Sönderskuren snygging i ”Clayface” klipper själv upp ögonlock med nagelsax

Batman-skurken Clayface återvänder till bioduken i en ny tappning som kroppsskräck. En Oscar-vinnande skådespelare ska enligt uppgifter spela den formskiftande lerdemonen. Sebastian Lindvall, som sett filmen, är förtjust och kallar den för en klassisk monsterfilm i modern makeover.

Clayface är en av Batman-världens äldsta och mest udda skurkar. Han introducerades i serietidningarna 1940 som en skådespelare som förlorar fotfästet och börjar använda lera för att förändra sitt utseende. Med tiden blir han en varelse som kan omforma hela kroppen. Den förmågan har alltid varit visuellt tacksam, men sällan fått stort utrymme på film. Den nya filmen verkar sätta just kroppens förvandling i centrum, med tydliga influenser från skräckgenren.

Kroppsskräck har under senare år blivit en av de mest intressanta genrerna i Hollywood. Filmer som ”Titane” och ”The Substance” har visat att publiken uppskattar berättelser om kroppar som bryts ner, förändras och sätts i obehagliga sammanhang. För en figur som Clayface är det ett naturligt grepp. Han är i grunden en varelse i upplösning, varken människa eller odjur.

Att DC Studios satsar på en solofilm om Clayface är ett vågat drag. Bolaget har under James Gunn och Peter Safran försökt bygga om sitt filmiska universum efter en rad motiga år. I stället för att enbart förlita sig på de största hjältarna har de valt att lyfta fram udda karaktärer. Det är en strategi som kan ge utdelning, men som också innebär risker. Publiken är sedan tidigare trött på superhjälteformeln med hot om världsundergång och specialeffekter. En film som ”Clayface” kan sticka ut genom att vara mindre, mer obehaglig och mer konstnärlig.

Marknaden har också förändrats. Stora biosatsningar som ”The Flash” och ”The Marvels” har floppat, medan mindre och mer personliga projekt som ”Joker” och ”The Batman” har nått både framgång och kritik. Det tyder på att det finns en efterfrågan på serietidningsfilmer med tydligare konstnärlig vision. Clayface, med sin skräckestetik och sin komplexa huvudperson, passar in i den trenden.

Valet av huvudrollsinnehavare förstärker intrycket. En Oscar-vinnare i en roll som kräver både fysiskt och känslomässigt spel ger filmen en annan tyngd än den vanliga superhjältefilmen. Det är en liknande strategi som när Joaquin Phoenix tackade ja till Jokern. I Clayface får skådespelaren chansen att skapa en karaktär som är både fantastisk och mänsklig.

Recensenten Sebastian Lindvall beskriver filmen som en klassisk monsterfilm i modern tappning. Den beskrivningen fångar det som gör projektet så intressant. Clayface har sina rötter i gamla skräckfilmer och B-serier, men i en samtida tolkning kan han bli något helt nytt. Frågan är hur långt filmskaparna vågar gå. Kommer filmen att behålla det närmast komiska i figuren, eller blir det en fullt ut allvarlig skräckupplevelse?

Oavsett utfall har Clayface redan väckt uppmärksamhet. En film om en lerdemon är inte det självklara nästa steget för ett bolag som DC Studios, men det kan vara precis det som behövs för att överraska en publik som sett det mesta. Med en stark skådespelare, en genre med vind i seglen och en recensent som redan är nöjd ser det ut att bli ett av de mest spännande projekten på DC:s kommande lista.