Miss Li: ”Jag kommer aldrig att bli den där perfekta poptjejen”

När 26-åriga Linda Karlsson från Borlänge i Dalarna klev upp på Sollidenscenen i Allsångspremiären på Skansen 2008 var hon i praktiken okänd för de flesta. Hon delade scen med etablerade namn som Håkan Hellström, Arja Saijonmaa och Christer Sjögren. Under artistnamnet Miss Li gjorde hon ett uppmärksammat framträdande – programledaren Anders Lundin rördes till tårar. Själv var hon ny i Stockholm och hade tackat ja till allt som dök upp i hennes väg.

Linda Karlsson föddes 1982 och växte upp i Borlänge som yngst av fyra syskon. Föräldrarna arbetade inom landstinget, som sjuksköterska respektive ambulanssjukvårdare. I barndomen sjöng hon i Korskyrkan och började tidigt uppträda inför församlingen. Men idrotten lockade också: som 17-åring spelade hon fotboll i Damallsvenskan.

Sedan vände allt. Hon slutade med fotbollen, gick med i ett rockband, rakade halva skallen och färgade resten blå. Frikyrkans världsbild ställdes mot hennes eget ifrågasättande. Samtidigt kom en första, intensiv ångest. Efter att ha lämnat Borlänge bakom sig hamnade hon i Stockholm, där hon levde ett stökigt liv utan fast punkt.

Musiken var det enda hon tog med sig. 2006 lade en vän upp hennes låt ”Oh boy” på Myspace, en plattform som då var central för att nå lyssnare utan skivbolag. Linda Karlsson gick själv in på ett internetkafé för att se hur människor från hela världen lyssnade på henne.

Hon släppte tre studioalbum och ett samlingsalbum på två år. Vid sin sida hade hon musikern Sonny Boy Gustafsson, som hon gifte sig med 2007 och som sedan dess har varit med om att skriva och producera all musik under artistnamnet Miss Li. Samma år kom duetten ”Om du lämnade mig nu” med Lars Winnerbäck, som i dag har över 88 miljoner strömningar på Spotify.

Framgångarna kantades av personliga kriser. Under ett framträdande på Arvikafestivalen fick hon ett tidigt missfall. En kronisk, autoimmun ledsjukdom satte stopp för ett planerat genombrott i USA. När hon väl kunde stå på benen igen gav hon sig trots läkarnas råd ut på turné igen.

Efter en paus från artistlivet, då hon skrev musik åt andra, kom ett nytt avstamp. Ett fall som krävde tretton stygn i läppen blev startpunkten för comebacken. 2018 släppte hon ”A Woman’s Guide to Survival” och sommaren 2019 tolkade hon Petters ”Lev nu dö sen” till en topplistsuccé.

Pandemin blev en av hennes svåraste perioder. Hon beskriver hur ångesten drev henne till en av Stockholms höga broar, där hon övervägde att hoppa. Inför direktsändningen av P3 Guld 2021 var hon livrädd och sjöng en falsk ton. Samma vecka började hon i terapi.

Sedan dess har Miss Li blivit en av Sveriges mest spelade artister. ”Misstag” var 2024 års mest spelade låt i radio, och hennes musik har strömmats över 1,3 miljarder gånger. Låten ”Close Your Eyes” med Felix Jaehn och VIZE står för över 232 miljoner bara på Spotify. Det gör henne till en av de svenska artister som tydligast har förenat radioframgång med streaming.

I höst avslutas jubileumsturnén med två stora arenakonserter: Avicii Arena i Stockholm den 7 november och Scandinavium i Göteborg den 14 november. Några dagar senare tar hon emot medaljen Litteris et Artibus på Kungliga slottet.

Privat bor hon med maken Sonny Boy i Stockholm. Några barn har det inte blivit. Hon har länge tänkt att hon i sina mörkaste stunder inte skulle klara av att ta hand om ett barn. Samtidigt frågar hon sig om priset för skapandet är värt det. ”Jag hatar de mörka perioderna men jag vill inte vara utan dem”, säger hon.

Att hon tar ut sig fysiskt på scenen har blivit en del av hennes varumärke. Ett korsband har gått av, och hon har flera gånger ramlat och slagit sig. Den mest uppmärksammade incidenten inträffade vid Skellefteälven 2017, då hon under en konsert på en flotte ramlade från sitt elpiano rakt ner i vattnet – för att sedan fortsätta sjunga med micken i hand.

”Fysisk smärta är lite enklare att hantera än när hjärtat gör ont”, säger hon.

Frågan om diagnoser har varit uppe flera gånger under terapitimmarna, men Linda Karlsson har valt att inte fullfölja utredningarna. Hon vill inte medicineras och är rädd att en diagnos skulle hämma kreativiteten. Utan ångesten, menar hon, hade artistskapet inte funnits. Musiken är hennes sätt att ta sig upp ur mörkret – innan hon faller ner igen. ”Det är min kamp”, säger hon.