Johanna Frändén: Har fotbollen någonsin varit mer religiös?

Uppgifter som NRK:s rättighetsköpare Espen Olsen Langfeldt först rapporterade om gör gällande att fotbolls-VM 2034 i Saudiarabien kan komma att flyttas till vintern 2035. Enligt uppgifterna räcker det inte att förlägga mästerskapet till senhösten 2034 för att undvika den värsta värmen, så som skedde inför VM i Qatar 2022. Fifa uppges i stället vilja lägga mästerskapet i början av 2035, eftersom ramadan infaller i november 2034. Uppgifterna är ännu inte bekräftade av Fifa, men de visar hur religiösa kalendrar i allt högre grad påverkar planeringen av stora fotbollsevenemang.

Frågan om hur ramadan ska hanteras har länge delat toppfotbollen. I Premier League tillämpas sedan några år tillbaka näringspauser för praktiserande muslimska spelare när mörkret faller och fastan bryts under en match. I tysk och spansk fotboll har lösningarna varierat från fall till fall och berott på den aktuelle domarens flexibilitet. I Frankrike, där principen om en offentlig sfär fri från religiösa uttryck – la laïcité – har djupa rötter, tillåts däremot inga sådana pauser. I Allsvenskan har domarna mandat att göra kortare spelavbrott för iftar, brytandet av fastan, efter att ha kommit överens med båda lagen i förväg.

Utvecklingen går samtidigt mot att religion tar allt större plats inom fotbollen, både på och utanför planen. Inför fotbolls-EM 2021 intervjuades mittfältaren Viktor Claesson, uppvuxen inom Missionskyrkan, om hur det är att vara troende i en fotbollsvärld där religiösa uttryck är vanliga på många håll utanför norra Europa. Han svarade då att det inte var något han tänkte på när han spelade fotboll. Fem år senare beskrivs det svenska landslaget som betydligt mer öppet religiöst.

Yasin Ayari fick stor uppmärksamhet när han gjorde mål mot Tunisien och firade med en sujud, en muslimsk böneställning. Teologen Joel Halldorf har i Expressen beskrivit det som ett exempel på hur blågul islam kan se ut. I sin blogg har han också hävdat att sommarens fotbolls-VM var det mest religiösa som någonsin spelats, med en lång rad bönestunder och religiösa firanden i flera deltagande lag.

I det svenska landslag som samlas för Nations League-matcherna mot Bosnien-Hercegovina och Polen är det dock kristendomen som dominerar bland de tongivande spelarna. Alexander Isak, Dejan Kulusevski, Lucas Bergvall, Besfort Zeneli, Roony Bardghji, Ken Sema, Anthony Elanga och Noel Törnqvist har alla berättat om eller visat sin kristna tro på eller utanför planen. Flera av dem använder sociala medier för att publicera bibelcitat, både i med- och motgång.

Samtidigt finns en historisk förändring att ta hänsyn till. I poddokumentären ”Fotboll och religion”, som släpps av Fotbollsmorgon, undersöks frågan om fotbollsspelare är mer religiösa i dag eller bara mer öppna med sin tro. I dokumentären berättar Anders Limpar om sin tid i landslaget och säger att det säkert fanns spelare som bad till högre makter, men att det inte var något samtalsämne i omklädningsrummet. I Serie A, där Limpar spelade en säsong i Cremonese innan han gick till Arsenal, gick däremot alla spelare till kyrkan före söndagsmatcherna.

Jämförelsen är intressant eftersom katolicismen har minskat kraftigt bland generation Z i både Italien och Spanien jämfört med tidigare generationer. I Serie A och La Liga kommer de religiösa uttrycken på planen numera oftare från utländska spelare, inte minst väckelsekristna sydamerikaner eller praktiserande muslimer från Afrika. I Premier League, där den religiösa trenden beskrivs som starkast i norra Europa, syns så många spelare skylta med sin tro att tidningen Spectator förra året kallade utvecklingen för ”den ostoppbara ökningen av kristendom inom fotbollen”.

De senaste generationernas invandringsvågor i Europa förklaras ofta som en bakgrund till religionens återkomst i fotbollen. Men även etniskt svenska tonåringar vänder sig i allt högre grad till kyrkan, enligt rapporteringen. För svensk fotboll innebär det att bilden av landslagsspelarna blir mer sammansatt: bakom målgester, intervjusvar och sociala medier finns i flera fall en tydlig religiös identitet. Hur det påverkar lagbyggen, ledarskap och förväntningar på tränare är ännu en öppen fråga, men utvecklingen märks nu både i Sverige och i de stora europeiska ligorna.