Nu skeppas första ryska dieseln: ”Signal till Ukraina”

USA har öppnat dörren för rysk diesel. President Donald Trump har gått med på att Ryssland ska få leverera uppemot fyra miljoner ton diesel till USA, en uppgörelse som kritiker beskriver som ett desperat försök att vinna väljare inför mellanårsvalet i november. Syftet ska vara att öka utbudet på världsmarknaden och på så sätt pressa de höga bränslepriserna.

Enligt ryska medier, som citeras av nyhetsbyrån Reuters, ska det första fartyget lastat med diesel lämna Ryssland under torsdagen med destination USA. Rysslands vice premiärminister Alexander Novak uppger att fler leveranser är att vänta och att den ryska exporten beräknas vara tillbaka på normalnivå i slutet av 2026. Trump har själv redogjort för en leveransplan: 270 000 ton ska skeppas omedelbart, därefter 450 000 ton i november och ytterligare 900 000 ton kort efter det. Om de ryska raffinaderiernas kapacitet tillåter väntas sedan 2,7 miljoner ton till inom en snar framtid. USA:s finansdepartement uppges ha lättat på sanktionerna till den 7 april nästa år.

Beskedet väcker uppmärksamhet eftersom USA sedan Rysslands invasion av Ukraina har infört långtgående sanktioner mot rysk olja och oljeprodukter. Att just diesel nu kan komma att exporteras till den amerikanska marknaden är därför ett tydligt undantag från den linjen. Diesel är en avgörande produkt för transporter, jordbruk och industri, och bränslepriserna är något som slår direkt mot hushållens ekonomi. Det gör frågan politiskt känslig, i USA såväl som på andra håll.

Ryssland är en av världens största dieselexportörer och var före kriget en av Europas viktigaste leverantörer. Men utbudet har störts av både sanktioner och inhemska problem. På senare tid har Ryssland dessutom tvingats införa exportrestriktioner på grund av bränslebrist på den egna marknaden. Samtidigt har ukrainska drönarattacker mot ryska raffinaderier slagit ut delar av kapaciteten, vilket ytterligare försvårat exporten.

Christian Kopfer, råvaruanalytiker på investeringsbanken Arctic Securities, är osäker på hur snabbt dieseltillskottet kan märkas på marknaden.

– Det beror helt och hållet på vilken förmåga Ryssland har att få ut sin diesel på världsmarknaden och i vilket skick deras raffinaderier är. Vad vi har sett hittills är att det är brist på diesel i Ryssland och att Ryssland har infört exportrestriktioner, säger han.

Kopfer menar att överenskommelsen i första hand bör läsas som en politisk signal.

– I min värld är det här snarare en signal från USA till Ukraina att sluta bomba ryska raffinaderier, säger han.

Trump själv försvarar avtalet med hänvisning till de höga levnadskostnaderna. Inför mellanårsvalet ligger stödet för presidenten lågt. Enligt flera mätningar är omkring 60 procent av väljarna missnöjda, och bränslepriserna har blivit en av valets viktigaste frågor. Trump hävdar att Ukraina bär skulden för de höga priserna genom att attackera ryska oljeraffinaderier.

Det avfärdas av Christian Kopfer.

– Det är hittepå. Den främsta anledningen till att vi har höga priser på drivmedel är att oljepriset har stigit. Det har inte med kriget i Ukraina att göra, utan med kriget i Mellanöstern, som USA startade, säger han.

Kritiken mot uppgörelsen har varit hård. Världsledare, politiska motståndare och en handfull republikaner har sågat avtalet. Invändningen är densamma: mer rysk diesel på världsmarknaden innebär mer pengar i den ryska statens krigskassa. Genom att öppna för import riskerar USA att undergräva sanktionernas trovärdighet och skicka en dubbel signal till både Moskva och allierade.

För den globala dieselmarknaden är tillskottet i sig ingen snabb lösning. Raffinaderikapaciteten är fortfarande en flaskhals, och världsmarknaden är känslig för störningar i Mellanöstern. Om de ryska leveranserna faktiskt når fram kan de bidra till att dämpa de värsta pristopparna, men hur stor effekten blir återstår att se. Osäkerheten är stor kring både volymer, tidplan och hur mycket av det utlovade som verkligen kan levereras.

För Trump handlar avtalet i grunden om inrikespolitik. För Ryssland handlar det om intäkter och geopolitiskt spel. Och för omvärlden visar det hur nära sammanvävda handel, sanktioner och politik har blivit. Frågan är vad som återstår av överenskommelsen när undantaget från sanktionerna löper ut i april.