Kulturdebatt. ”Nej Sara Martinsson, arenakonserter ska inte förbjudas”

Debatten om arenakonserter och svenskt kulturliv har väckts på nytt efter en opinionstext i Dagens Nyheter. Den 3 oktober skrev Sara Martinsson att ”det arenaindustrin sysslar med inte är kultur. Det är exploatering.” Under rubriken ”Förbjud arenakonserter för att rädda svenskt kulturliv” varnade hon för att de stora kommersiella konserterna tar resurser och uppmärksamhet från mindre scener. Nu svarar Kristofer Åkesson, marknads- och kommunikationsdirektör för norra Europa på Legends Global.

Legends Global är en global aktör inom arenadrift och driver 450 arenor världen över. I Sverige driver bolaget genom Stockholm Live de stora evenemangsarenorna i Stockholm. Åkesson skriver att han är partisk i frågan, men menar att evenemangsindustrin är både större och viktigare än vad Martinsson ger bild av.

Enligt Åkesson är de ekonomiska effekterna av årets stora konserter i Sverige väldokumenterade. De har genererat miljardbelopp i turistekonomiska effekter till de städer som fått besök av internationella superstjärnor. Det handlar om allt från hotellnätter och restaurangbesök till tusentals unga vuxna som får sin första arbetslivserfarenhet i samband med evenemangen.

Han skriver att branschen gärna lyfter fram de siffrorna, men att det också finns andra värden som inte får samma uppmärksamhet. En konsert är förstås en konstnärlig upplevelse, men den är också en social och mänsklig upplevelse som skapar samhörighet mellan människor.

Debatten äger rum mot en bredare internationell bakgrund. Efter pandemin har efterfrågan på stora liveevenemang ökat kraftigt i hela västvärlden. Konsertarrangörer genomför allt större turnéer, och städer runt om i Europa konkurrerar om att locka till sig etablerade artister. Evenemangsturismen har blivit en viktig del av många städers ekonomi, samtidigt som mindre scener i flera länder kämpar med högre kostnader och minskade marginaler. Det har lett till en växande diskussion om balansen mellan kommersiella jätteproduktioner och det bredare kulturlivet.

Åkesson vänder sig mot att de stora och små scenerna ställs mot varandra. ”Det blir problematiskt att ställa de små scenernas allvarliga utmaningar mot intresset för de stora. De fyller olika, lika viktiga, funktioner i samma ekosystem. Och föder varandra”, skriver han.

Han hänvisar också till rapporten ”The Goosebumps Effect”, som togs fram tidigare i år för att undersöka de mänskliga och samhälleliga värden som skapas genom stora evenemang, bortom ekonomin. Forskning inom psykologi, neurovetenskap och sociologi visar enligt rapporten att gemensamma upplevelser och delade känslor kan stärka social samhörighet och empati. En tillhörande Sifo-undersökning bland svenska folket visar att nio av tio svenskar uppger att gemensamma liveupplevelser kan stärka känslan av samhörighet i oroliga tider. 74 procent säger att de känner sig mer hoppfulla efter en liveupplevelse.

Samtidigt tycker Åkesson att det är rimligt att diskutera höga biljettpriser och logistiken kring stora arenor. Säkerhet och gästupplevelse är frågor som branschen ständigt arbetar med. Men han frågar sig varför så många ändå väljer att prioritera en biljett till en arenakonsert. Kanske handlar det om mer än musiken eller artisten, skriver han: om att känna tillhörighet tillsammans med tusentals främlingar och hitta hopp i en osäker, digitaliserad omvärld.

Åkesson avslutar med att en sådan upplevelse, om något, är kultur. ”Och det ska inte förbjudas”, skriver han.