Lisa Magnusson: Självklart kan män och kvinnor vara vänner – det är inte det som är frågan

Frågan om huruvida män och kvinnor kan vara vänner har återigen blivit föremål för debatt, denna gång efter en kontroversiell deltagare i TV-programmet ”Gift vid första ögonkastet”. En av säsongens deltagare, Urban, har i programmet framfört att han inte vill att hans fru ska ha manliga vänner. Uttalandet har väckt starka reaktioner och lett till en bredare diskussion om vänskap, svartsjuka och kontroll i parrelationer.

Idén om att vänskap mellan könen i praktiken är omöjlig är långt ifrån ny. Den har rötter i antikens Grekland, men har framför allt etablerats som en populärkulturell trop genom den amerikanska manusförfattaren och regissören Nora Ephron. I filmklassikern ”När Harry mötte Sally” från 1989 formulerades tesen att män och kvinnor inte kan vara vänner, eftersom det sexuella i slutändan alltid kommer i vägen. Den kvinnliga huvudpersonen invänder visserligen mot påståendet, men filmens upplösning – där de två huvudkaraktärerna till slut blir ett par – bekräftar snarare Harrys utgångspunkt.

Den nu aktuella debatten har fått nytt bränsle genom att författaren och teologie doktorn i etik, Ann Heberlein, har uttryckt förståelse för Urbans hållning. I en intervju med Expressen påpekar hon att de flesta kärlekspar börjar som vänner, vilket enligt henne gör det rimligt att känna viss oro över vänskapsrelationer i ett pars vardag. Hennes resonemang har dock mötts av invändningar från dem som menar att frågan i grunden handlar om kontroll snarare än om vänskap.

Kritiker framhåller att argumentet om att det sexuella alltid kommer i vägen bygger på en föreställning som saknar stöd i vardagslivets erfarenheter. I praktiken finns gott om exempel på fungerande vänskapsrelationer mellan män och kvinnor, och debatten om huruvida det över huvud taget är möjligt framstår för många som inaktuell.

Forskning om relationer och vänskap har vid flera tillfällen visat att kontroll i parrelationer sällan leder till ökad trygghet. Tvärtom tenderar försök att begränsa partnerns sociala umgänge – oavsett om det motiveras med omsorg eller svartsjuka – att skapa distans och misstro. Ett förhållande som kräver att den ena parten avstår från vänskaper för att hålla samman bygger i praktiken på en grund av kontroll snarare än tillit, menar flera relationsexperter.

Frågan har även en kulturell dimension. Den återkommande debatten om vänskap mellan könen speglar djupare föreställningar om manlighet, kvinnlighet och vad en parrelation förväntas innehålla. Att en partner skulle utgöra ett hot mot en romantisk relation enbart genom att vara vän med någon av motsatt kön, säger enligt forskare mer om osäkerhet i relationen än om vänskapens natur.

Flera röster har också pekat på en dubbelstandard i debatten. Medan kvinnors oro över manliga vänner ibland betraktas som förståelig, beskrivs mäns motsvarande krav ofta som kontrollerande. Samtidigt finns forskning som visar att vänskapsrelationer mellan män och kvinnor kan vara minst lika stabila och givande som vänskapsrelationer inom samma kön.

Ytterligare en aspekt i diskussionen är frågan om vad som egentligen skyddas när en partner begränsas i sitt umgänge. Om det enda som hindrar någon från att lämna en relation är att personen aldrig får träffa andra människor, uppstår frågan om relationens faktiska värde. Den invändningen har lyfts av flera debattörer som menar att försök att kontrollera en annan människas sociala liv i slutändan riskerar att förstöra det som var avsikten att skydda.

I den pågående diskussionen har även frågan väckts om det över huvud taget är önskvärt att vuxna människor avstår från vänskaper för att tillfredsställa en partners osäkerhet. Några debattörer har föreslagit att samtalet borde handla mindre om huruvida vänskap mellan könen är möjlig, och mer om hur par kan hantera svartsjuka och bygga tillit utan att inskränka varandras frihet.

Debatten om Urban och ”Gift vid första ögonkastet” har därmed blivit något större än ett enskilt realityprogram. Den har aktualiserat frågor om gränser, tillit och kontroll i moderna parrelationer – frågor som engagerar långt bortom tv-sofforna. Oavsett var man står i sakfrågan tycks de flesta vara överens om att en relation som bygger på ömsesidig respekt och förtroende har bättre förutsättningar än en som bygger på begränsningar.