Moonica Mac: ”Det hade nog varit härligare att vara en ängel”

Note: The source material is an artist profile, not a mining story, so I have written it as a culture/entertainment news article in Swedish. I have included regional context where relevant, including Dalarna and Bergslagen’s industrial and mining heritage.

Artisten Moonica Mac, egentligen Lisa Brolander, är aktuell med sitt tredje studioalbum ”Blau Hajmel” – det första efter broderns död och dotterns födelse. Skivan släpps den 30 oktober och följs av en Sverigeturné.

De senaste åren har format både livet och musiken. För två år sedan förlorade Lisa Brolander sin bror i cancer. I våras födde hon sitt första barn, en dotter, tillsammans med sambon, fotografen Olle Bergman. Familjen bor på en gård i Smedjebacken i Dalarna.

– Jag har en go to-tanke att det mesta är meningen, och om det är något som känns jättemeningen så är det ju att hon blev till, säger hon.

Det nya albumet beskriver hon som en sammanfattning av de senaste åren – en uppdatering till alla som tycker att hon varit dålig på att höra av sig. Sorgen och glädjen får existera sida vid sida.

– Fastän döden är så död så kan man gå på fotbollsträningen. Man får lov att skratta även i sorg. Jag går runt med sorg och saknad hela tiden, men jag kan sitta här och pladdra ändå, eller glömma bort det för en stund när jag köper blöjor, säger hon.

Lisa Brolander är uppvuxen utanför Borlänge, en stad i Dalarna med rötter i Bergslagens långa historia av gruvdrift och järnhantering. Efter flera år i Stockholm har hon återvänt till skogarna där hon växte upp.

– Jag hade en liten fot där, men den lilla foten var så liten att jag hämtade hem den, säger hon om tiden på Södermalm.

Hon vill kunna se ut över åkrar och ängar, sätta fötterna i gräset och plocka blommor utanför huset. Om morgnarna ser hon rådjur, och i skogen intill rör sig en vargtik. Den känner hon igen sig i.

– Jag har en tendens att förminska mig själv. Hybris är inte min grej. Jag glömmer bort att jag är viktig och värdefull och cool. Moonica Mac hjälper mig med självrespekten, säger hon.

Skillnaden mellan artisten och privatpersonen är tydlig för henne. På frågan om det är Moonica Mac som sitter där svarar hon:

– Nej, nu är jag Lisa. Men vi kan ropa på henne om du vill.

Den nya skivan är den mest personliga hittills.

– Den är ju så personlig, skivan, så det är nog mer Lisa i det här albumet än någonsin. En Lisa för själen typ, säger hon.

Albumtiteln ”Blau Hajmel” har en personlig bakgrund. Den kommer från hennes bror, som enligt Lisa var dålig på engelska och en gång översatte ”det är blå himmel” till ”it’s a blau hajmel”.

Brodern, som var sportintresserad och stolt över hennes musik, hade svårt att hålla takten i hejarklacken uppe i Leksand, berättar hon.

Moonica Mac debuterade 2019 med albumet ”Stark & sårbar” och medverkade 2021 i TV-programmet ”Så mycket bättre”. Hon har sedan dess byggt en position som en av de svenska artister som skriver nära sig själv, med texter som rör både det svåra och det vardagliga.

Hon är inte rädd för att skriva om det som gör ont, men sorgen behöver inte alltid vara ”stjärnan i rummet”.

– Jag tänker att det svåra är en så himla stor del av livet så att det lika gärna kan vara bredvid en. Men jag vill inte stanna där. Att bevara det glada är också viktigt, säger hon.

På konserterna händer det att publiken gråter. Hon hoppas att låtarna ska nå den som behöver dem.

– Om du vill luta dig mot mig så kan jag luta mig mot dig liksom, säger hon.

Hon vill också att albumet ska visa fler sidor av henne som artist.

– Jag vill att det ska landa i ett ”jaha, okej – det här är hon”.

Och vem är hon?

– En människa, herregud! Jag känner mig jättemycket som en människa. Det är härligt, men det hade nog varit härligare att vara en ängel, säger Lisa Brolander.