Regeringen är fortfarande inte på plats. En och en halv månad efter riksdagsvalet väntar Sverige på en ny statsminister, och talmannen Andreas Norlén har hamnat i en central men frånvarande roll. Han har under processen beskrivits som en snäll och mänsklig version av Bigfoot eller Yeti – en gestalt som presskåren ibland hoppas ska dyka upp.
Processen har gått långsamt. I måndags lämnade Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist tillbaka sitt sonderingsuppdrag, efter att ha haft i uppgift att undersöka möjligheterna att bilda regering. Talmannen meddelade först på torsdagen sitt nästa drag: Thand Ringqvist kommer att föreslås som statsministerkandidat i en omröstning på tisdag. En omröstning hon väntas förlora. Därefter fortsätter arbetet med att hitta en regeringsduglig majoritet.
Norlén är i detta läge mer en symbol än en pådrivare. Det är partierna som i slutändan måste enas, och hittills har inget alternativ visat sig kunna samla tillräckligt stöd. Många befarar att hösten ska bli en repris av 2018, då det tog 134 dagar att lösa regeringsfrågan. Kritiken mot partierna har varit skarp: de beskrivs som omogna och oförmögna att skynda på. Ingen nämnd, ingen glömd.
På DN:s ledarsida, som beskriver sig som oberoende liberal, finns ändå en annan ingång. Väntan behöver inte bara vara ett misslyckande – den kan också vara en andningspaus. Den tanken kopplas till teatergruppen Hjärter Fems uppsättning ”Exil i Hello Kitty City” på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Pjäsen är en omarbetning av Samuel Becketts ”I väntan på Godot”, skriven med kvinnor i huvudrollerna eftersom Beckett inte tillät kvinnor att spela de ursprungliga figurerna.
Handlingen kretsar kring två kvinnor som väntar på en man vid namn Daniel. Han kommer snart, intalar de sig. Ibland är den ena på väg att ge upp, men de stannar kvar. Just väntan är något nästan exotiskt i en tid när allt ska vara omedelbart. DN:s ledarsida pekar på vardagsexempel: enligt uppgift har 80 procent av svenskarna någon gång haft en utestående betalning hos Klarna, den svenska betaljätten som gjort det möjligt att handla innan lönen kommer. Snabbleveranser och streamingtjänster har gjort att ingen längre behöver vänta på vare sig paket eller film.
Men i ”Exil i Hello Kitty City” kommer Daniel faktiskt till slut. När han väl kliver in på scenen blir mötet dock inte den lösning som väntan antytt. Kvinnorna pepparsprejar honom i panik, försöker psyka honom och når varken fram till honom eller varandra. Besvikelsen är total.
Poängen, enligt DN:s ledarsida, är att väntan i sig kan vara värd något. I svensk politik är frågan om partierna kan använda den påtvingade tiden till att överbrygga sina motsättningar. Hittills har inget genombrott presenterats, och talmannens nästa steg är oklart. Hur den utdragna processen slutar återstår att se.
