Valrörelsen 2025 har ännu sex veckor kvar men har hittills präglats av en märklig avsaknad av skärpa och tydliga skiljelinjer. De stora frågorna från valet 2022 – brottslighet, straff, energipolitik och ekonomi – kvarstår visserligen på dagordningen, men ingen av dem har ännu fått det genomslag som väcker väljarna till liv på samma sätt som för tre år sedan.

I denna något händelsefattiga politiska mylla fick valrörelsen plötsligt en helt ny och mer hetsig karaktär när Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof kallade Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg för quisling, alltså landsförrädare. Utspelet har väckt omfattande debatt och tvingat fram en intern krishantering inom Tidöpartierna som kan få långtgående konsekvenser.

Henrik Ekengren Oscarsson, valforskare vid Göteborgs universitet, kommenterar utvecklingen med oro: ”Min förhoppning är att vi inte går in i quisling-valet.” Hans oro speglar en bredare farhåga om att valrörelsen ska fastna i personangrepp och retorikeskalering snarare än sakpolitiska diskussioner.

För statsminister Ulf Kristersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson innebär situationen särskilda utmaningar. Ingen tjänar på att politiker börjar kalla journalister eller politiska motståndare för landsförrädare, men för just dessa två ledare är timingen särskilt olycklig.

Under hela den senaste mandatperioden har Tidöregeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna arbetat målmedvetet för att utstråla handlingskraft och regeringsduglighet. Ulf Kristerssons signum ”den vuxne i rummet” har faktiskt lyckats etablera sig i det politiska samtalet. Detta arbete hotas nu att undermineras.

Richard Jomshof är dock ingen okänd storhet när det gäller kontroversiella utspel. Under Nato-processens mest intensiva fas eldade han på stämningen med sina numera bevingade ord om koraner och att ”elda hundra till” för att provocera Turkiet. Det utspelet fick då omfattande uppmärksamhet och komplicerade Sveriges Nato-ansökan.

Nu, i valrörelsens slutskede, gör han återigen entré på ett sätt som tvingat Jimmie Åkesson till Ulf Kristerssons kontor för en tillrättavisning. Men effekten av denna reprimand framstår som begränsad.

Problemet för Tidöpartierna är att de befinner sig i ett prekärt läge inför valet. För att säkra ännu en valseger krävs en närmast historisk återhämtning i opinionen. Detta kräver i sin tur att de lyckas nå väljare på andra sidan blockgränsen – precis de väljare som riskerar att stötas bort av just den typ av retorik som Jomshof nu för fram.

När Tidösidans krishantering av det politiska storbråket nu rullas ut, påminner den dock mindre om det ”vuxna samtal” som Kristersson brukar förespråka. Istället handlar det om whataboutism och ömsesidiga anklagelser – ”men du då” översatt till ren skolgårdspolitik.

SD:s presstjänst har svarat med att peka på gamla blogginlägg från Aftonbladets ledarsida. Richard Jomshof själv har fortsatt sin offensiv och beskyllt även socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson för landsförräderi. Jimmie Åkesson har i sin tur ropar ”krokodiltårar” och avfärdat kritiken.

Inte ens statsminister Ulf Kristersson har kunnat hålla sig från att påpeka att det ”minsann skrivits ett och annat på Aftonbladets ledarsida genom åren.”

Men Kristerssons egentliga problem är av mer strukturell karaktär. Under hela mandatperioden har statsministern konsekvent försökt framställa samarbetspartiet Sverigedemokraterna som ett förändrat och mer seriöst parti som även har modererat sin retorik. Detta narrativ hotas nu direkt av Jomshofs utspel.

I forskaren Tony Gustavssons text i Sverigedemokraternas vitbok beskrivs det historiska talet om ”landsförrädarna” ingående. Ett helt avsnitt ägnas åt detta begrepp, som beskrivs som en central del av partiets ideologi historiskt. Gustavsson skriver: ”Det fanns något ominöst med talet om landsförrädarna. Vid vissa tillfällen, inte sällan i offentliga sammanhang, infogades illa understuckna hot. Man talade vagt om att ansvar skulle komma att utkrävas.”

Med bara veckor kvar till valet gör Richard Jomshof nu sitt bästa för att motbevisa sin statsministers påstående om partiets retoriska förändring.

Situationen kompliceras ytterligare av att samme Jomshof inom kort släpper en bok om islam på Jimmie Åkessons förlag, med tillhörande valturné. Detta innebär att frågan kan fortsätta dominera valrörelsen under de kommande veckorna.

För Ulf Kristersson kan detta bara vara början på en rad problem som riskerar att undergräva regeringens möjligheter att vinna väljarnas förtroende på nytt.