Sökes till jättefartygen: 500 sjömän

Sverige står inför en av sina största militära satsningar sedan Gripen-affären. I veckan presenterade landet sitt förstahandsval av ny fregatt, och valet föll på franska Naval Group. Fyra 122 meter långa fartyg ska levereras med start 2030, vilket innebär att Försvarsmakten nu står inför enorma förberedelser för att kunna ta emot och bemanna de nya fartygen.

Behovet av personal är omfattande. Varje fregatt kräver en bemanning på uppåt 125 personer, vilket innebär att minst 500 sjömän behöver rekryteras och utbildas. Detta är en betydande utmaning, särskilt med tanke på att de befintliga fem Visbykorvetterna, Sveriges nuvarande största stridsfartyg, också ska behållas i tjänst.

Linus Fast, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, pekar på att personalförsörjningen redan i dag är problematisk. Visbykorvetterna har en besättning på 43 personer, och det är redan en utmaning att bemanna det systemet fullt ut. Med tillkomsten av fyra stora fregatter kommer trycket på rekrytering och utbildning att öka markant.

Den nya fregattkapaciteten kräver också helt nya kompetenser inom marinen. Bland annat behövs specialister på det nya luftvärnssystemet som fartygen kommer att utrustas med. Trots utmaningarna ser Jimmie Adamsson, som arbetar inom marinen, också positiva aspekter av satsningen. Han menar att många yngre kollegor lockas av möjligheten att arbeta med de nya, moderna fartygen.

Visbykorvetterna levererades i början av 2000-talet och närmar sig nu 20 års ålder. För att behålla och locka personal behövs nya spännande arbetsuppgifter och moderna arbetsplatser, vilket de nya fregatterna kan erbjuda.

Varje fregatt har kapacitet att ta ombord en helikopter. Dessa helikoptrar kan användas för att jaga ubåtar, komplettera fartygets sensorer och evakuera skadade. Marinchefen har indikerat att sådana helikoptrar i så fall behöver köpas in, men någon definitiv beställning har ännu inte gjorts.

Utöver bemannade helikoptrar kommer fartygen sannolikt att utrustas med olika typer av drönare framöver. Det kan röra sig om helikopterliknande drönare, ytdrönare och undervattensvarianter som kan utöka fartygens operativa förmåga och räckvidd.

De nya fregatterna representerar betydande militära tillgångar och kommer därmed också att vara attraktiva mål för en potentiell fiende. Rysslands krigsföring i Ukraina har visat på nya hot. Under vissa dygn har Ryssland skickat närmare tusen drönare mot mål i Ukraina, vilket innebär att de svenska fartygen måste vara beredda på att bemöta massiva drönarsvärmar med hundratals enheter.

Det blir ekonomiskt ohållbart att bekämpa varje drönare med fregatternas dyra luftvärnsrobotar. Dessa robotar är i stället avsedda att användas mot mer högvärdiga mål som flygplan eller robotar. För drönarhotet krävs andra lösningar.

Drönarna måste släppas nära fartyget för att där kunna skjutas ned med närförsvarssystem. Ett av dessa system är Trackfire, som kan utrustas med antingen kulsprutor eller automatkanoner. Det är ett eldrörsluftvärn som kan avfyra ett mycket stort antal kulor i luften på kort tid, vilket gör det effektivt mot drönarsvärmar.

Trots alla försvarssystem måste man räkna med att vissa drönare kan ta sig igenom. Därför är det avgörande att fartygen har god förmåga att begränsa och reparera skador ombord. Det mest sannolika scenariot är att någon enskild drönare lyckas penetrera skyddssystemen och orsakar lokal skada som slår ut tekniska system i närheten.

I sådana situationer handlar det om att ha förutsättningar att snabbt återta förlorad förmåga. Fartygens design och besättningens träning i skadekontroll blir därför kritiska faktorer för överlevnadsförmågan.

Affären representerar en av de största försvarsinvesteringarna på decennier och markerar en betydande uppgradering av den svenska marinens kapacitet. Med start 2030 kommer de första fartygen att börja levereras, och fram till dess pågår intensivt arbete med förberedelser för att säkerställa att marinen kan ta emot och effektivt använda sina nya fregatter.