”Ögonblick” är Maxida Märaks bästa skiva hittills

Maxida Märak har i många år varit en av de mest särpräglade rösterna i svensk musik, känd för att blanda rappande textflöden med jojk i en explosiv hiphop-mix. Nu tar den 38-åriga artisten, verksam i Jokkmokk, ett nytt kliv med albumet ”Ögonblick” – hennes första skiva med helt eget material och en tydlig kursändring mot en avskalad, akustisk ljudbild.

Borta är beatsen, elektroniken och den tuffa attityden. I stället byggs musiken upp kring piano och trummor, med inslag av jazz, retro r’n’b, soul och folkton. Jojken finns kvar, men i en mer nedtonad form. Skivan rymmer tio spår och har beskrivits som ett modigt val av recensenten.

Maxida Märak har genom åren etablerat sig som en av Sveriges mest framträdande samiska artister, och hon har ofta använt musiken som ett politiskt vapen i kampen för samernas rättigheter. Hennes texter har återkommande kretsat kring markfrågor, kulturarv och naturens utsatthet. Den politiska medvetenheten finns också med på ”Ögonblick”, men i en ny form – mer stillsam och personlig.

Första steget mot den nya riktningen togs förra året med coveralbumet ”Lånat”, där Märak tolkade sånger av Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Alla tre är centralgestalter i den svenska vistraditionen: Vreeswijk var 1960-talets store trubadur, känd för både udd och värme, Åkerström förde vidare traditionen med mörkare, samhällskritiska visor, och Wiehe är en av proggrörelsens främsta låtskrivare genom band som Hoola Bandoola Band. Tolkningarna växlade mellan vördnadsfull respekt och modernt popdoftande ballader – en bredd som antydde vart artisten var på väg.

Med ”Ögonblick” fullföljer hon den utvecklingen med eget låtmaterial. Textmässigt kretsar skivan kring livet, naturen, kroppen, moderskapet och politiken, med klarsynta formuleringar som lämnar utrymme för eftertanke. Flera låtar berör rovdrift på naturen och hoten mot samisk kultur i Sápmi. Samtidigt finns en genomgående känsla av hopp, något som lyfts fram som en av skivans styrkor.

Bland de tio spåren har flera uppmärksammats särskilt. ”Om vi slutar blunda” beskrivs som det mest avväpnande som skrivits om rovdriften på naturen på flera år. ”Vackrare med tiden” är en rytmiskt poporienterad sång om att bli äldre och klokare, med rader som ”och varje år så blir jag stoltare / alla dagar som jag orkade”. ”Andas i en fyrkant” skildrar i sin tur vardagens svåra ekvation – föräldraskap, arbete och utmattning – rakt och utan omsvep.

I en recension av Alexandra Sundqvist får ”Ögonblick” betyget 3 av 5, med omdömet att det är Maxida Märaks bästa skiva hittills. Som bästa spår pekas ”Om vi slutar blunda” och ”Vackrare med tiden” ut. Recensenten konstaterar också att det vilar något genuint hoppingivande över albumet.

Jokkmokk, där Märak är baserad, är en av de viktigaste samlingspunkterna för samisk kultur i Sverige. Orten ligger i hjärtat av Sápmi, det landområde som sträcker sig över norra Norge, Sverige, Finland och Ryssland, och är känd för sin vintermarknad med anor från 1600-talet. Det är också en plats som genom åren format flera generationer av samiska konstnärer och musiker.

Släppet av ”Ögonblick” kommer i ett läge där samisk musik fått en allt starkare ställning, både i Sverige och internationellt. Jojken, som länge varit ett kulturellt uttryck främst inom det samiska samhället, har under senare år nått nya publikgrupper genom samarbeten och genreöverskridande projekt. Flera samiska artister har under det senaste decenniet fått internationell uppmärksamhet, och intresset för jojk som uttryck har vuxit långt utanför Sápmi. Samtidigt märks en bredare trend inom svensk populärmusik där artister i allt högre utsträckning rör sig mellan genrer och traditioner – en utveckling som gynnar musik som ”Ögonblick”.

För Maxida Märak handlar det nya albumet om mer än en musikstil. Det är ett sätt att nå nya lyssnare och visa att de frågor hon alltid drivit – om naturen, kulturen och samernas rättigheter – bärs lika starkt i en viskning som i ett rappflöde.