Schablonmässiga ”Palestina 36” går inte på djupet

Den palestinska regissören Annemarie Jacir har länge räknats till den palestinska filmens främsta namn, bland annat genom filmer som ”Salt of This Sea” och ”Wajib”. Nu är hon aktuell med ett historiskt kostymdrama som utspelar sig under decenniet före uppdelningen av Palestina i en judisk och en arabisk stat. I rollistan märks internationella namn som Jeremy Irons och Hiam Abbas, något som gett projektet ovanligt stor uppmärksamhet.

Filmen utspelar sig under det brittiska mandatets slutskede, en period som präglades av politisk oro, växande våld och diplomati som till slut ledde fram till FN:s delningsplan 1947 och staten Israels utropande året därpå. För palestinier är just 1948 förknippat med det som kallas Nakba, katastrofen, då hundratusentals människor fördrevs eller flydde från sina hem. Den historien har skildrats många gånger i dokumentärer och mindre produktioner, men sällan i form av ett storskaligt internationellt kostymdrama med kända skådespelare.

Det gör Jacirs film till ett ovanligt och i många avseenden viktigt projekt. Annemarie Jacir har tidigare visat att hon kan kombinera politiska teman med starka personporträtt, och här har hon samlat en rollista som spänner över flera generationer av skådespelare. Jeremy Irons är en av Storbritanniens mest etablerade filmaktörer, med en lång karriär i allt från klassiska dramer till stora Hollywoodproduktioner. Hiam Abbas, som är född i Nasaret, har under flera decennier varit en återkommande röst för palestinska och arabiska erfarenheter i internationella sammanhang, bland annat genom filmer som ”Lemon Tree” och tv-serien ”Succession”.

Att dessa två skådespelare medverkar i samma film säger något om den internationella status som Jacir byggt upp. Det visar också att palestinska berättelser börjar få större utrymme inom den globala filmindustrin. Under senare år har flera filmer från Palestina eller med palestinska filmskapare uppmärksammats på stora festivaler, och streamingtjänster har börjat visa mer innehåll från Mellanöstern. Det har skapat nya möjligheter för regissörer som tidigare haft svårt att nå en bredare publik.

Samtidigt är de ekonomiska villkoren fortsatt svåra. Historiska kostymdramer kräver stora produktionsbudgetar, och palestinsk film har sällan tillgång till samma finansieringsmöjligheter som västerländska eller israeliska produktioner. Många filmer spelas in utanför Palestina, ofta i Jordanien eller Libanon, på grund av de politiska och logistiska hinder som finns för att filma i själva området. Det påverkar i viss mån berättelsens autenticitet, men det är också en verklighet som palestinska filmskapare länge tvingats förhålla sig till.

I den svenska recensionen av filmen skriver Kerstin Gezelius att det finns fascinerande och överraskande scener, men att helheten inte övertygar. Hon lyfter fram att filmen har höga ambitioner, men att berättelsen inte riktigt håller hela vägen. Det är en invändning som kan sägas spegla en bredare utmaning för politiskt historiska dramer: att balansera stora skeenden med trovärdiga karaktärer och ett berättelse som engagerar på flera plan.

Trots de invändningarna är filmen ett tecken på att palestinsk film rör sig in i nya format. Flera filmskapare har under 2020-talet återvänt till historiska ämnen för att förklara samtiden, och filmfestivaler i Venedig, Berlin och Toronto har visat allt fler verk från regionen. Det har ökat medvetenheten om palestinska perspektiv, men också lett till debatt om finansiering, distribution och vem som har rätt att berätta dessa historier.

Annemarie Jacirs film kommer sannolikt att diskuteras länge, både för sitt ämne och för sitt sätt att närma sig en av de mest laddade konflikterna i modern tid. Med Jeremy Irons och Hiam Abbas på rollistan har den också fått en internationell genomslagskraft som få palestinska filmer tidigare haft. Huruvida den kommer att bli ett verkligt genombrott för den palestinska filmhistorien återstår att se, men redan nu har den satt fingret på något viktigt: att historien om det som hände före 1948 fortfarande är i behov av nya berättelser.