Norrbottensteaterns jubileum är en sprakande teaterbrasa

Norrbottensteatern firar 40 år och gör det med en klassiker: Staffan Göthes ”En uppstoppad hund”. Regissör Rasmus Lindberg har tagit fasta på pjäsens drastiska humor och skapat en föreställning som DN:s recensent Pia Huss beskriver som en övertygande sorgesång om folkhemmet.

Pjäsen utspelar sig i Luleå, i ett bostadsområde där två familjer lever sida vid sida. Genom vardagliga scener och absurt laddade situationer växer en berättelse fram om längtan, svek och klassresor. Staffan Göthe, en av Sveriges mest spelade dramatiker, skrev pjäsen i slutet av 1970-talet, och den har sedan dess blivit en referenspunkt inom svensk teater. Med sin blandning av allvar och grotesk komik fångar den något djupt mänskligt i den svenska småstadsmiljön.

Rasmus Lindbergs uppsättning lyfter fram den råa humorn utan att tappa det allvarliga grundtonen. Pia Huss framhåller i sin recension att regin lyckas balansera det sorgliga och det komiska på ett sätt som gör föreställningen både underhållande och tankeväckande. ”En uppstoppad hund” handlar om människor som kämpar för att hålla samman sina liv, och om de tysta överenskommelser som bär upp en familj – tills de inte längre håller.

För Norrbottensteatern är uppsättningen en markering av fyra decennier av regional teaterverksamhet. Teatern grundades 1984 och har sin bas i Luleå, med uppdrag att nå hela Norrbottens län. Under åren har den etablerat sig som en betydande kulturell aktör i norra Sverige, med både nyskrivna verk och klassiska pjäser. Att sätta upp ”En uppstoppad hund” just nu kan ses som en medveten återkoppling till teaterns egen historia – pjäsen har nämligen spelats på teatern tidigare, och dess Luleåskildring känns särskilt nära för en publik i regionen.

Staffan Göthes text har med åren blivit något av en måttstock för svensk samtidsdramatik. Den skildrar det svenska folkhemmet inifrån, med dess ideal och sprickor. Genom att förlägga handlingen till Luleå, långt från storstäderna, ger Göthe en bild av Sverige som sällan dominerar den nationella scenkonsten. Det är en berättelse om människor som formats av sin miljö, men som samtidigt bär på drömmar om något annat.

Pia Huss lyfter i sin recension fram hur uppsättningen fångar denna dubbelhet. Det är ingen nostalgisk tillbakablick, utan en skarp och närvarande tolkning som talar till dagens publik. Den uppstoppade hunden, som gett pjäsen dess namn, blir en symbol för något som en gång var levande men nu står stilla – en bild av relationer och samhällsstrukturer som förlorat sin naturliga rytm.

Norrbottensteaterns jubileumssatsning är också ett exempel på en bredare trend inom svensk scenkonst: att återupptäcka och omtolka inhemska klassiker. Under de senaste åren har flera regionala teatrar vänt sig till äldre svenska pjäser för att utforska samtida frågor. Det handlar inte om att konservera, utan om att se texterna med nya ögon. ”En uppstoppad hund” lämpar sig väl för en sådan behandling, då den rymmer både tidlösa teman och specifika historiska referenser.

För teaterpubliken i Luleå innebär uppsättningen en möjlighet att se en pjäs som handlar om deras egen stad, men som samtidigt har en universell laddning. Familjerna som bor i de anonyma hyreshusen skulle kunna finnas var som helst i Sverige, men deras språk och referenser är tydligt förankrade i norrländsk vardag. Det ger föreställningen en autenticitet som är svår att återskapa på andra håll.

Rasmus Lindberg, som tidigare bland annat arbetat med ny dramatik och musikteater, visar med denna uppsättning en förmåga att hantera både det stora känslomässiga registret och det absurda. Han låter skådespelarna ta plats och ger texten utrymme att andas. Resultatet är en föreställning som enligt Pia Huss engagerar från första stund och som lämnar publiken med en känsla av att ha sett något viktigt.

Norrbottensteaterns 40-årsjubileum är i sig en milstolpe för kulturlivet i regionen. I en tid då regional scenkonst ofta kämpar med minskade resurser och konkurrens från digitala medier, är en sådan här satsning en påminnelse om teaterns värde. Den fysiska mötesplatsen, den gemensamma upplevelsen och berättelsens kraft är fortfarande centrala delar av det offentliga samtalet.

Med ”En uppstoppad hund” visar Norrbottensteatern att man både kan blicka bakåt och framåt. Pjäsen har åldrats väl, och den här uppsättningen ger den nytt liv. För den som vill förstå något om det svenska folkhemmet, om Luleå och om teaterns förmåga att spegla samtiden, är detta en föreställning värd att se.