Susanne Nyström: Bakom frysattacken finns ett akut säkerhetshot

Under natten mot måndagen drabbades ett stort antal matbutiker i Sverige och flera andra europeiska länder av ett omfattande cyberangrepp som slog ut kyl- och frysdiskar. Personal som anlände till sina arbetsplatser möttes av blöta golv och temperaturer på upp emot 50 grader i anläggningarna, vilket inneburit att matvaror för enorma belopp förstörts. Händelsen har polisanmälts och den nationella enheten för hantering av it-incidenter vid Nationellt cybersäkerhetscenter har kopplats in för att utreda angreppet.

Angreppet är långt ifrån ett isolerat fall. För bara några veckor sedan rapporterades liknande störningar i Frankrike, där ett stort antal livsmedelsbutiker drabbades av samma typ av sabotage. Då framkom att många av de drabbade enheterna var skyddade med extremt svaga lösenord och saknade tvåfaktorsautentisering, något som väckt allvarliga frågor om säkerheten inom kritisk infrastruktur.

EU:s mat- och jordbrukskommissionär har spekulerat i att angreppets syfte kan ha varit att störa unionens livsmedelskedja och underminera konsumenternas förtroende för densamma. Samtidigt har en professor i systemteknik framfört en annan hypotes – att det helt enkelt kan röra sig om illasinnade tonåringar som velat ställa till med oreda. Oavsett motiv pekar händelsen på en betydligt djupare sårbarhet i det digitala samhället.

Det som gör den här typen av attacker särskilt oroande är att de inte bara drabbar livsmedelsbutiker. Samma typ av uppkopplade system används inom en rad andra samhällskritiska områden, däribland läkemedelskylar i apotek och sjukvård, vindkraftverk och annan energinfrastruktur. När den så kallade operativa teknologin – system som styr fysiska processer och ofta är uppkopplade mot internet – brister i säkerhet, blir konsekvenserna påtagliga och i värsta fall livshotande.

Säkerhetspolitiskt kommer angreppet i ett känsligt läge. Rysslands hybridkrigföring har intensifierats, och i samband med drönarincidenten vid flygplatsen i Leipzig i augusti blev det tydligt hur sårbar europeisk infrastruktur är för olika former av påverkansoperationer. I sin senaste årsrapport varnade Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) särskilt för sabotageaktioner riktade mot stödet till Ukraina och mot de länder som stödjer landet i kriget.

Experter har under en längre tid larmat om att just operativ teknik ofta har ett otillräckligt skydd. Många system är utvecklade för att vara funktionella snarare än säkra, och i takt med att allt fler enheter ansluts till internet ökar också angreppsyta riskerar att bli allt större. Den senaste tidens attacker visar att risken inte längre är teoretisk utan högst konkret.

För framtiden finns två övergripande frågor som både företag och myndigheter behöver ställa sig allt oftare. För det första: är det verkligen nödvändigt med internetanslutning i just detta system, just nu? Varje uppkopplad enhet utgör en potentiell säkerhetsrisk, och i vissa fall kan frånkoppling vara det enklaste och mest effektiva skyddet.

För det andra: om anslutningen är nödvändig, är tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtagna? Erfarenheterna från både Frankrike och nu Sverige visar att grundläggande säkerhetsrutiner – som starka lösenord och flerfaktorsautentisering – fortfarande saknas i förvånansvärt stor utsträckning.

Den här typen av cyberangrepp kan i bästa fall fungera som en väckarklocka. De visar att det digitala samhället är sårbart på sätt som vi ännu inte fullt ut förstått, och att säkerhetsarbetet måste prioriteras betydligt högre – både inom privat och offentlig sektor. Frågan är inte om nya attacker kommer, utan när, och hur väl förberedda vi är när de väl sker.