Den norske konstnären Nikolai Torgersen har under några år etablerat sig som en av Norges mest uppmärksammade yngre konstnärer, med stora separatutställningar bakom sig. Nu kommer hans självbiografiska bok ”Gator där jag levde” på svenska, i översättning av Ida Linde, utgiven av Norstedts. Boken, som förlaget valt att kalla roman, har redan väckt debatt i Norge och skildrar en uppväxt präglad av missbruk, vräkningar, hemlöshet och död.
Torgersen föddes 1990 och växte upp i Oslo i vad han själv beskriver som ”trasproletariatet”. Föräldrarna var båda blandmissbrukare, och familjen levde i ständig konflikt med omgivningen. Socialtjänsten följde barnen noga, och Torgersen skriver att han senare fått ta del av en dokumentation om sig själv som omfattar hundra sidor. Faderns kriminella fiender krossade fönster och hotade familjen. I hemmet fanns varken konsekvenstänkande eller ordning: en gammal byrå kastades ut genom fönstret, mat skyfflades in under sängen.
Trots kaoset finns en stark lojalitet mot föräldrarna i texten. Relationen är paradoxal. Fadern, själv svårt missbrukare, försöker få sin tolvårige son att avstå från hasch. Modern säljer hemlösas tidning utanför en livsmedelsbutik under sina sista år. Hon dör i långt gången, obehandlad cancer när Torgersen är femton. Kort därefter vräks familjen från sin sista bostad, och Nikolai inleder en lång period av hemlöshet och allt tyngre drogmissbruk.
I en NRK-dokumentär har Torgersen sagt att drogerna fungerade som en enda ”av-knapp” mot en förlamande depression och ångest som hela tiden drev honom mot självmordet. Hans berättelse utspelar sig i ett Oslo som i början av 2000-talet kallades för ”Europas knarkhuvudstad”. Staden är ständigt närvarande i boken, inte bara som miljö utan som ett nät av adresser. Kapitlen är uppkallade efter de gator och platser där han levt. Ett kapitel har titeln ”E6” och handlar om hur han åkte långfärdsbuss för att hålla sig varm.
Boken är inte kronologiskt berättad. I stället vävs minnesbilder samman kring de olika bostadsadresserna. Den prosan är skarp, konkret och fri från sentimentalitet. Översättningen av Ida Linde fångar det mesta, även om enstaka norvagismer som ”glad i dig” lyser igenom. Det stör inte läsningen, men påminner om att texten rör sig i ett norskt sammanhang.
Vändpunkten i Torgersens liv kommer när en vän mer eller mindre tvingar honom till avgiftning. Efter utskrivningen är något annorlunda. Han bestämmer sig för att sluta ljuga – om allt. ”Jag gick igenom händelser jag hade upplevt och tankar jag kom ihåg känslan av, om och om igen, för att se om jag kunde förstå och slå mig till ro med sanningen”, skriver han. Detta sanningskrav blir en öppning till ett nytt liv.
Konsten är avgörande i den förvandlingen. Torgersen hade redan under drogåren lyckats slutföra en tvåårig konstutbildning, något som boken inte går närmare in på. Efter avgiftningen bryter ljuset igenom i hans måleri, på ett sätt som varken är sentimentalt eller inställsamt. Ett återkommande motiv är ett porträtt han tecknade av modern när hon låg på dödsbädden. Det är ett brutalt ärligt avbildande av en människa i livets slutskede, och bilden blir en symbol för den ärlighet som präglar hela hans projekt.
”Gator där jag levde” är ingen typisk missbruksskildring med en tydlig moralisk linje. Den vägrar förklara, men den ifrågasätter. Torgersen ställer sig själv frågan om han skulle kunna utsätta ett eget barn för samma sak. Han beskriver familjens hat mot ”medelklassmonstret”, mot ett samhälle som ständigt expanderar och tränger undan andra sätt att leva. Samtidigt är boken genomvävd av kärlek – till föräldrarna, till barndomens platser och till konsten som till slut blev vägen ut.
Utgivningen av boken på svenska kommer samtidigt som intresset för Torgersens konst är stort i Norden. Hans berättelse har ofta lästs mot hans bakgrund, något han själv markerat olust inför. Med den här boken lägger han själv fram materialet. Resultatet är en påminnelse om att konst kan handla om liv och död – och att en människa kan ta sig ur det mörkaste utan att för den skull förneka varifrån hen kommer.
