Mattias Timander är aktuell med romanen ”Lämmelvalsen” (Weyler, 187 sidor), uppföljaren till debuten ”Din vilja sitter i skogen”. Båda böckerna rör sig mellan Stockholm och Kiruna och skildrar journalister som lämnat Norrland, byggt karriärer i huvudstaden, men till slut återvänt när hembygden kallat.
I ”Lämmelvalsen” heter berättarjaget Hjalmar. Hans föräldrar har omkommit i en bilolycka och efterlämnar – till hans stora förvåning – 37 miljoner kronor. Pengarna, konstateras det i romanen, har vuxit fram i den stora gruvans närhet. Arvet gör det möjligt för Hjalmar att lämna Stockholm. Han flyttar tillbaka till Kirunatrakten med planen att skriva en reportagebok om vanliga människors berättelser om att bo i och runt en stad vars geografiska läge skiftar beroende på storkapitalets krav.
Redan i debuten fanns grundtemat: den som skriver om Norrland stämplas alltid som debattör. Hjalmar har med bas i Stockholm bevakat sina forna hemtrakter i både press och reportagebok, och han konstaterar att en sörlänning som säger ”i Norrland” alltid lockar fram ilskan hos dem som bor i de två tredjedelar av Sverige som ligger norr om Solna. För kirunaborna ligger Norrland söderut, förklaras det kärnfullt i romanen.
Titeln ”Lämmelvalsen” för tankarna till myten om lämlar som i en ändlös rad vandrar utför stupen – en återkommande bild för glesbygdens avfolkning. I romanen är lämmelvalsen dock något annat och mer bokstavligt, och någon förenklad avfolkningsskildring är det inte fråga om.
Kiruna är en stad helt formad av gruvnäringen. LKAB, Luossavaara-Kiirunavaara AB, är ett statligt bolag och en av Sveriges viktigaste exportindustrier med sin utvinning av järnmalm. Malmen har brutits i Kiruna sedan slutet av 1800-talet, och bolaget driver i dag en av världens största underjordsgruvor. Men verksamheten gör marken instabil. Sedan flera år pågår en av de mest omfattande stadsomvandlingarna i modern tid: hela stadsdelar rivs och byggs upp på nytt på säkrare mark. I Timanders roman beskrivs Kiruna som en ”mobilstad”, ett flyttbygge. På bokens insida finns en handritad karta från början av 1900-talet, gjord av en utsocknes upptäcktsresande, som visar Kalix älvdal med omnejd – från tiden då Kiruna ännu var ett nybygge.
Hjalmar bor först på ett nybyggt lyxhotell som lockar internationella besökare med helikopterfärder i vildmarken, spa och lokal gastronomi. Men han tränger allt djupare in i regionens berättelser och flyttar till slut in hos gamle Isak. Isak är en boklärd man med Samuel Beckett, Marcel Proust och Thomas Bernhard i hyllan, och han undervisar Hjalmar i konsten att läsa PO Enquist. Han har också varit någon man vände sig till för att få visioner om livsval och framtid – en förmåga han uppger sig ha förlorat. I separata, mer suggestiva kapitel möter läsaren en drömmare, sannolikt Isak, även om romanen låter det vara osagt.
Romanen rymmer flera av de frågor som gör Norrland till ett politiskt laddat ämne: gruvbolagets makt, kolonialismen och försvenskningen av Sápmi, laestadianismens forna inflytande, konflikterna mellan renägare och andra näringar samt de överrumplande klassresor som gruvnäringen möjliggjort. Men dessa teman hamnar i bakgrunden när Hjalmar alltmer låter naturen och de lokala människoliven ta över. Prosan är lugnt lunkande, konkret och avvaktande. Effekterna sitter i detaljerna – som när knakandet i en rygg ”låter som när man blandar en kortlek”. Ofta behövs inte ens liknelserna: realismens bilder räcker, som smältvatten som droppar från taken, ljuset som sneddar över älven och den brännande kylan när händerna stoppas i vattnet.
I en av drömmarens visioner skildras en katt som dör medan ungarna försöker dia, småfåglar som skriker på hjälp och sörjer, och en räv som drar sig undan med uppgiven blick. Scenen är grym och vacker på en gång – mäktig och utan åthävor.
”Lämmelvalsen” utkommer i ett läge där Norrland under lång tid varit en dominerande kraft i svensk samtidslitteratur. Kritiker har pekat på att många romaner som utspelar sig i sydligare städer framstår som utbytbara – de skulle lika gärna kunna utspela sig i Odense, Gent, Hamburg eller Milano. Norrlandsskildringarna bär däremot en stark lokal förankring, i gränslandet mellan politik, historia och natur. Med ”Lämmelvalsen” tar Timander plats i den berättartraditionen.
