Isobel Hadley-Kamptz: Varför skulle Ryssland sluta med sina hybridattacker när vi aldrig slår tillbaka?

Tio år efter den brittiska folkomröstningen om EU har den brittiske premiärministern Andy Burnham öppet bekräftat att Ryssland försökte påverka utgången. Burnham, som i somras tog över som Labourledare, säger att han tidigt ställde frågan om rysk inblandning. Svaret från den brittiska säkerhetsapparaten var jakande: Kreml arbetade aktivt för att kapa banden mellan Storbritannien och EU.

Bekräftelsen kommer samtidigt som europeiska säkerhetstjänster varnar för en allt hårdare rysk hybridoffensiv. Attackerna riktas inte bara mot demokratiska processer, utan också mot infrastruktur, försvarsindustri och enskilda företag. I flera fall har spåren pekat mot Ryssland, men tydliga konsekvenser har hittills uteblivit.

Ett uppmärksammat exempel gäller Tyskland. Sedan Ukraina i förra veckan bombade ryska datacenter har aktiviteten kring konton på X som tillhör högerextrema partiet Alternativ för Tyskland (AfD) minskat kraftigt. Många av kontona misstänks ha drivits av ryska robotar. Om de försvann till följd av attacken är oklart, men händelsen illustrerar hur digital infrastruktur kan användas i hybridkriget mot Europa.

AfD är ett av Tysklands största partier och har profilerat sig med en Rysslandsvänlig linje. Att partiet kopplas samman med ryska påverkansoperationer väcker frågor om hur desinformation kan användas för att försvaga EU inifrån.

Hotet är emellertid inte enbart digitalt. Europeiska säkerhetstjänster varnar för allt grövre attacker, däribland planerade mord på civila personer i försvarsindustrin. Redan 2024 avslöjade USA:s underrättelsetjänst att Ryssland planerat ett mord på Armin Papperger, vd för tyska Rheinmetall. Rheinmetall är en av Europas viktigaste tillverkare av artilleriammunition och stridsvagnar och har blivit en nyckelleverantör till Ukraina. Bolagets aktiekurs har stigit kraftigt sedan Rysslands fullskaliga invasion, vilket gör det till en symbolisk måltavla.

Nu riktas hoten även mot mindre bolag, däribland drönartillverkare. Den sektorn har vuxit snabbt under kriget, då obemannade system fått en allt viktigare roll på slagfältet. Enligt EU-diplomater och tjänstemän som talat med Politico ökar risken för en större rysk hybridattack med dödlig utgång.

Två incidenter från sommaren visar hur nära en sådan attack Europa har varit. I juli träffades ett flygplan på Leipzigs flygplats av en beväpnad drönare som inte exploderade. I augusti upptäcktes en brand hos estniska försvarsföretaget Milrem Robotics i tid. Milrem Robotics utvecklar bland annat obemannade markfarkoster och är en nyckelaktör inom den europeiska försvarsindustrin. Estland, där företaget är verksamt, gränsar till Ryssland och är en av Natos östra utposter.

Att händelserna inte fick allvarligare följder var till stor del tur. Kremls aktörer har ägnat sig åt allt från påverkansoperationer och psykologisk krigföring till sabotage och mordplaner utan att det fått några tydliga konsekvenser. Flera bedömare menar att detta riskerar att uppmuntra Ryssland att fortsätta. Frågan är vad som händer nästa gång – och om Europa är berett att svara.

EU har skärpt sanktionspolitiken och riktat åtgärder mot bland annat Rysslands energi- och försvarssektor. Samtidigt har USA:s president Donald Trump intagit en mer tillmötesgående hållning mot Moskva, vilket försvagar västs enighet och riskerar att stärka Rysslands ekonomi. De frysta ryska tillgångarna, som i EU uppgår till runt 200 miljarder euro, har hittills bara använts i begränsad utsträckning. Om unionen överför dem till Ukraina skulle Putins imperieambitioner hotas på allvar. Annars riskerar Europa att vänta på nästa attack.