Gabriel Zetterström: Martin Lorentzon kan dra – rädda musiken i stället

Valrörelsen har gått in i slutskedet, och debatten om skatter, techmiljardärer och kulturpolitik har intensifierats. I en debattartikel i Expressen skriver Spotify-grundaren Martin Lorentzon att han överväger att lämna Sverige om de rödgröna vinner valet. Lorentzon, som uppskattas vara god för över 100 miljarder kronor, framställer sig som skattepositiv, men menar att en återinförd förmögenhetsskatt skulle slå hårt mot entreprenörer. Förmögenhetsskatten avskaffades i Sverige 2007, och frågan har sedan dess varit en återkommande konfliktpunkt mellan blocken. För techsektorn, där många förmögenheter är knutna till onoterade aktier, har frågan fått särskild betydelse.

Utspelet har snabbt blivit ett politiskt slagträ. Liberalernas ledare och utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson skrev på X: ”Jag hatar att ha rätt. Utan Liberalerna kommer det gå rött åt helvete. Dadgostars gäng kommer driva musiken ur Sverige.” Citatet, som syftar på Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, har väckt reaktioner. Flera debattörer menar att regeringen själv har fört en politik som försvagat kulturlivet. Mohamsson har som minister ett särskilt ansvar för utbildning och folkbildning, vilket gör utspelet extra uppmärksammat.

Under kulturminister Parisa Liljestrand har anslagen till studieförbunden minskat kraftigt. Enligt siffror som presenterats i debatten minskade antalet replokaler hos studieförbunden med nästan 15 procent på tre år. Den senaste kulturbudgeten motsvarade 0,62 procent av statsbudgeten. Studieförbund och folkhögskolor har länge setts som viktiga plattformar för nya kulturskapare, och nedskärningarna slår direkt mot etableringen av framtidens artister och musiker. Sverige har under flera decennier varit en framstående musikexportör, men flera bedömare varnar för att den positionen urholkas när stödet till folkbildningen minskar.

Även framåtblickande förslag pekar i samma riktning. I dokumentet Tidö 2.0, som tagits fram av tankesmedjorna Oikos och Timbro, föreslås att det statliga stödet till folkbildningen fasas ut. Folkbildningsrådet avvecklas och stödet till studieförbunden försvinner successivt. Dokumentet är inte ett officiellt regeringsprogram, men har setts som en viktig signal om vart högerpolitiken är på väg. Justitieminister Gunnar Strömmer har dessutom väckt debatt med förslag som enligt kritiker kan kringgå yttrandefriheten, bland annat genom åtgärder som försvårar för svenska hiphopartister att tjäna pengar.

Mohamssons försvar av Spotify som en garant för svensk musik har därför setts som märklig. Spotify, med huvudkontor i Stockholm, är en av Sveriges mest kända techframgångar, börsnoterat i New York och en central aktör i det svenska musikundret. Bolaget grundades 2006 och har vuxit till en global jätte inom strömmad musik. Men bolaget har länge kritiserats för låga ersättningar till artister. Strömningsjätten har också börjat experimentera med AI-genererad musik, något som skapat oro i musikbranschen. Kritiker pekar dessutom på politiska donationer från bolagets företrädare, bland annat till Donald Trumps kampanj. Daniel Ek, Lorentzons medgrundare, har även investerat i försvarsindustrin.

Spotify är inte längre en okontroversiell symbol för svensk musikexport. Marknaden för musikströmning domineras av ett fåtal globala plattformar, och frågan om ersättningsnivåer har blivit en allt hetare politisk fråga. AI-genererad musik har blivit en av de mest omdiskuterade trenderna i hela musikindustrin, och flera stora skivbolag har inlett rättsliga processer mot AI-företag för upphovsrättsintrång. Samtidigt växer plattformar som Spotify fram som både distributör och konkurrent till artisterna. I det ljuset blir Lorentzon och Ek symboler för en techindustri som många kulturarbetare menar utnyttjar kreativt arbete utan att ge tillbaka.

Debatten visar hur nära sammankopplade politik, techkapital och kulturpolitik har blivit i valrörelsens slutskede. Lorentzon använder sitt personliga skattehot för att påverka väljare, medan Mohamsson använder honom som ett exempel på vad som står på spel. Men frågan om vem som egentligen hotar kulturen i Sverige är mer komplex. Kritiker menar att regeringens nedskärningar och förslag om att fasa ut folkbildningsstödet får betydligt större konsekvenser för kulturlivet än en enskild techmiljardärs eventuella utflyttning.

Kvar står en osäkerhet inför valdagen. Kommer en ny regering att ändra kurs i kulturpolitiken, eller fortsätter nedskärningarna? Och kommer techmiljardärer som Lorentzon att stanna i Sverige om skatterna höjs? Det är frågor som präglar slutdebatten – och som får svar först när valresultatet är klart.