Ledare: Hur länge tänker S-ledaren dalta med Dadgostar?

Magdalena Andersson (S) har avslutat sitt sonderingsuppdrag utan att nå en överenskommelse med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Talmannen Andreas Norlén väljer ändå att låta riksdagen pröva henne som statsminister på torsdag. S-ledaren väntas förlora omröstningen.

Beskedet kom på tisdagen och var knappast överraskande. Låsningarna mellan partierna har varit tydliga ända sedan valet den 11 september, då högerblocket med M, KD, L och SD säkrade 176 mandat. Det räcker för att ensamt fälla en statsministerkandidat, eftersom en majoritet av riksdagens 349 ledamöter måste rösta nej för att stoppa en kandidat. S blev enskilt största parti med drygt 30 procent, men det räckte inte för att hålla kvar regeringsmakten. Andersson avgick direkt efter valet och har därefter lett en övergångsregering.

Andersson fick i uppdrag att sondera förutsättningarna för en ny regering, men några egentliga förhandlingar kom aldrig i gång. Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist bjöd i fredags in S, MP och V till ett möte för att skapa en gemensam lägesbild. Alla fyra partier var nöjda med mötet, och förutsättningarna fanns för att gå vidare till sakpolitiska samtal. Så blev det inte. Redan 2018 drog sig Centerpartiet ur förhandlingarna med Stefan Löfven när han inte ville gå tillräckligt långt i reformer. Den här gången stoppades processen ännu tidigare – innan partierna ens hunnit sätta sig vid samma bord.

Andersson pekade inte ut något parti när hon avslutade sonderingen. Men bilden är ändå tydlig: Vänsterpartiet blockerar. Nooshi Dadgostar har gjort klart att V inte vill diskutera ett regeringsprogram innan partiet har fått en ministerpost utlovad. Utan ett sådant löfte säger hon nej till förhandlingar.

Kravet är ovanligt i svensk politik. Vänsterpartiet har tidigare stött socialdemokratiska regeringar utan att sitta i dem, bland annat under Stefan Löfvens första tid som statsminister. Den här gången har Dadgostar valt en annan väg. Det sätter hela den rödgröna sidan i en svår sits: S, MP och C har alla sagt sig vara öppna för att prata sakpolitik, men utan V blir det inga förhandlingar.

Det finns frågor där partierna skulle kunna enas. De har exempelvis kommit överens om att stoppa utvisningar av tonåringar, och inom klimatpolitiken finns tydliga beröringspunkter. Men i ekonomiska frågor går åsikterna isär. Karensavdraget, som innebär att löntagare inte får betalt för första sjukdagen, har länge varit en hjärtefråga för V, liksom höjt barnbidrag. C driver en mer marknadsliberal linje, medan S försöker balansera. Där skulle det krävas svåra kompromisser.

När Andersson har fallit i torsdagens omröstning väntas talmannen vända sig till Ulf Kristersson (M). Hans sondering lär bli minst lika komplicerad. M, KD och L har under flera veckor fört samtal med Sverigedemokraterna om ett regeringssamarbete, förlagt till Tidö slott i Västmanland. Ett sådant avtal skulle ge SD reellt inflytande över politiken för första gången. Centerpartiet har samtidigt sagt att man inte kan ingå i ett regeringsunderlag som bygger på SD, vilket begränsar Kristerssons alternativ.

Därefter väntas bollen åter hamna hos Andersson. En väg vore att ta fram ett regeringsprogram tillsammans med C och MP, med en öppen dörr för V att ansluta sig senare. Det skulle göra det tydligt för Nooshi Dadgostars väljare och partimedlemmar vad V-ledaren offrar om hon i stället röstar med M, L, KD och SD för att fälla S-ledaren. En sådan strategi skulle också öka trycket på V att ta ställning i sakpolitiken.

Dadgostar kan ha bestämt sig för att hon hellre ser ett extra val än ett samarbete där V inte får en statsrådspost. Risken är då att de tre rödgröna partierna – som tillsammans fick knappt 43 procent i valet och inte har varit i närheten av en riksdagsmajoritet sedan 2002 – förvandlas till en politiskt irrelevant kraft. En sådan utveckling kan Andersson knappast styra över, men genom att gå vidare med C och MP kan hon visa vad V:s hållning får för konsekvenser.

Osäkerheten kring regeringsbildningen kommer samtidigt mitt i en allvarlig ekonomisk situation. Inflationen är den högsta på decennier, räntorna stiger och Rysslands krig i Ukraina har skapat en energikris i Europa. Både hushåll och företag väntar på besked om hur Sverige ska styras under de kommande åren. Den politiska dödvikt som präglat hösten riskerar att förlängas ytterligare om partierna inte lyckas bryta låsningarna.