M:s nya supersiffror: Vill de ha extraval?

Färska opinionssiffror från Ipsos visar att Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – skulle få egen majoritet i riksdagen om det hölls extra val i dag. Samtidigt noterar Moderaterna sitt starkaste väljarstöd på åtta år. Mätningen väcker nytt liv i frågan om Ulf Kristersson verkligen är en ”lam anka” eller om hans politiska position faktiskt har stärkts.

Tidöpartierna syftar på den blocköverskridande överenskommelse som slöts efter valet 2022, uppkallad efter Tidö slott i Västmanland. Avtalet är grunden för Kristerssons regering, där M, KD och L sitter i regeringen medan SD ger stöd utifrån. Det upplägget har varit omdiskuterat, men de senaste siffrorna tyder på att väljarna i nuläget accepterar samarbetet.

Att Moderaterna nu växer är anmärkningsvärt. Under flera år har partiet kämpat i skuggan av Sverigedemokraterna i kampen om att bli Sveriges ledande högerparti. Nu pekar mätningen på att Kristerssons strategi – att hålla samman Tidöprojektet – ger resultat. Men det kan också vara en tillfällig våg, påpekar statsvetare. Väljare är sällan lojala under hela mandatperioder, och opinionsmätningar är ögonblicksbilder.

Samtidigt är frågan om Kristerssons personliga status inte enkel att besvara. Begreppet ”lam anka” kommer från politisk jargong och används om en ledare som sitter kvar men förlorat auktoriteten att driva igenom sin politik. Kristersson har under mandatperioden fått kritik för en rad svåra frågor: gängvåldet, sjukvårdsköerna och den ekonomiska press som många hushåll upplever. Oppositionen har beskrivit hans regering som passiv och långsam. De nya opinionstalen ändrar inte nödvändigtvis den bilden, men de gör det svårare att påstå att Kristersson är en politiker utan handlingsutrymme.

En avgörande faktor är förtroendet för Kristersson som statsminister. Tidigare mätningar har visat att väljarna gett honom lägre förtroende än hans parti. Om Moderaterna nu växer kan det vara ett tecken på att även förtroendet för honom håller på att stärkas. Det kan i sin tur påverka dynamiken inom regeringen. En statsminister med stöd i opinionen har lättare att styra sina ministrar och hålla samman en koalition.

Oppositionen har samtidigt ett eget problem. Socialdemokraterna är fortsatt stora, men det saknas en tydlig regeringskonstellation som kan utmana Tidöpartierna. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har olika krav och prioriteringar, vilket gör det svårt att enas om ett gemensamt alternativ. Det innebär att Kristersson även med svagare siffror skulle kunna sitta kvar. Med starkare siffror får han dessutom ytterligare hävstång i kommande budgetförhandlingar och politiska strider.

Opinionsläget följs också av ekonomer och marknadsbedömare. En regering som har ett tydligt parlamentariskt stöd uppfattas generellt som mer förutsägbar. För svensk ekonomi handlar det inte minst om att upprätthålla förtroendet för kronan och statsfinanserna. En utdragen regeringskris, med extra val och långa förhandlingar, skulle riskera att skapa oro på finansiella marknader. Därför är de nya mätningen inte bara en politisk framgång för Kristersson, utan också en lugnande signal för dem som vill se stabilitet.

Utvecklingen i Sverige följer dessutom ett bredare europeiskt mönster. I flera länder har invandringskritiska partier vuxit sig starka och tvingat traditionella partier att söka nya samarbeten. Kristerssons val att ge Sverigedemokraterna inflytande över svensk politik har gjort honom till en omstridd statsminister. Det har kostat stöd i vissa väljargrupper, men uppenbarligen gett valuta i andra. Den politiska kartan i Sverige ritas om, och de gamla blockgränserna betyder allt mindre.

För Ulf Kristersson innebär Ipsos-mätningen en möjlighet att slå tillbaka mot lam-anka-stämpeln. Ingen vet hur länge siffrorna håller i sig. Väljarkåren är rörlig och en enda politisk kris kan snabbt förändra läget. Men just nu är det Kristersson som har initiativet. Med en stärkt opinion, ett sammanhållet Tidöprojekt och en splittrad opposition framstår han som mer handlingskraftig än han gjort på länge. Frågan är om han lyckas omsätta det i faktisk politik.