Andersson: Förutsättningar för en regering saknas

Efter drygt en veckas sonderingar meddelade Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson på tisdagen att hon lämnar tillbaka uppdraget att bilda en ny regering. Beskedet kom efter ett möte med talmannen Andreas Norlén (M) i riksdagen. Andersson, som tidigare varit statsminister, hade fått i uppdrag att undersöka om det finns ett parlamentariskt underlag för en regering med henne som statsminister. Sonderingsuppdraget är det första formella steget i en regeringsbildning och syftar till att ge talmannen underlag för att föreslå en statsministerkandidat för riksdagen.

– Min bedömning är att det har skett framsteg, men i nuläget saknas förutsättningar för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. Det handlar inte minst om oförenliga ställningstaganden i regeringsfrågan, sade Andersson på en pressträff efter mötet.

De främsta hindren är de krav som Centerpartiet och Vänsterpartiet har ställt upp. Centerpartiet har sagt nej till en regering med vänsterpartistiska ministrar, medan Vänsterpartiet vägrar att stödja en regering där partiet inte självt får sitta med. Därmed saknar Andersson en tydlig väg till en riksdagsmajoritet.

Trots att Andersson lämnade tillbaka uppdraget valde talmannen att omedelbart gå vidare med henne som kandidat. Vid klockan 13 samma dag meddelade Norlén att han lägger fram Magdalena Andersson som förslag till statsminister för en socialdemokratisk enpartiregering. I en statsministeromröstning gäller att förslaget godkänns om inte en majoritet av riksdagens ledamöter röstar emot det. Andersson har dock själv bedömt att utsikterna är små. Om förslaget faller kan talmannen göra ytterligare försök med andra kandidater. Enligt regeringsformen har talmannen fyra försök på sig innan ett extra val måste utlysas.

Miljöpartiets språkrör Amanda Lind sade i en skriftlig kommentar att det finns en rödgrön majoritet i riksdagen och att samtalen med S, C och V har varit bra.

– Vi tar steg framåt. Med det sagt är vi inte i mål än. Vi tror fortfarande att en majoritetsregering med alla fyra partier är det bästa, skrev Lind.

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar lade skulden på andra partier, med en tydlig adress till Centerpartiet.

– Tyvärr finns det fortfarande partier som inte accepterar den parlamentariska verklighet som valresultatet innebär, skrev Dadgostar i en kommentar.

Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist svarade att partiet har tagit konstruktiva initiativ för att föra processen framåt.

– Vi har haft goda samtal med Magdalena Andersson och Socialdemokraterna, liksom med andra partier. Nu hanterar vi talmannens besked i våra ordinarie beslutsprocesser, skrev Ringqvist.

Nästa steg i regeringsbildningen är att talmannen samråder med partiledarna och därefter delar ut ett nytt sonderingsuppdrag. Det kan gå till statsminister Ulf Kristersson (M), som leder en övergångsregering, eller tillbaka till Magdalena Andersson. Kristersson väntas i så fall söka stöd hos Centerpartiet, men C har en röd linje mot Sverigedemokraterna, vilket komplicerar en borgerlig lösning.

Det parlamentariska läget är ovanligt svårlöst. Riksdagen har 349 ledamöter. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna förfogar tillsammans över 176 mandat, medan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har 173. Inget av blocken har alltså egen majoritet, men en statsministerkandidat kan ändå bli godkänd om en majoritet av ledamöterna inte röstar emot. Centerpartiet vägrar dock att samarbeta med SD, och Vänsterpartiet kräver ministerposter, vilket försvårar en lösning åt något håll.

Den utdragna processen följs även av marknadsaktörer. Politisk osäkerhet brukar ibland återspeglas i kronans värde och i statsfinansiella bedömningar, men hittills har marknaderna reagerat dämpat. Övergångsregeringen sitter kvar och kan fatta löpande beslut, samtidigt som riksdagen fortsätter att behandla budget och lagstiftning. Frågan om vem som ska leda Sverige de kommande åren är därmed fortsatt öppen.