Max Hjelm: Högern har fastnat i ett heligt krig mot år 2014 – och det enda vapen de har är en hammare

De våldsamma oroligheterna i Frankrike har fått debatten om integration och invandring att blossa upp på nytt. I en uppmärksammad text väljer Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding att förklara våldet med en kombination av invandring och progressiva idéer. Det möts nu av skarp kritik från Dagens Nyheters ledarredaktion, som menar att hennes analys säger mer om den svenska högerns utveckling än om situationen i Frankrike.

DN:s text publiceras på ledarsidan, där redaktionen beskriver sig som oberoende liberal. Kritiken riktas inte mot att Neuding tar upp franska skolproblem, utan mot hur hon använder dem i en berättelse där migration blir grundorsaken till samhällsproblem. Enligt DN nämner Neuding visserligen den franska skolan, men tonvikten ligger inte på materiella brister. I stället varnar hon för utbildningens ”radikala progressiva idéer” och menar att samma sak kan hända i Sverige.

Bakgrunden är de omfattande demonstrationer som övergick i våld på flera håll i Frankrike. Affärer plundrades, ett stadshus brändes ned och bilar förstördes. Förklaringarna till det som hände är många och komplexa. Neudings bild är dock en annan. Hon skriver att invandringen har skapat en ”astronomisk integrationsskuld” som i sin tur lett till agg och självrättfärdighet hos unga med migrantbakgrund. Enligt henne har dessa unga fått höra en förenklad berättelse om att de alltid i första hand är offer för rasism och förtryck.

DN:s ledarredaktion invänder att den bilden inte stämmer med den verklighet som präglat Europa under det senaste decenniet. Gränserna har varit stängda under lång tid, och flyktingar har mötts av en politisk retorik där de framställts som en belastning snarare än som offer. DN påpekar också att Neudings förklaring är mer radikal än den som Marine Le Pen, ledare för Frankrikes ytterhöger, har gett uttryck för. Le Pen har i samband med upploppen främst talat om lag och ordning, inte lyft migration som den viktigaste orsaken.

Att Neuding går längre än Le Pen är enligt DN betecknande. Hennes migrationskritik fungerar som en intellektuell hammare: alla problem blir till spikar som ska slås in med samma verktyg. DN skriver att Neuding är fast i ett heligt krig mot år 2014, året då migrationskritiken fick ett stort genombrott i svensk debatt. Texten blir därmed en del av ett mönster snarare än en isolerad analys av de franska upploppen.

Neuding är en återkommande röst på SvD:s ledarsida. I tidigare texter har hon hänvisat till den brittiske författaren Douglas Murray, som varnat för den europeiska civilisationens död och bland annat sett det som problematiskt att andelen vita blir färre i Storbritannien eller att fler bär namnet Mohammed. Enligt DN präglas Neudings texter även av en tilltro till statligt tvång. Hon har sett ”ingen annan utväg” än att låsa in 12-åringar eller yngre och vill att staten ska få agera utan att utreda saker alltför noga.

DN:s ledarredaktion ställer frågan vilken ideologi som egentligen ryms i dessa ståndpunkter. Svenska Dagbladets ledarsida betecknar sig som obunden moderat. Men var finns det moderata och borgerliga i föraktet mot det öppna samhället, i kritiken mot mångkulturen och i förtjusningen över statlig makt? Frågan är inte ny, men den blir aktuell igen när en ledarskribent i en av Sveriges största morgontidningar förklarar komplexa samhällsproblem med invandring och progressiv skolpolitik.

DN återkommer till en saknad efter den äldre borgerligheten, som enligt ledarredaktionen hade en bredare uppsättning verktyg för att förstå samhällsproblem. Den nuvarande högerdebatt som Neuding representerar framställs som mer aggressiv, mer pessimistisk och mindre öppen. Samtidigt ligger texten i linje med en bredare internationell trend där migrationskritik blivit en central fråga för konservativa och högerpopulistiska rörelser i flera europeiska länder.

Att en ledarskribent kritiseras från ett annat håll är i sig inte anmärkningsvärt. Men DN:s text väcker en mer principiell fråga om gränserna för den borgerliga debatten. Genom att peka på Neudings återkommande mönster vill ledarredaktionen visa att migrationskritiken inte bara är en sakfråga, utan ett sätt att se på samhället som påverkar synen på skola, rättsväsende och statens makt. Kritiken handlar därmed inte enbart om tolkningen av de franska upploppen, utan om vilken politisk riktning den svenska högern är på väg mot.