Amanda Sokolnicki: Sverige är ett land fullt av bortskämda ”nepo babies” – och politikerna fortsätter göda dem

Dagens Nyheters sidfot har i alla tider sett ungefär likadan ut: en rad namn på ansvariga redaktörer, vd:n och organisationsnumret. Den som inte vet vad den tittar på skulle kunna missta listan för juridisk småtext. Men för en tidningsredaktion är sidfoten en av de viktigaste delarna av tidningen – och DN:s innehåller en förklaring som gör den unik.

”Punkten efter Dagens Nyheter har funnits med allt sedan det första numret 23 december 1864”, står det i tidningens sidfot. Grundaren Rudolf Wall lär ha satt dit den med tanken att Dagens Nyheter inte bara är ett namn. Det är också en avslutad mening, ett konstaterande av vad som hänt. Därför sätter tidningen punkt även i vår tid.

Den förklaringen säger mycket om DN:s självbild. Tidningen grundades i Stockholm 1864 och växte snabbt till en av Sveriges mest spridda morgontidningar. Redan från start var idén att skilja nyheter från åsikter. Punkten blev en symbol för faktumet som har inträffat och kan konstateras.

DN var länge den ledande morgontidningen i huvudstaden och har haft en särställning i svensk offentlighet. För politiker, näringsliv och kulturutövare har en artikel i DN alltid vägt tungt. Tidningen har också varit en arena för den liberala debatten i Sverige, långt innan begreppet oberoende liberal myntades.

I dag leds tidningen av chefredaktör och ansvarig utgivare Peter Wolodarski, med Anna Åberg som redaktionschef och Anders Eriksson som vd. Runt dem finns en ledning med poster som administrativ redaktionschef Fredrik Björnsson, biträdande redaktionschef Matilda E Hanson, utrikeschef Pia Skagermark, kulturchef Björn Wiman och politisk redaktör Amanda Sokolnicki.

Att namnge alla dessa personer är ingen formalitet. Den svenska pressetiken bygger på att det alltid ska finnas någon som tar ansvar för det som publiceras. Ansvarig utgivare är den som i lagens mening står för innehållet och kan ställas inför rätta. Genom att göra ledningen synlig visar DN att tidningen tar det ansvaret på allvar.

DN är i dag Sveriges största morgontidning, med huvudkontor i Stockholm. Tidningen ingår i Bonnier News, ett av Nordens ledande mediehus och en del av Bonnierkoncernen. Bonnier är en familjeägd mediekoncern med verksamhet i ett tjugotal länder. Inom Bonnier News samlas flera av Sveriges mest kända titlar, däribland Expressen, Dagens Industri och ett stort antal lokala tidningar.

För DN har ägarkonstruktionen inneburit långsiktiga investeringar i journalistik, men också en allt tuffare kamp om läsarnas tid och annonsörernas pengar. Mediebranschen genomgår just nu en av de största omvälvningarna sedan dagspressen etablerades. Annonsintäkterna har i stor utsträckning flyttat till digitala plattformar som Google och Meta, medan papperstidningens upplaga sjunker. Samtidigt ökar efterfrågan på trovärdig journalistik.

I det läget har etablerade titlar som DN en fördel: varumärket är känt, traditionen lång och förtroendet hos läsarna relativt högt. Satsningen på digitala prenumerationer har gjort DN till en pionjär bland svenska morgontidningar. I stället för att enbart konkurrera med gratis nyhetsflöden har tidningen satsat på fördjupning, analys och granskning. Affärsmodellen har visat sig hållbar, men den kräver ständiga investeringar i teknik och utveckling. Vd Anders Eriksson har därför lika mycket ansvar för den digitala plattformen som för de journalistiska produkterna.

Rudolf Walls punkt från 1864 är inte bara en historisk kuriositet. Den sammanfattar ett journalistiskt ideal: att tidningen ska berätta vad som har hänt, inte vad ryktena säger eller vad som borde ha hänt. I en tid av snabba flöden och spridd desinformation framstår den punkten som viktigare än någonsin.

Fotnoten i DN:s sidfot, med organisationsnummer och namn, påminner om att en tidning alltid har en avsändare. För läsaren är det en garanti för att någon tar ansvar. För tidningen är det ett ställningstagande i Rudolf Walls anda: vi sätter punkt, och vi står för det vi publicerar.