Sörmlands museum i Nyköping uppmärksammar nu en av de mer okända kungliga gestalterna i svensk historia. Utställningen ”Maria Pavlovna. Från svenskt hovliv till Coco Chanel” skildrar storfurstinnans dramatiska livsresa – från tsarrikets glansfyllda hov via svensk prinsessroll till en ny tillvaro som modeföretagare i 1920-talets Paris. Den pågår till den 25 april 2027.
Maria Pavlovna föddes 1890 in i den ryska tsarfamiljen. Som 18-åring giftes hon bort med prins Wilhelm, son till kung Gustav V. Vigseln ägde rum i Sankt Petersburg 1908, och brudklänningen – en rysk hovdräkt i silverlamé med guldbroderier och långt släp – är en av utställningens stora behållningar. Paret fick Stenhammar slott i Sörmland som sommarresidens och Maria blev hertiginna av Södermanland. Enligt uppgifter ska hon ha trivts med det lantliga livet och syntes inte sällan i folkdräkt.
Bland föremålen märks också guld- och silvertrådsbroderade liv till ryska hovdräkter, en pärl- och paljettbroderad aftonklänning av hovskräddaren N P Lamanova och en rosa sidenklänning med silverbroderier. En handbroderad fana, som Maria gav till Södermanlands fältskytteförening 1912, visar hur hon använde sitt hantverkskunnande långt innan hon etablerade sig i Paris.
Äktenskapet sprack dock, och 1914 återvände Maria Pavlovna till Ryssland. Där nåddes hon snart av revolutionens verklighet. Många i hennes familj föll offer för bolsjevikernas maktövertagande. Hon lyckades fly och tog sig så småningom till Paris, där en hel generation ryssar i exil försökte bygga upp sina liv. För Maria blev modet räddningen.
I Paris kom hon i kontakt med Coco Chanel, och under 1920-talet drev hon ateljén Kitmir, som specialiserade sig på broderier till haute couture-hus. Under åtta år levererade Kitmir broderier till franska modehus. Hennes plagg och skisser visas i utställningens tredje sal, tillsammans med flera Chanel-klänningar med broderier som tillskrivs Kitmir. Det var en verksamhet som både krävde affärssinne och konstnärlig känsla, och den placerade henne mitt i den parisiska modebranschens snabbt växande ekosystem.
Utställningen är skapad av Susanna Strömquist och sträcker sig över tre rum. Det första ger en biografisk bakgrund. Det andra fokuserar på åren i Sverige, med porträtt av kung Gustav V, kronprinsessan Margareta och andra medlemmar av det svenska hovet. Här finns också en unik filminspelning från 1944, gjord i Buenos Aires, där Maria Pavlovna på flytande svenska berättar om sin tid i Sverige. Det lokala perspektivet är närvarande: besökaren påminns om att storfurstinnan var hertiginna av Södermanland och att paret tillbringade somrarna på Stenhammar slott.
Det tredje rummet är det mest anmärkningsvärda ur modehistorisk synvinkel. Här blir berättelsen tydligare: från den ryska hovdräktens prakt till de maskinbroderier som Maria lät sy upp i sin ateljé. Utställningen väljer alltså att inte stanna vid det kungliga livet utan följer henne in i en helt ny yrkesbana. För den som väntar sig en traditionell modeutställning kan upplägget te sig spretigt. Som skildring av en människa som tvingades anpassa sig till historiens omvälvningar fungerar det däremot väl.
Det finns en parallell till författaren Stefan Zweigs berömda självbiografi ”Världen av igår”, där han beskriver hur ett helt samhälle upplöstes under hans livstid. Samma känsla av övergivenhet och omstart präglar Maria Pavlovnas memoarer. Hon skrev själv att det var som om hennes generation ryckts ur sin dekorativa ram och knuffats av scenen mitt under ett praktfullt skådespel. Den känslan förmedlas starkt genom utställningen, men lika tydligt är hennes förmåga att resa sig.
Sörmlands museum har under senare år etablerat sig som en plats för genomarbetade utställningar, och ”Maria Pavlovna. Från svenskt hovliv till Coco Chanel” är inget undantag. För den som intresserar sig för kungahistoria, mode eller Europas 1900-talshistoria ger utställningen en påminnelse om hur snabbt livsvillkor kan förändras – och hur mode kan bli både ett minne av en förlorad värld och ett sätt att överleva i en ny. Därmed blir den också ett exempel på hur ett regionalt museum kan berätta en europeisk historia.
