Skolexpert: I Frankrike har utbildningen aldrig varit jämlik på riktigt

De senaste Pisa-resultaten, som presenterades i september, gav Frankrike en dyster utläsning. Läsförståelsen har försämrats och samma mönster syns i matematik och naturvetenskap. Men det som främst oroar skolforskare är de sociala klyftorna: skillnaden mellan elever från den fjärdedel av hushållen med mest resurser och den fjärdedel med minst resurser är bland de största inom OECD.

Éric Charbonnier, analytiker vid OECD och en av Frankrikes ledande skolexperter, konstaterar att barn från socioekonomiskt missgynnade miljöer har betydligt mindre chanser att lyckas i det franska utbildningssystemet än i exempelvis Sverige och andra nordiska länder. Så har det varit länge, och det märks också i stora skillnader mellan skolor.

Den frågan har nu drivit fram en omfattande proteströrelse bland franska gymnasieelever. Protesterna inleddes den 18 september på en gymnasieskola i Créteil utanför Paris, där eleverna krävde vikarier för sjukskrivna lärare. Snart spred de sig till andra utsatta förorter, bland annat Saint-Denis, där elever har berättat om lärarbrist, läckande tak, 30-gradig värme i klassrummen och skadedjur i lokalerna.

Det som började som lokala aktioner har vuxit till en nationell rörelse med krav på en mer likvärdig skola. Hundratals skolor har ockuperats och det har förekommit sammanstötningar med polis. Även elever vid mer privilegierade skolor har anslutit sig. Vid Louis-le-Grand-gymnasiet i centrala Paris, en av landets mest prestigefyllda skolor, syntes banderoller med budskapet ”Lika möjligheter!”.

Charbonnier pekar på strukturella förklaringar till orättvisorna. Utsatta skolor har svårt att attrahera lärare och vikarier. Eleverna går miste om fler lektioner än elever i välbärgade områden. Samtidigt är underhållet eftersatt, eftersom det är regionerna och kommunerna – inte staten – som ansvarar för skolbyggnaderna. Kontrasten mot elitskolorna i Paris innerstad, några tunnelbanestationer bort, är stor.

Skillnaderna har djupa historiska rötter. Det franska skolsystemet bygger i stor utsträckning på den modell som Napoleon Bonaparte lade grunden till i början av 1800-talet. Den gick ut på att tidigt sortera fram de bästa eleverna och placera dem i elitgymnasier, lycéer, som förberedde dem för de prestigefyllda grandes écoles. I stora drag har modellen överlevt, även om det i dag också finns en statlig skola för alla.

Privatskolesektorn förstärker klyftorna. Omkring 20 procent av Frankrikes högstadie- och gymnasieelever går i katolska privatskolor. Staten finansierar runt 70 procent av deras kostnader, vilket gör dem betydligt billigare för föräldrarna än i exempelvis USA. Men kritiker, däribland ekonomen Thomas Piketty, menar att systemet cementerar ojämlikheten.

Frankrike lägger samtidigt mer resurser på utbildning än många andra OECD-länder. Enligt Charbonnier går pengarna inte nödvändigtvis till undervisningen. Lärarlönerna är lägre än i Sverige, och en del av förklaringen kan vara att 11 procent av alla gymnasieskolor har färre än 100 elever. Att driva många små skolor är dyrt.

Bilden av att Parisklasserna har 35 elever stämmer delvis. För 15-åringar ligger snittet på 29 elever per grupp i matematik och franska, säger Charbonnier. Men variationerna är stora: i storstäderna kan klasserna vara uppemot 35 elever, medan de är mindre på landsbygden.

Eleverna har också uppmärksammat att skoldagen ofta pågår till klockan 18. Frankrike har cirka 1 200 undervisningstimmar om året, mot 1 000 i genomsnitt i OECD-länderna. Läsåret är samtidigt kortare: 36 undervisningsveckor mot 38 i andra länder. Det ger ett komprimerat schema med få pauser.

Även antagningssystemet till högre studier kritiseras. Parcoursup, som med hjälp av en algoritm gör det första urvalet till högskolan, anklagas för bristande transparens och skapar stress bland eleverna. Många fruktar att ett eller två svaga betyg ska få stora konsekvenser. Högskolorna tillåts också ranka gymnasieskolor, något som kan missgynna elever från skolor med sämre förutsättningar. Charbonnier säger att kritiken är omdiskuterad. En del menar att det vore orättvist att inte väga in vilken skola eleven går på, eftersom betygssättningen skiljer sig åt. Andra ser rankingen som ett uttryck för ett elitistiskt system.

– I Frankrike är vi fortfarande mycket influerade av Napoleontiden. Det finns en republikansk elitism som är starkt rotad. Det är inte som i Sverige, där jämlikhetstanken är djupt förankrad i skolkulturen. Vi har frihet, jämlikhet och broderskap som valspråk, men inom utbildningen har jämlikheten aldrig riktigt funnits, säger Éric Charbonnier.

Regeringen har nu öppnat för att göra justeringar i höstbudgeten, bland annat för att anlita fler vikarier. Men protesterna fortsätter. På tisdag har elev- och lärarorganisationer kallat till en ny stor protestdag.