Regeringen Kristerssons klimatpolitik har inneburit en fundamental omläggning av Sveriges tidigare arbetssäte. Medan tidigare regeringar utgick från klimatmålen och sedan arbetade fram styrmedel för att nå dit, har den nuvarande regeringen valt en annan väg. I stället har fokus legat på att sänka drivmedelspriserna, medan klimatmålen hamnat i bakgrunden.

Den förra regeringens klimatpolitik var inte problemfri. Reduktionsplikten, som innebar inblandning av förnybara drivmedel i bensin och diesel, ledde till kraftigt höjda priser utan kompensation för dem som drabbades värst. När energikrisen slog till 2022 och världsmarknadspriset på olja sköt i höjden, växte proteströsterna mot de höga bränslepriserna. Sverigedemokraterna har i stället argumenterat för att EU:s klimatkrav borde försvagas.

När regeringens prioriteringar har ifrågasatts har svaren ofta handlat om att Sveriges utsläpp är låga i internationell jämförelse. Det har förekommit påståenden om att Sverige skulle ha bland de lägsta utsläppen per capita i världen, vilket inte stämmer. Andra uttalanden har handlat om att utsläppen minskat under tre av fyra år vid makten, trots att den totala ökningen är större än minskningarna. Uppgifter om att utsläppen skulle vara lägre 2026 än när regeringen tillträdde har också ifrågasatts av experter.

Det senaste argumentet från regeringen fokuserar på den svenska skogens förmåga att fånga in koldioxid. Det stämmer att skogen binder koldioxid, men detta har den alltid gjort. Problemet är att koldioxidinlagring i växtlighet aldrig kan kompensera för utsläpp från fossila bränslen. Kolförråd som legat i jordens innanmäte i miljontals år släpps ut, samtidigt som man förlitar sig på att de ska lagras i träd i några decennier.

Det centrala problemet är att regeringens uttalanden om klimat mestadels handlar om retorik snarare än faktisk politik. De kraftfulla åtgärder som krävs för att nå klimatmålen har varit frånvarande under hela mandatperioden.

Flera utredningar har tillsatts under perioden. Först kom en från nationalekonomen John Hassler, sedan följde en utredning av själva målen, och senast har en ny utredning om hur målen ska nås presenterats. Alla experter har pekat på samma sak: snabba och kraftfulla åtgärder krävs för att nå målen. Men sådana åtgärder har inte vidtagits.

Regeringen har visserligen satsat stort på ny kärnkraft, vilket kan betraktas som klimatpolitik eftersom det på sikt underlättar elektrifiering av samhället. Men nya reaktorer väntas komma på plats tidigast om tio år. Detta påverkar inte de cirka sex miljoner bilar med förbränningsmotorer som rullar på Sveriges vägar och fortsätter släppa ut växthusgaser. Samtidigt närmar sig risken för mångmiljardböter från EU. Enligt Klimatpolitiska rådet kan böterna uppgå till mellan 8 och 40 miljarder kronor om Sverige inte klarar kraven.

Situationen ställer nästa regering inför stora utmaningar. Enligt den nya utredningen finns bara två sätt att undvika böterna. Det första är att kraftigt minska bilkörandet, vilket utredaren Svante Mandell beskriver som orealistiskt.

Det andra alternativet är att kraftigt öka inblandningen av förnybara drivmedel i bensin och diesel samt höja beskattningen av fossila bränslen. Detta skulle innebära att alla beslut regeringen fattat på området rivs upp och att man i stort sett återgår till den tidigare planen. Resultatet väntas bli minst tre kronor högre priser vid pump. Jämfört med priset från den 1 juli, då regeringen planerar att sänka skatten ytterligare, handlar det om omkring sex kronor. Däremot ska det bli betydligt billigare att köra elbil, bland annat genom sänkt skatt på el.

Situationen kompliceras ytterligare av att detta måste ske mitt under en ny energikris. Även om USA, Israel och Iran når ett fredsavtal väntas oljepriserna förbli höga under lång tid framöver som en följd av att Hormuzsundet har blockerats i flera månader.

Faktum kvarstår att nästa regering tvingas välja mellan åtgärder som leder till en bränsleprischock eller böter på tiotals miljarder från EU. Det enda alternativet är om man, som Sverigedemokraterna vill, lyckas riva upp EU:s klimatkrav till 2030. Utredningen har presenterats utan presskonferens, vilket tyder på ämnets känsliga natur inför kommande val.