Under helgen samlas 30 000 medlemmar av Jehovas vittnen vid 3 Arena i Stockholm för en internationell sammankomst med temat ”evig lycka”. En fjärdedel av deltagarna har rest in från utlandet, bland annat från USA och Peru. Men utanför arenan pågår en annan typ av sammankomst – en demonstration som belyser organisationens kontroversiella sida och de personliga kostnader som många tidigare medlemmar har fått betala.

Fredagsförmiddagen präglas av en ström av välklädda deltagare i långklänningar, kostymer och folkdräkter som rör sig mot arenan. De välkomnas av applåder, sång och kramar medan en munter låt med textraden ”it’s a lovely lovely lovely family love” hörs i bakgrunden. Atmosfären utanför arenan påminner om en familjefest, där medlemmarna uttrycker sin glädje och gemenskap.

Några meter från entrén står Jonas Skogstroll tillsammans med två andra före detta medlemmar och demonstrerar. Han lämnade Jehovas vittnen 2017 och förlorade samtidigt kontakten med sin familj. Nu tror han att hans föräldrar befinner sig någonstans bland de tusentals personer som viftar och ler på väg in till arenan. Med tårar i ögonvrån håller han och de andra demonstranterna upp en skylt där det står ”det finns stöd om du vill lämna”.

Vid hans sida står Viktor Astner, Jonas bror, som också har lämnat organisationen. När Viktor ser sin morbror gå förbi reagerar han starkt. Demonstranterna förklarar att de vill visa att det går att lämna gruppen och att det finns hjälp på utsidan. Båda männen har bytt efternamn efter sitt utträde – Jonas valde namnet Skogstroll som en lekfull kommentar till att Jehovas vittnen enligt honom är rädda för andar och troll.

Jonas Skogstroll beskriver sitt val att demonstrera som ett ställningstagande för, snarare än mot, Jehovas vittnen. Samtidigt är kritiken mot organisationen tydlig. Han menar att systemet är konstruerat för att göra det så svårt som möjligt att lämna, inte minst genom regeln om att medlemmar inte ska umgås med människor utanför gruppen. Detta leder till en form av isolering som gör att många stannar kvar trots att de egentligen vill lämna.

Martin Holst, presstalesperson för Jehovas vittnen i Skandinavien, säger att organisationen respekterar demonstranternas rätt att utnyttja yttrandefriheten. Han framhåller att var och en fattar sina egna beslut och har rätt att uttrycka sina tankar och känslor. Samtidigt anser han att mediernas rapportering om organisationen ofta är snedvriden och missar ”den andra sidan av saken”. Han betonar att 30 000 glada människor nu sprider glädje på Stockholms gator och torg.

Kritiken mot Jehovas vittnen är omfattande och väldokumenterad. Den spänner över ett brett spektrum av frågor, från homofobi till hur organisationen leds från högkvarteret i New York. Organisationens status i Sverige har varierat genom åren. Länge betraktades Jehovas vittnen som en sekt, men 2021 fick de statsbidrag för första gången. Detta bidrag drogs in 2023 på grund av påstådd diskriminering av homosexuella, men efter en dom i förvaltningsrätten återinfördes det 2026.

Jonas Skogstroll har gjort detta till en del av sitt engagemang – han har demonstrerat vid över tio internationella sammankomster för Jehovas vittnen. Han berättar att personer som senare lämnat organisationen har hört av sig och berättat att demonstrationerna gjort skillnad. Hans gissning är att tio procent av de närvarande under helgen i Stockholm egentligen inte vill vara där men stannar av rädsla för konsekvenserna.

Inne i arenan råder en helt annan stämning än den Jonas beskriver. Maria Tieda, en av deltagarna, förklarar att hon är där för bibelundervisningen och den kärlek som medlemmarna ger varandra. Överallt syns kramar och leenden. En annan deltagare, Sara Tripikou, säger att tron är grunden för den hon är och att den utgör syftet med hennes liv.

Viktor Astner menar dock att mycket av glädjen är en teaterföreställning. Han beskriver att även om entusiasmen utanför arenan kan verka äkta, så finns det mycket ångest bland de troende som inte syns vid denna typ av evenemang. Glädjen är enligt honom performativ och konstruerad, även om medlemmarna själva inte upplever det så.

Inne på den fullsatta arenan är atmosfären betydligt lugnare än vid en fotbollsmatch. Det enda som hörs är ljudet från filmerna som visas på storbildsskärmarna. En nyproducerad skildring av delar ur Bibelns nya testamente rullar, där Jesus med glänsande hy talar på dubbad svenska. Helgens program fokuserar på hur man kan uppnå ”bestående lycka” genom att fylla sina andliga behov med hjälp av Bibelns principer.

Jehovas vittnen grundades på 1870-talet i USA och har sedan dess spridit sig till 239 länder med sammanlagt 8,5 miljoner medlemmar. I Sverige finns drygt 22 000 medlemmar enligt siffror från 2022. Organisationen skiljer sig från traditionell kristen tolkning på flera punkter och har flera gånger förutspått exakta årtal för jordens undergång, senast 1975.

Medlemmarna samlas två gånger i veckan i sitt lokala Rikets sal med nästan hundraprocentig uppslutning. De förväntas ”vittna” genom hembesök, vilket har gjort dem kända för att knacka dörr. All verksamhet leds och samordnas från högkvarteret i New York, och ledare på alla nivåer tillsätts uppifrån. Kvinnor kan inte ha ledande positioner inom organisationen.

Medlemmarna vägrar göra militärtjänst och firar inte jul eller födelsedagar. Organisationen får inkomster genom medlemsbidrag som officiellt beskrivs som frivilliga, men som enligt avhoppade källor upplevs som obligatoriska tionden. Jehovas vittnen beräknas ha mycket stora tillgångar – bara 2017 sålde de fastigheter i Brooklyn för 10 miljarder kronor.

För Jonas Skogstroll och många andra före detta medlemmar handlar demonstrationen om att visa att det finns ett liv efter Jehovas vittnen. Trots den personliga smärtan av att stå utanför arenan och veta att hans föräldrar kan gå förbi utan att hälsa, fortsätter han sitt arbete. För honom är det viktigt att visa att det finns stöd för dem som vill lämna och att ett utträde, trots alla svårigheter, är möjligt.