Susanne Nyström: Innerst inne vet alla vad som är problemet med Lundsberg

Internatskolans Lundsberg har återigen hamnat i fokus efter dokumentären ”Arvtagarna” som visades i SVT under veckan. Programserien, som bestod av tre delar, presenterar vittnesmål och filmbevis om våld, förnedringar och pennalism där äldre elever systematiskt utsätter yngre för övergrepp. Det nya i sammanhanget är även tydliga inslag av rasism och antisemitism.

Problematiken kring den anrika internatskolan är långt ifrån ny. Under de senaste två decennierna har skandaler och mediegranskningar avlöst varandra, men trots upprepade löften om förändring verkar grundproblemet bestå. Skolan har hittills lyckats överleva kritiken utan att genomföra de verkliga förändringar som krävs.

Redan 2011 polisanmälde Skolinspektionen Lundsberg efter att ha konstaterat att det fanns ett systematiskt problem med kamratuppfostran. Treorna hade en maktposition som de upprätthöll genom våld, vilket ledde till att yngre elever skrämdes till tystnad. Detta var inte en isolerad incident utan ett system inbyggt i skolans kultur.

Två år senare, 2013, eskalerade situationen ytterligare. Skolinspektionen tvingades stänga skolan tillfälligt efter att barn hade misshandlats med strykjärn. Myndigheten konstaterade att grundproblemet var detsamma som 2011, vilket tydde på att inga verkliga åtgärder hade vidtagits under de mellanliggande åren.

Efter stängningen 2013 lät Lundsberg ett externt bolag genomföra en grundlig granskning av verksamheten. Enligt slutrapporten, som nämns i SVT-dokumentären, var problemen en direkt konsekvens av en lång tradition av kamratuppfostran och sektliknande ritualer. Det externa bolaget drog slutsatsen att tidigare förändringsarbete bara varit ytligt och att skolan behövde genomgå verkliga, genomgripande förändringar.

Men inte heller detta ledde till den nödvändiga förändringen. För ett år sedan, 2024, riktade Skolinspektionen återigen kritik mot skolan. Denna gång handlade det om en händelse som resulterade i att fyra gymnasieelever dömdes för grova hemfridsbrott och misshandel av yngre barn 2025. I tingsrättsdomen som kom i december stod det uttryckligen: ”Vid tillfällena för gärningarna, rådde en djupt rotad och stark kamratuppfostran på skolan.”

Det som gör situationen särskilt anmärkningsvärd är att även skolans ledning verkar vara medveten om problemets djup. Den nuvarande verksamhetschefen sa i polisförhör att han ville få till en förändring, men att det måste göras smart eftersom det finns familjer som betalar mycket pengar och som själva har gått på skolan. Han beskrev situationen med orden ”det är ju någon slags sekt”.

I efterdyningarna av SVT-dokumentären har samma verksamhetschef förklarat att det tar minst fem till sju år att förändra en skola. Detta argument håller dock inte när man ser tillbaka på Lundsbergs historia. Om den tidsramen var sann borde de förlegade systemen med kamratuppfostran och våld ha varit historia för länge sedan, med tanke på att kritiken har pågått i nästan två decennier.

Problematiken tycks sitta djupt rotad i skolans struktur och kultur. Det finns tydliga indikationer på att det finns personer med inflytande som aktivt vill bevara den traditionella kulturen snarare än att avskaffa den. Dessa krafter verkar starkare än de som arbetar för förändring.

Lundsberg är en av Sveriges mest kända internatskolor med en lång historia och har traditionellt haft elever från välbärgade och inflytelserika familjer. Denna koppling till makten och pengarna kan vara en förklaring till varför skolan har kunnat fortsätta sin verksamhet trots upprepade skandaler.

Frågan som nu aktualiseras är huruvida det överhuvudtaget är möjligt att reformera en institution där problemen är så djupt rotade och där motståndet mot verklig förändring verkar vara så starkt. Om skolan inte är villig eller kapabel att genomföra de nödvändiga förändringarna, kan den enda kvarvarande lösningen vara att permanent stänga verksamheten.

Det är nu upp till Skolinspektionen och andra ansvariga myndigheter att ta ställning till om Lundsberg ska få ännu en chans att reformera sig själv, eller om det är dags att dra slutsatsen att vissa traditioner är för skadliga för att bevaras.