Efter avpubliceringen – så ser svenska medier på AI-användning

Förra veckan avpublicerade Svenska Dagbladet en essä av sociologiprofessorn Emma Engdahl sedan tidningen gjort bedömningen att texten till en betydande del kan ha skrivits med hjälp av AI. Beskedet kom efter att även mediesajten Kvartal analyserat essän och konstaterat AI-användning. Engdahl har förnekat anklagelserna, men SvD:s kulturchef Ida Ölmedal står fast vid beslutet. I ett mejl till Dagens Nyheter framhåller hon att människor ska producera journalistiken.

Händelsen har satt fokus på en av de mest aktuella publicistiska frågorna: var går gränsen för AI-användning i texter? Sedan lanseringen av generativa AI-verktyg som ChatGPT har redaktioner världen över tvingats ta ställning. I Sverige saknas en gemensam branschstandard. Göteborgs-Posten, Sydsvenskan, Dagens Nyheter och Expressen – några av landets största dagstidningar – har valt olika vägar. För mediehusen handlar det i grunden om förtroendet från läsarna. En tidning som publicerar AI-genererad text utan transparens riskerar att urholka sin trovärdighet.

På Göteborgs-Posten är utgångspunkten att AI kan användas för att förbättra texter, men att texterna i slutändan ska vara skrivna av människor. Chefredaktören Christofer Ahlqvist säger att bedömningen görs från fall till fall. ”Att använda AI för att förbättra någon mening här och där behöver inte diskvalificera en text från att publiceras hos oss”, säger han. Han jämför med debattartiklar av politiker, som ofta skrivs av flera personer. ”Vilken är skillnaden mellan det och att ta hjälp av AI för att sätta ord i rätt ordning, men behålla de egna åsikterna?”

Ahlqvist anser att ju högre verkshöjd en text har, desto mindre rimligt är det med AI-användning. Därför var SvD:s beslut att avpublicera essän rimligt, även om en annan typ av text kanske hade bedömts annorlunda. GP har vid flera tillfällen tackat nej till texter på grund av misstänkt AI-användning. I vissa fall har redaktionen gillat ämnet men bett skribenten att skriva om texten med mindre AI.

Sydsvenskan har också tackat nej till texter med AI-koppling. Chefredaktören Lena Philipson säger att principen är att texterna ska vara skrivna av människor. Men hon gör, liksom Ahlqvist, skillnad på olika typer av texter. ”Vi tar med stor sannolikhet in insändare och debattartiklar som är skrivna med hjälp av AI. Och jag är inte emot det. Det finns en demokratiseringsaspekt där – AI gör att fler kan skriva på ett begripligt sätt”, säger hon.

På Dagens Nyheter är AI-användning tillåten i delar av arbetsprocessen, men tidningen publicerar inte AI-genererade artiklar. Redaktionschefen Anna Åberg säger att kommunikationen till externa skribenter är tydlig: alla formuleringar och slutsatser ska vara skribentens egna.

Expressen har en kvalitetspolicy som bland annat frilansare tar del av. Där framgår att AI kan användas för språkgranskning och research, men att skribenten ska stå för texten, faktakollen och publiceringen i dess färdiga form. Chefredaktören Klas Granström säger att tidningen återkommande stoppar texter där AI anses ha gjort en för stor del av skrivjobbet. ”Det är något som vi behöver bli duktiga på att hålla koll på”, säger han.

För att upptäcka AI-genererad text används allt oftare analysverktyg. I fallet med Emma Engdahls essä använde Kvartal verktyget Pangram. SvD har uppgett att man använde kontroller med verktyg för igenkänning av AI-producerad text vid sidan av en egen redaktionell bedömning. På Expressen använder man analysverktyg som komplement och ”second opinion”. ”Vi är inte i ett läge där vi låter tekniken ensam göra systematiska bedömningar”, säger Klas Granström. Även på Sydsvenskan och DN pågår diskussioner om lämpliga program, men i nuläget används inget specifikt verktyg – redaktörerna förlitar sig på mänskligt omdöme.

Christofer Ahlqvist på GP ser dock en risk med analysverktygen: de kan stämpla en hel text som AI-genererad även om skribenten bara använt AI för att förbättra vissa formuleringar. Samtidigt påpekar han att redaktioner som tar emot mycket text utifrån, som kulturredaktionen, ofta har en upparbetad relation med sina skribenter och kan diskutera gränserna. ”Det är svårt att säga att sättet vi arbetar på i dag alltid kommer att gälla. Jag tror att det kommer att förändras mycket framåt. I grunden kommer det att handla om den generella uppfattningen och vad våra läsare tycker är rimligt och inte”, säger han.

När GP har testat AI har reaktionerna från läsarna varit få. Men enligt Ahlqvist har riskerna med AI kommit upp på agendan på ett annat sätt på sistone. ”Det ser nog annorlunda ut i dag än för bara ett halvår sedan”, säger han.

Frågan om AI i journalistiken lär därför fortsätta att engagera. Medan vissa tidningar ser AI som ett hjälpmedel för demokratin, betonar andra vikten av att värna det mänskliga hantverket. Gemensamt för de stora redaktionerna är att det redaktionella ansvaret fortfarande ligger hos människor – oavsett hur texten har tillkommit.