk ordbok används ”ensam” inte bara om varelser med känslor. Ordet kan också beteckna något som befinner sig långt från andra företeelser av liknande slag. Då passar uttryck som ”ett ensamt hus vid havet” – eller ”två ensamma järnmalmsvagnar på ett stickspår”. Den andra betydelsen, ”som saknar nära vänner och anhöriga”, är däremot reserverad för levande varelser. Att beskriva en malmvagn som ensam i den meningen vore, som experten påpekar, märkligt.

Frågan är inte bara språkligt intressant. Järnmalmsvagnar är en förutsättning för den svenska gruvnäringen, som är en av landets viktigaste exportsektorer. LKAB, statligt ägt och ett av Europas ledande gruvföretag, bryter järnmalm i Kiruna, Malmberget och Svappavaara i norra Sverige. Malmen transporteras sedan med tåg på Malmbanan till hamnarna i Narvik och Luleå. Banan är en av Europas tyngsta järnvägar, med tåg som kan vara över 700 meter långa och väga flera tusen ton. Stickspår längs banan används för uppställning och växling, och där kan vagnar stå avställda under kortare eller längre stunder.

De är alltså sällan ensamma i praktiken. Vagnarna rör sig i ständiga flöden mellan gruva och hamn, och de är en viktig del av en exportkedja som påverkas av världsmarknadspriser, efterfrågan från Kina och logistikstörningar. Järnmalm är den enskilt viktigaste råvaran för stålproduktion, och Kina är världens största köpare. När priserna faller eller stiger märks det direkt i gruvorter och hamnar. När vagnarna står stilla på ett stickspår är det ofta en planerad del av tågdriften. Ändå väcker synen av två avkopplade vagnar associationer till övergivenhet – och det är just den mänskliga blicken som gör ordet ”ensam” möjligt.

I samma språkfråga behandlades ytterligare ett ämne: skillnaden mellan ”persisk” och ”iransk”. Förväxlingen är vanlig, men begreppen har olika innebörder. Språkvetaren Alma Hjertén Soltancharkari förklarar att Persien är det historiska namnet på det land som sedan 1935 heter Iran. ”Iransk” är i första hand ett nationellt och politiskt begrepp: iranska medborgare, iranska städer och iransk politik. ”Persisk” syftar på den persiska folkgruppen, språket och dess kulturella uttryck, som persisk litteratur, persisk mat och persisk konst.

Iran är ett mångetniskt land. Perser utgör den största befolkningsgruppen, men där finns också balucher, kurder, araber, turkar och andra grupper. En person kan alltså vara iransk medborgare utan att vara etnisk perser. Det officiella språket är persiska, ibland kallat farsi, men det talas inte av alla som första språk. Persiskan tillhör de iranska språken, en språkgrupp som även omfattar baluchiska, kurdiska och dari. Baluchiska talas främst i sydöstra Iran och i angränsande områden i Pakistan och Afghanistan, medan kurdiska har starka fästen i flera länder i Mellanöstern.

Att hålla isär ”persisk” och ”iransk” är viktigt i nyhetsrapportering, diplomati och kulturdebatt. Iran är en av Mellanösterns största ekonomier och en betydande oljeproducent, med ett komplext politiskt landskap. Att kalla allt iranskt för ”persiskt” suddar ut skillnader mellan etniciteter och språk i regionen. På samma sätt skulle en bred användning av ”iransk” för persisk kultur kunna osynliggöra den specifika persiska traditionen, som sträcker sig tusentals år tillbaka. Persisk poesi och litteratur har haft stort inflytande i hela den islamiska världen, och namnet ”Persien” förknippas fortfarande med det antika imperiet.

De två frågorna visar hur ord rymmer flera lager av betydelse. ”Ensam” kan handla om både mänsklig ensamhet och fysisk avskildhet. ”Persisk” och ”iransk” växlar mellan historia, etnicitet och nationalitet. För en gruvnäring som ständigt är i rörelse, och för en värld där språkliga nyanser påverkar hur vi förstår varandra, är sådana distinktioner mer än akademiska. De hjälper oss att beskriva verkligheten med precision.