Lena Hallengren: ”Svårt att se varför man inte vill ge drabbade en ursäkt”

Den tidigare socialministern Lena Hallengren uttrycker sin förvåning och besvikelse över regeringens hantering av den statliga utredningen om internationella adoptioner. Hon ifrågasätter varför den sittande regeringen dröjer med att ta ställning till centrala förslag som framkommit i utredningen.

Hösten 2021 initierade Hallengren, som då var socialminister, en statlig utredning efter att Dagens Nyheter genomfört en omfattande granskning av misstänkta brott kopplade till Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Granskningen hade blottlagt allvarliga oegentligheter i systemet som krävde en grundlig genomlysning.

I fjol överlämnade utredaren Anna Singer sitt betänkande till den nuvarande socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall från Moderaterna. Utredningens resultat var skakande och bekräftade i stor utsträckning DN:s tidigare avslöjanden. Rapporten visade på omfattande missförhållanden inom adoptionssystemet, inklusive barnhandel, stulna barn, förfalskade identiteter och olika former av tvångsåtgärder.

En särskilt allvarlig slutsats i Singers utredning var att svenska pengar hade fungerat som ekonomiska incitament för aktörer i ursprungsländerna. Detta hade skapat en situation där fler barn gjordes tillgängliga för adoption än vad länderna egentligen hade möjlighet att erbjuda på ett rättssäkert sätt. Det svenska adoptionssystemet hade med andra ord oavsiktligt bidragit till att driva fram ett utbud av adopterbara barn.

På torsdagen förverkligade regeringen ett av Anna Singers förslag genom att besluta om inrättandet av ett nationellt resurscentrum för adopterade. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall förklarade för DN att det råder konsensus om behovet av ett sådant centrum, oavsett vilken uppfattning man har om utredningens övriga förslag.

Uppdraget att driva resurscentrumet har lagts på Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Mfof, som ska genomföra det inom ramen för befintliga ekonomiska resurser. Detta är något som Lena Hallengren nu öppet ifrågasätter genomförbarheten av.

Enligt Hallengren är Mfof en liten myndighet som får ett viktigt och omfattande uppdrag utan att tilldelas de nödvändiga förutsättningarna för att lyckas. Hon befarar att resurscentrumet inte kommer att kunna leverera det stöd som adopterade och deras familjer behöver utan tillräcklig finansiering.

Utredningens övriga förslag befinner sig fortfarande ”under beredning”, vilket väcker frustration hos Hallengren. Bland de förslag som ännu inte hanterats finns en officiell ursäkt till adopterade och deras familjer samt en avveckling av Sveriges internationella adoptionsverksamhet.

Hallengren säger sig inte förstå vad som behöver beredas ytterligare och tolkar situationen som att regeringen antingen inte vill eller inte vågar ta i dessa känsliga frågor. Hon beskriver det som olyckligt, särskilt för de många adopterade som hade höga förväntningar på att utredningens förslag skulle leda till konkreta förändringar.

Frågorna om en officiell ursäkt och ett adoptionsstopp är politiskt känsliga av särskilda skäl. Statsminister Ulf Kristersson var under två år på 2000-talet ordförande för Adoptionscentrum, som är världens näst största adoptionsbyrå. Under sin tid där var Kristersson öppet kritisk mot förslag om hårdare regleringar av adoptionssystemet, vilket kan förklara regeringens försiktighet i dessa frågor.

På frågan om Socialdemokraterna själva skulle ha gett en ursäkt och stoppat nya adoptioner svarar Hallengren att hon har svårt att se varför man inte skulle ge en offentlig ursäkt till de drabbade. När det gäller internationella adoptioner menar hon att Socialdemokraterna inte är emot att de fortsätter, men betonar att de då måste vara rättssäkra.

Hallengren påpekar att den statliga utredningen tydligt slår fast att dagens regelverk kring adoptioner inte är rättssäkert. Om regeringen vill att adoptionerna ska fortsätta måste den ta initiativ för att göra systemet rättssäkert, något hon inte har sett några tecken på hittills.

Frågan om Sveriges internationella adoptionsverksamhet förblir därmed olöst, medan adopterade och deras familjer väntar på besked om vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att rätta till historiska missförhållanden.