Försonande minnesmonument i Malmö

Malmö har fått ett nytt antirasistiskt monument. Verket ”Master narratives”, skapat av Susanna Marcus Jablonski och Santiago Mostyn, är placerat i en mörk plantering i Jesusparken – officiellt Falsterboplan – och består av ett råhugget granitblock som vilar på 168 tunna bronsstavar. Stavarna tycks pressa sig upp ur marken under stenens tyngd, som om skulpturen både hukade sig och stretade emot.

Idén till monumentet föddes i chocken efter serieskytten Peter Mangs härjningar i Malmö i början av 2010-talet. Mangs sköt under flera år mot personer med utländsk bakgrund och dömdes 2012 för mord och mordförsök. Processen har kantats av häftiga kontroverser. Kritiker har menat att verket är för tamt, för abstrakt och att det ligger på fel plats. Att ett politiskt laddat konstverk väcker debatt är knappast förvånande – reaktionerna visar att det offentliga rummet engagerar.

Mer finns inbyggt i verket än vad som syns vid första anblick. I en kapsel under marken ligger ett hundratal oöppnade brev där barn har skrivit ner vittnesmål om rasism och diskriminering. Dessutom föregicks invigningen av en serie utställningar, samtal och evenemang, bland annat körverket ”Glömskans arkiv” av Athena Farrokhzad och Felicia Mulinari, som uppfördes på Malmö konsthall våren 2023.

Samma institution visar just nu en utställning som rör sig i liknande tematik. ”I dreamt of you in colours” med den nigerianska konstnären Otobong Nkanga pågår till den 28 mars 2027. Nkanga är sedan länge bosatt i Europa och internationellt etablerad, men hennes verk har sällan visats i Sverige. Separatutställningar med afrikanska konstnärer är fortfarande ovanliga på svenska konstinstitutioner, och utställningen bör också ses i ljuset av Malmö konsthalls bredare satsning för att spegla stadens mångkulturella verklighet. Tidigare har konsthallen visat konstnärer som Michael Rakowitz och Bouchra Khalili, verksamma i liknande fält av migration, historia och identitet.

Utställningen spänner över Nkangas konstnärskap från tidigt 1990-tal till i dag. I mittskeppet hänger fyra stora textila vävar med havsmotiv, medan små lertavlor med poesifragment återkommer genom utställningen. Nkangas blick är framför allt riktad mot materialens historia – hur naturresurser utvinns, förädlas och laddas med betydelse. En installation som först gjordes för documenta i Aten 2017 undersöker hur tvålproduktion kan bevara spår av historiska handels- och migrationsflöden. I en serie verk återvänder hon till ett nedlagt gruvområde i Namibia, där markens ärr blir utgångspunkt för berättelser om kolonial exploatering och om helande ritualer. I en filmsekvens står hon på kanten av ett gruvhål med stenar balanserade på huvudet och sjunger mineralernas namn, som för att locka tillbaka det som tagits ur jorden.

Namibia har en särskild plats i sammanhanget. Som tysk koloni fram till första världskriget och därefter styrt av Sydafrika i decennier präglades landets ekonomi länge av gruvdrift, inte minst diamanter. Nkangas verk visar hur exploateringen lever kvar, både i landskapet och i det kollektiva minnet.

Både monumentet i Malmö och Nkangas utställning kan ses som delar av en bredare rörelse inom samtidskonsten mot det antimonumentala. I stället för att hylla enskilda hjältar och fastna i en enda berättelse arbetar många konstnärer i dag med minnesmärken som öppnar för flera perspektiv. Jablonski och Mostyn har själva beskrivit hur de vill låta bronsstavarna bära stenen i stället för tvärtom, en gest som för tankarna till Piero Manzonis uppochnervända skulptursockel ”Socle du monde” från 1961.

Om ”Master narratives” bärs upp eller pressas ner av sin tyngd kan varje betraktare avgöra själv. Men under marken ligger de oöppnade breven – monumentets egentliga innehåll, som väntar på att läsas av en framtida generation.