Mattias Dahlström: Juan Atkins techno förändrade populärmusiken i grunden

Juan Atkins är död. Den 64-årige Detroit-artisten, som brukar räknas som en av technons allra viktigaste upphovsmän, avled den 31 oktober i Mexico City. Kevin Saunderson, hans vän och kollega i trion The Belleville Three, kallade honom i sociala medier för ”skaparen”.

Atkins föddes i Detroit 1962. Under skoltiden i förorten Belleville mötte han Derrick May och Kevin Saunderson. De tre skulle gå till historien som The Belleville Three. Där, i utkanten av en stad i ekonomisk kris, började de utforska en Korg MS-10-synthesizer – ett instrument som kom att definiera en hel genre.

Atkins var först av de tre att nå ut med musik. Grunden lades dock gemensamt. Funkadelic och Parliaments futuristiska funk blandades med den elektroniska pop som Kraftwerk och Yellow Magic Orchestra hade visat prov på. Blandningen gav upphov till ett nytt slags groove: mekaniskt, elektroniskt och tydligt präglat av science fiction. Atkins gav genren dess namn efter Alvin Tofflers beskrivning av ”techno rebels” i boken ”The Third Wave”. Han använde ordet i låtar som Cybotrons ”Techno City” och Model 500:s ”Techno Music”.

Redan 1983 kom genombrottet. Tillsammans med Richard Davis, i duon Cybotron, släppte Atkins albumet ”Enter”. Låten ”Clear” sålde 50 000 exemplar – en anmärkningsvärd siffra för en elektronisk undergrundslåt. Framgången gjorde det möjligt för honom att starta skivbolaget Metroplex. Där gav han ut musik under namn som Infiniti och Model 500. Model 500:s samlade produktion, som senare gavs ut på det hyllade albumet ”Classics” från 1993, räknas i dag som ett av technons viktigaste grunddokument.

Atkins var också en av de första inom elektronisk musik att kombinera rollerna som producent, DJ och skivbolagsägare. Metroplex blev ett oberoende alternativ till de stora bolagen och visade att dansmusik kunde leva på egna villkor. Den modellen har präglat efterföljande generationer av technoproducenter och gjorde Atkins till en viktig länk mellan underground och kommersiell dansmusik.

Bellevilletrions insats brukar jämföras med rockens tidiga ikoner som Little Richard, Chuck Berry och Elvis Presley, eller hiphopens grundare som Grandmaster Flash, Kool DJ Herc och Afrika Bambaataa. Medan Chicago byggde upp housen, mjukare och mer själfull, skapade trion i Detroit en stramare och mer industriell ljudvärld. Den vänskapliga konkurrensen mellan städerna blev en av de viktigaste motorerna i modern dansmusik.

Atkins musik nådde långt utanför Detroit. Han blev en gigant i technokretsar och en självklar bokning på klubbar och festivaler världen över. I takt med att genren spreds växte ett nästan oöverskådligt antal subgenrer fram, men grunden förblev den som lades i Belleville under 1980-talet. Framför allt i Europa fick technon ett starkt fäste under sena 1980- och tidiga 1990-talet, då producenter i Storbritannien, Tyskland och Belgien byggde vidare på de ljud som Bellevilletrion utvecklat.

Detroit var vid tiden en stad i sönderfall. Nedskärningar i bilindustrin hade lämnat stora delar av staden utan arbete, med en arbetslöshet på över 15 procent. Ändå lät Bellevilletrions musik inte hopplös. Dystopin fanns där, men också en känsla av att något nytt höll på att ta form – som om solen var på väg upp bakom ruinerna.

Detroits borgmästare Mary Sheffield skrev efter dödsbeskedet att Atkins i början av sin karriär var ”en tonåring med en synthesizer och en stor idé”. Han föreställde sig vad framtidens musik skulle kunna vara, och sedan byggde han den. Det är en träffande beskrivning av en konstnär som ägnade sitt liv åt att förverkliga en arkitektoniskt precis vision av en ljusare framtid.

Juan Atkins blev 64 år. Han efterlämnar dottern Milan Ariel.