Granskning: Tillägg vid IVF är bortkastade pengar

En omfattande vetenskaplig granskning visar nu att de flesta dyra tilläggsbehandlingar som erbjuds vid provrörsbefruktning saknar bevisad effekt på möjligheten att få barn. Forskningen, som publiceras i den ansedda tidskriften The Lancet Obstetrics, Gynaecology & Women’s Health, ifrågasätter användningen av så kallade add-ons som kan kosta patienter tiotusentals kronor.

Varje sjunde par i Sverige har svårigheter att bli föräldrar, och många söker hjälp genom in vitro-fertilisering, eller IVF som metoden kallas. Trots att tekniken har hjälpt tusentals par att få barn, ligger framgångsfrekvensen endast på omkring 30 till 40 procent per behandlingscykel. Det är en siffra som gör att många desperata par söker sig till privata kliniker för att prova tilläggsbehandlingar som utlovas öka chansen till framgång.

Dessa tilläggstjänster inkluderar metoder som akupunktur, så kallade ”embryoklister”, skrapning av livmoderslemhinnan och genetisk testning av embryon, känd som PGT-A. Men det vetenskapliga stödet för dessa behandlingar är antingen mycket begränsat eller av så låg kvalitet att det inte går att dra några säkra slutsatser, visar den nya studien.

Christina Bergh, professor emerita i obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet, påpekar att behandlingarna riktar sig till en särskilt sårbar patientgrupp. ”Behandlingarna erbjuds till patienter som har försökt få barn länge och är beredda att göra i stort sett allting för att bli gravida”, säger hon.

I sin granskning har forskarna undersökt tio olika tilläggsbehandlingar vid IVF. De använde ett nytt granskningsverktyg från det välrenommerade forskningsnätverket Cochrane för att identifiera och sålla bort studier som inte håller tillräcklig vetenskaplig standard.

Resultatet blev slående. Av 157 studier som initialt granskades fick endast 85 ingå i den slutliga analysen. Resten, nästan hälften, kastades ut eftersom de bedömdes vara opålitliga. ”Det här är viktigt eftersom det ju publiceras väldigt mycket dåliga och ibland rent av fejkade studier”, konstaterar Christina Bergh.

Fyra av de tio undersökta metoderna verkar helt sakna effekt på antalet levande födda barn. Det gäller embryoklister, PGT-A, test av livmoderslemhinnans mottaglighet och kortisonbehandling. För fem andra behandlingar är bevisläget så svagt att forskarna menar att det är omöjligt att dra några säkra slutsatser. Dessa inkluderar Picsi (mikroinjektion av spermier behandlade med hyaluronsyra), akupunktur, infusion med vätska som innehåller fett samt injektion med blodplasma i äggstockarna eller livmodern.

Endast en enda av de tio behandlingarna visade en möjlig ökad chans att få barn, nämligen skrapning av livmoderslemhinnan. Men även här är Christina Bergh skeptisk till slutsatserna. ”Effekten ligger precis på gränsen att vara signifikant, och effekt sågs bara i 3 mindre studier av totalt 19”, förklarar hon. Hon menar också att det är otroligt långsökt att en skrapning, särskilt om den görs i menscykeln innan embryoåterföringen, skulle kunna påverka chansen till graviditet.

Det är oklart exakt hur vanliga dessa tilläggsbehandlingar är i Sverige. Christina Bergh, som har varit ansvarig för det nationella kvalitetsregistret för assisterad befruktning, Q-IVF, konstaterar att add-ons inte rapporteras rutinmässigt. ”Men vi vet att några kliniker i Sverige erbjuder vissa av metoderna”, säger hon.

Internationellt sett är användningen betydligt mer utbredd. I länder som Storbritannien, Nya Zeeland och Australien använder mer än 70 procent av patienterna en eller flera tilläggsbehandlingar vid IVF. Christina Bergh menar att en stor del av skillnaden beror på att assisterad befruktning i dessa länder i större utsträckning utförs i privat regi, medan ungefär hälften av IVF-vården i Sverige är offentlig.

”Vi är nog mer strikta och pålästa här när det gäller kunskapsläget för den här typen av metoder”, säger hon. Den svenska modellen med en större andel offentlig vård verkar alltså fungera som ett filter mot obeprövade metoder.

För par som vill maximera sina chanser att få barn rekommenderar Christina Bergh istället att satsa pengarna på fler vanliga IVF-cykler. ”Logiken är enkel, ju fler försök man gör, desto större är chansen att få barn”, förklarar hon. Detta råd bygger på ren sannolikhetskalkyl snarare än på dyra tilläggsbehandlingar med oklar eller obefintlig effekt.

Hennes andra råd är att agera förebyggande. För kvinnor som inte har någon att skaffa barn med uppmanar hon till att frysa in ägg medan de är ”hyggligt unga”, runt 35 års ålder. ”På så sätt bevaras äggens biologiska ålder och kvalitet innan den börjar försämras framåt 40-årsåldern”, säger hon. Denna strategi har blivit alltmer populär i takt med att fler kvinnor skjuter på barnafödandet av karriärskäl eller eftersom de inte hittat rätt partner.

Granskningen ger viktig vägledning för både patienter och vårdpersonal i en bransch där kommersiella intressen ibland kan gå före evidensbaserad medicin. För par i en utsatt situation, som är villiga att prova nästan vad som helst för att förverkliga sin dröm om barn, är det avgörande att ha tillgång till objektiv information om vad som faktiskt fungerar.