Boken om trauma och rasism på arbetsmarknaden blir feelgood

I en recension i Dagens Nyheter har kritikern Valerie Kyeyune Backström tagit sig an Suad Alis nya roman ”Dålig stämning”, utgiven av Norstedts. Förväntningarna var höga efter den hyllade debuten ”Dina händer var fulla av liv”, där Ali visade prov på förmågan att gestalta ett livsöde med driv och trovärdighet bortom klyschorna. Med uppföljaren ville hon ta sig an ett nytt ämne: en samtidsroman och arbetsplatssatir med fokus på klass, rasism och pressen att ständigt förbättra sig. Men enligt Backström innebär romanen en besvikelse – inte på grund av idéerna, utan i genomförandet.

Handlingen kretsar kring Maya, en ekonom utbildad i Stockholm, som bor på Södermalm och arbetar på välgörenhetsföretaget Origon. Hennes vänner Yasmine och Minou är karriärsdrivna och framgångsrika – den ena född med silversked i mun, den andra selfmade som influerare och PR-konsult – medan Maya kommer från en småstad och vuxit upp med en psykiskt sjuk mamma. Hon vill inget hellre än att bara överleva vardagen: gå till jobbet, äta hämtmat och slippa träna. När Origon drabbas av en ekonomisk kris tvingas Maya mot sin vilja att agera konferencier på en insamlingskonferens, ett uppdrag hon förstår att hon fått åtminstone delvis på grund av att hon är svart. Konferensen blir en vändpunkt då hon bryter samman.

Backström lyfter fram flera intressanta spår i berättelsen: kritiken mot dagens optimeringssamhälle, klasskonflikterna och rasismens många skepnader. Hon skriver att Ali har ett fint öga för motsättningar, förljugenhet och hur en person både kan utnyttjas på grund av sin bakgrund och samtidigt utnyttja den. Men samtidigt menar hon att dessa stråk slarvas bort. Romanen velar enligt kritikern mellan att vara satir, allvarlig samhällsskildring och feelgood, och när slutet närmar sig förvandlas den till en ”lycklig saga” där barndomens trauma får förklara allt. Frågan som kvarstår är vad romanen egentligen vill säga – en fråga som Backström säger sig inte få svar på trots omläsning.

Ett av problemen är intrigen, som upplevs som tunn. Ett exempel är spåret med Minous dejt, som visar sig vara pojkvän till Mayas favoritkollega. Det är upplagt för triangeldrama, men eftersom de två bara var på en oskyldig dejt innan mannen ghostade Minou, blir Mayas ovilja att berätta för svårbegriplig. Likaså blir Minous långvariga intresse för denna man märklig, med tanke på att hon annars beskrivs som en kvinna som alltid har en ny kille på gång. Sådana trovärdighetsproblem är genomgående, enligt Backström. Mayas mamma, som sedan sonens tragiska bortgång dragit sig undan och mest sover, porträtteras också dunkelt: å ena sidan helt frånkopplad och övertygad om att sonen lever, å andra sidan gör Maya en enorm överraskning när mamman behöver flytta till gruppboende – ”där bor ju bara psykiskt sjuka”.

Det största problemet är dock språket. Backström efterlyser större omsorg, i stället möts läsaren av upprepningar och texten gör hela tiden omtag för att förklara saker som redan etablerats. Hon konstaterar att romanen mot slutet vecklar ut sig till en berättelse om hur psykisk sjukdom smyger sig på, vilket skärper koncentrationen, men att det spåret sedan dränks i den upplösande sagan. Sammanfattningsvis menar Backström att ”Dålig stämning” lider av att den inte har bestämt sig för vad den vill vara. Hon ser ändå tillräckligt med bränsle i form av samhällskritik och skarpt observerade motsättningar för att se fram emot kommande romaner från Suad Ali.

Norstedts är ett av Sveriges största bokförlag med en lång historia av att ge ut både skönlitteratur och facklitteratur. Att romanen ges ut där understryker att den placeras i den etablerade utgivningen, men också att förlaget har förväntningar på Ali som en författare som kan nå en bred publik. ”Dålig stämning” har väckt debatt bland läsare och kritiker, inte minst för dess skildring av arbetslivets psykosociala press och de subtila, men vardagliga, formerna av rasism som många i dagens Sverige känner igen sig i. Även om recensionen är kritisk, lyfter den fram ämnen som lär fortsätta diskuteras i den litterära offentligheten.