Starka resultat kanske inte får aktierna att skjuta i höjden – investerare väger bolagens utsikter

Rapportsäsongen har inletts, och med den stiger förväntningarna på börsbolagens resultat. Men frågan är om de faktiska siffrorna räcker för att få aktiekurserna att röra sig uppåt. Flera bedömare varnar för att en stor del av optimismen redan är inprisad i kurserna.

Jon Arnell, investeringsförvaltare på von Euler & Partners, instämmer i den bilden.

– Jag skulle säga att förväntningarna är ganska höga, både i Sverige och internationellt, säger han.

Det är ett klassiskt läge i början av en rapportperiod. Efter en tid av stigande börser har investerare redan positionerat sig för starka vinstsiffror. Om företagen då bara presterar i linje med förväntningarna kan reaktionen bli dämpad. För att aktierna ska lyfta krävs i många fall tydliga positiva överraskningar, höjda prognoser eller starkare framtidsutsikter än marknaden väntat sig.

För svensk del sätts extra stor vikt vid rapporterna från de tunga export- och industribolagen. Stockholmsbörsen präglas av några få stora sektorer där verkstad, skog och råvaror spelar en central roll. Det gör att den svenska resultatsäsongen i hög grad blir en temperaturmätare på den globala efterfrågan. Om världsekonomin bromsar in märks det snabbt i de svenska bolagens orderingångar och marginaler, och därmed i deras aktiekurser.

Som alltid riktas blicken även mot gruv- och råvarusektorn. För gruvbolagen handlar det inte bara om att visa förbättrade siffror, utan också om att ge en bild av hur man ser på metallpriserna framöver. Efterfrågan från Kina och andra tillväxtmarknader är avgörande för sektorns utveckling. Signalerna därifrån har stor betydelse inte bara för gruvbolagens egna aktieägare, utan för hela verkstadskedjan och för konjunkturbedömningen i stort.

Just nu är konjunkturläget också ovanligt svårbedömt. Centralbankerna har börjat lätta på räntepolitiken, men effekterna av tidigare räntehöjningar klingar fortfarande av. Samtidigt tyngs världshandeln av geopolitiska spänningar och handelspolitiska åtgärder. För många bolag innebär det en osäkerhet som kan påverka såväl orderingång som lönsamhet.

För svenska företag tillkommer valutaeffekter. Den svenska kronan har varit svag under lång tid, vilket åt ena sidan hjälper exportbolagen när de säljer i euro och dollar. Å andra sidan ökar kostnaderna för importerade insatsvaror. Nettot av detta brukar bli synligt först när företagen presenterar sina siffror. Därför blir rapportperioden också ett kvitto på hur väl företagen hanterat växelkursrörelser.

Det ligger nära till hands att tro att många bolag kommer att redovisa hyggliga resultat, inte minst tack vare kostnadsbesparingar och effektiviseringar. Men frågan är om det räcker. Marknaden vill se framåtblickande uttalanden, förbättrad orderingång och tecken på att tillväxten kan hålla i sig. Enbart starka siffror för det gångna kvartalet brukar sällan räcka för att förnya börsuppgången.

Det finns därför flera möjliga scenarier. Om bolagen både överträffar vinstprognoserna och höjer sina utsikter kan marknaden belönas med fortsatta kurslyft. Men om resultaten bara når upp till förväntningarna – eller om vd:arna uttrycker försiktighet inför framtiden – kan rapportsäsongen i stället bli en besvikelse för investerare.

Arnell menar att risken för besvikelser ska tas på allvar, samtidigt som grunden i bolagen många gånger är stabil. Det gör att börsreaktionerna kan bli splittrade. Vissa sektorer kan lyfta medan andra faller tillbaka, beroende på vad företagen rapporterar om framtiden.

Rapportsäsongen blir med andra ord inte bara ett test på hur företagen har presterat. Den blir också ett test på hur marknaden tolkar signalerna i en tid av fallande räntor, svag kronan och förändrad global handel. För investerare handlar det om att skilja på bra siffror och bra aktiekurser – det är inte alltid samma sak.