Gabriel Zetterström: Den AI-genererade matens giftiga färger borde vara en varningssignal

Under hösten har sociala medier fyllts av AI-genererade menybilder från restauranger. Wraps, burgare och carbonara presenteras i förvridna former, ofta med ett blaffigt typsnitt som förstärker känslan av att något gått snett. Bilderna har väckt både avsky och fascination och satt i gång en bredare diskussion om hur artificiell intelligens förändrar människors sätt att skapa och bedöma det som tidigare varit självklart.

Bakom trenden står restaurangägare som uppger att AI-verktyg sparar tid. Det argumentet kan vara svårt att invända mot, men kritiker undrar om samhället borde göra mer för att underlätta vardagen på andra sätt. En återkommande fråga är också om en hamburgare över huvud taget behöver en bild – och om den i så fall måste vara framtagen av en algoritm.

Reaktionen på de AI-genererade bilderna kan enligt Nils Holmberg, forskare i kommunikation vid Lunds universitet, förklaras med människans evolutionära historia. Vi är tränade att vara uppmärksamma på mat, och i naturen signalerar starka färger ofta fara. Giftiga svampar är ett klassiskt exempel. Holmberg har i en intervju med SVT sagt att menyerna borde fungera som en varningssignal – inte bara för den enskilda avokadotoasten, utan för AI i stort.

Debatten om AI sträcker sig dock långt bortom restaurangvärlden. I mitten av oktober uppgav författaren Anna Axfors i tidskriften Kvartal att sociologiprofessorn Emma Engdahl med stor sannolikhet använt AI i en text. Svenska Dagbladet valde efter uppgifterna att avpublicera en två månader gammal understreckare av Engdahl. Hon själv förnekade anklagelserna och beskrev texten som ”en lysande text och en briljant samtidsdiagnos”. Enligt Engdahl är debatten dessutom irrelevant. Det borde inte spela någon roll om en text är AI-producerad, menar hon, och en bojkott av AI vore kontraproduktiv och riskabel.

Fallet har blivit en symbol för den osäkerhet som präglar svenska medier i AI-frågan. Flera redaktioner har under året tagit fram riktlinjer för hur tekniken får användas, men praxis varierar. För publicistiska verksamheter handlar det inte bara om faktakontroll, utan också om läsarnas förtroende. När en text misstänks vara skriven av AI aktualiseras frågor om ansvar och transparens som ännu saknar tydliga svar.

Victor Malm skrev i Expressen att frågan snarare borde vara om AI ens bör användas. Han pekade på en snabb normaliseringsprocess där AI-genererade bilder och texter blir vardag – från den frampromptade fläskfilén till det estetiska experimenterandet. Malm noterade också att inte ens yrkesjournalister orkar komma på snärtiga rubriker på egen hand, något som ytterligare suddar ut gränsen mellan mänskligt och maskinellt skapande.

Även inom musiken växer kritiken. Grian Chatten, sångare i irländska Fontaines DC, sade nyligen att AI bokstavligen gör människors själar föråldrade och att det är en verklig död. När många menar att AI är här och måste hanteras, tycker Chatten att svaret är enklare: vi borde bara stänga av det. Utspelet har spridits flitigt och satts i samband med en bredare trend bland kulturpersonligheter som vill sätta gränser för teknikens inflytande. I flera länder har konstnärer, författare och musiker gått samman i upprop mot oreglerad AI-träning på upphovsrättsskyddat material.

AI-utvecklingen drivs på av stora teknikföretag som lanserar allt fler generativa verktyg, och marknaden för dessa tjänster växer snabbt. Restaurangbranschen och mediehusen är två sektorer där trycket att använda tekniken är särskilt kännbart, både av ekonomiska och kulturella skäl. Samtidigt visar höstens debatter att normaliseringen inte sker utan motstånd. Frågan har flyttats från vad AI kan göra till vad den gör med människors skapande, omdöme och förmåga att värdera kvalitet.