Ledare: Fem nya Kumlaanstalter om året behövs – samtidigt saknas en plan

Antalet fängslade i Sverige ökar i en takt som saknar motstycke i modern tid. I en ledare i Dagens Nyheter den 15 oktober 2026 konstateras att behovet av nya anstaltsplatser motsvarar fem nya Kumlaanstalter om året. Samtidigt saknas en sammanhållen plan för hur expansionen ska gå till, vilket enligt ledarsidan medför stora risker.

Kumlaanstalten är en av Sveriges största anstalter med högsta säkerhetsklass. Den ligger i Kumla i Örebro län och tar emot intagna som kräver den mest kontrollerade miljön. Att använda just Kumla som måttstock visar hur omfattande behovet är. Det handlar inte om att bygga ut några avdelningar här och där, utan om att bygga ut kriminalvården i industriell skala.

Bakgrunden är en medveten kriminalpolitisk kursändring. Under senare år har straffen skärpts för en rad brott. Fler gärningsmän ska dömas till fängelse och straffen ska vara längre. Samtidigt har gängvåldet under flera år satt stor press på hela rättsväsendet. Polisen har fått fler verktyg, åklagarna hanterar fler ärenden och domstolarna dömer fler till frihetsberövande.

Kriminalvården har inte hunnit med. Redan före de senaste straffskärpningarna varnade myndigheten för att anstaltsplatserna inte räcker. Nu är läget akut. Häktena är överfulla och intagna kan få vänta länge på en plats i anstalt. Långa transporter och placeringar långt från hemorten försvårar kontakten med anhöriga, något som ofta är avgörande för återanpassningen. Arbetsmiljön för kriminalvårdare blir allt tuffare, och risken för våld och konflikter ökar när anstalterna är trånga och underbemannade.

DN:s ledare pekar på flera risker med den planlösa expansionen. En är att byggandet sker i ad hoc-takt, där enskilda projekt snarare styrs av var mark finns än av var behoven är störst. En annan är att personalbristen blir akut. Det hjälper inte att öppna nya anstalter om det inte finns utbildade kriminalvårdare som kan bemanna dem. Utan fast personal hotas både säkerheten och möjligheten att bedriva vård och rehabilitering.

Frågan handlar inte bara om antalet platser. Den handlar också om vad fängelserna ska innehålla. Om straffen ska ha en rehabiliterande effekt krävs utbildning, arbete, behandling och en trygg miljö. Det ställer krav på bemanning och kompetens, inte bara på betong och galler. En anstalt utan tillräckligt med personal är varken säker för de intagna, personalen eller samhället i stort.

DN:s ledarsida efterfrågar en sammanhållen plan. En sådan plan måste omfatta hela kedjan: lokalisering av nya anstalter, rekrytering, utbildning, budget och en realistisk tidsplan. Det behövs också en politisk diskussion om vad den hårdare kriminalpolitiken faktiskt kostar. Hittills har debatten till stor del handlat om straffens längd, medan genomförandet har hamnat i skymundan.

Beslutsfattare har aviserat satsningar på Kriminalvården, men enligt DN:s ledare saknas fortfarande en övergripande strategi. Utan en sådan riskerar kriminalvården att bli en flaskhals i rättskedjan. Förtroendet för rättsväsendet bygger på att de som döms faktiskt kan tas om hand på ett säkert och värdigt sätt. Om fängelserna blir rena förvaringsplatser utan innehåll riskerar straffen att förlora sin mening.

Fem nya Kumlaanstalter om året är en illustration, inte en färdig plan. Men den sätter fingret på en verklighet som inga ansvariga politiker längre kan blunda för. Utan både byggnader, personal och en långsiktig plan riskerar kriminalvården att hamna ännu djupare i kris.