Filmade nakna kvinnor på nudistbad – frikänns för sexuellt ofredande

En 53-årig man döms att betala skadestånd till två kvinnor som han filmade nakna på ett naturistbad i Farsta i slutet av juni. Tingsrätten friar honom dock från åtalet om sexuellt ofredande. I domen beskrivs handlingen som olämplig och kränkande, men inte straffbar.

Händelsen inträffade när mannen satt två till tre meter från kvinnorna. Han ska ha tagit upp sin mobiltelefon och riktat den mot dem. En av kvinnorna upptäckte att mannen satt nära med telefonen riktad mot dem och fick misstankar om att han filmade. Även en person som arbetade på badet reagerade. Personen frågade kvinnorna om de upplevde att de blev filmade, vilket de bekräftade, och därefter kontaktades polisen.

När polisen undersökte mannens telefon hittades filmen. Mannen har medgett att han filmade kvinnorna, men han har nekat till att det skulle vara ett brott.

Tingsrätten konstaterar att det som skedde inte når upp till gränsen för sexuellt ofredande. Rätten hänvisar till en tidigare dom där ett agerande ansågs brottsligt om det innebar ett intrång i den utsattes ”fredade sfär”. I det refererade fallet hade en man fört in sin mobiltelefon under en kvinnas kjol och fotograferat hennes underliv. En sådan handling är ett tydligt intrång. Att filma på två till tre meters avstånd på platsen bedömdes inte som lika allvarligt.

Trots frikännandet ska mannen betala 5 000 kronor i skadestånd till vardera kvinnan. Eftersom han medgett själva händelseförloppet ansåg tingsrätten att kvinnorna har rätt till ersättning för den kränkning de utsatts för.

Fallet väcker frågor om var gränsen går för när fotografering av nakna människor är straffbar. Malou Andersson, forskare i straffrätt vid Uppsala universitet, säger att det inte finns någon generell distansgräns. Bedömningen görs från fall till fall.

– Det skulle även kunna vara sexuellt ofredande om man sätter upp en kamera i ett omklädningsrum, även om den då skulle vara lite längre ifrån. När det gäller ofredande måste personen också veta att det händer, säger hon.

Samtidigt finns det situationer där den som filmas inte är medveten om det, men där handlingen ändå bedöms som brottslig. Om kameran förs så nära att den innebär en integritetskränkning kan det räcka. Även utsatthet kan spela in, till exempel om den drabbade sover.

Malou Andersson menar att flera faktorer spelar in i bedömningen: närhet, medvetenhet, miljö och utsatthet. En filmning som sker väldigt nära någon kan vara integritetskränkande även om personen inte ser kameran. Likaså kan en person som sover eller på annat sätt är försvarslös vara skyddad av lagstiftningen, även om något direkt fysiskt intrång inte sker.

Andersson hänvisar till det uppmärksammade ”Rulltrappan”-fallet. Där förde en pojke upp en mobiltelefon under en flickas kjol i en rulltrappa och filmade. Flickan var inte medveten om vad som hände, men händelsen ansågs ändå vara sexuellt ofredande. Domstolen menade att handlingen var så nära ett fysiskt berörande att den var att se som en kränkning av den sexuella integriteten.

– I detta fall verkar domstolen ha resonerat utifrån enbart medvetenheten eller omedvetenheten om filmningen och avståndet, säger Andersson.

Rättsläget kring integritetskränkande fotografering har varit föremål för diskussion under flera år. Mobilkameror gör det möjligt att fotografera människor i utsatta situationer utan att det märks. Naturistbad är en typ av miljö där besökare har särskilda förväntningar på skydd och integritet. Samtidigt ställer lagen höga krav för att en handling ska rubriceras som sexualbrott.

Domen kan därför ses som ett exempel på hur domstolar väger integritetsskydd mot krav på tydliga brottsrekvisit. Den visar också att en friande brottmålsdom inte nödvändigtvis innebär att den drabbade lämnas utan rättslig upprättelse, eftersom skadestånd kan utgå även när det brottsliga uppsåtet eller intrånget inte anses tillräckligt för en fällande dom.