Allt dyrare att leva i Gaza: ”Vi tvingas avstå från mycket”

Tahrir Ayad, 36, bor med sin man och sex barn i en 120 kvadratmeter stor lägenhet i de förstörda gamla kvarteren i Gaza stad. I bostaden samsas fyra familjer – sammanlagt 35 personer. Den tidigare omtyckta årstiden har blivit en källa till oro.

– Vintern, som jag brukade älska, har blivit en källa till oro. Vind och vatten tränger in genom presenningarna och det skadade taket, säger hon i en telefonintervju.

Levnadskostnaderna i Gaza har under kriget ökat dramatiskt. En ny rapport från Världsbanken visar att konsumentprisindex steg från 114,2 år 2023 till 470,6 år 2025. Det innebär att prisnivån i genomsnitt är drygt fyra gånger så hög. Mat, gasol, transporter, internet och el har blivit väsentligt dyrare. Samtidigt har arbetslösheten stigit till 78 procent och inkomstmöjligheterna i praktiken kollapsat.

För Tahrir Ayads familj märks krisen i vardagen. Den äldsta dottern tog studenten med höga betyg men har inte kunnat börja studera datateknik. De fyra yngre döttrarna går inte i skolan, och endast den sjuårige sonen får undervisning. Maken Zaher säljer grönsaker från ett gatubord och tjänar omkring 100 kronor om dagen. Före kriget hade han en månadslön på motsvarande 5 000 kronor.

I lägenheten finns ingen el. Mobiltelefonerna, som laddas i en butik i närheten, fungerar som ljuskälla. Medicin har blivit en lyx, säger Tahrir Ayad. Hon uppger att hon själv har andningsbesvär från röken när hon lagar mat över öppen eld. Hennes tolvåriga dotter har tappat allt hår och fått hudförändringar utan att få vård. Familjen ägde tidigare stora olivodlingar som gav inkomster, men de förstördes under kriget. Nu köper man importerade oliver för 66 kronor kilot.

– Jag drömmer om psykisk ro och om ett eget hem, att kunna hålla sig ren, ha vatten och gasspis. Jag vill bara att vi ska kunna leva ett normalt liv igen, säger sexbarnsmamman.

Även hjälp utifrån når fram allt sämre. Sedan fyra månader tillbaka har ingen omfattande distribution av humanitärt bistånd genomförts. Palestinska myndigheter anklagar Israel för att bara ha släppt in omkring en tredjedel av den mängd bistånd som skulle föras in under ett års vapenvila. Enligt uppgifter från Hamaskontrollerade Gazamyndigheter har 69 387 lastbilar kommit in sedan vapenvilan inleddes den 11 oktober 2025, långt under de cirka 198 000 lastbilar som var planerade. Den mängd som kommer in uppskattas täcka bara omkring 15 procent av behovet, medan mer än 95 procent av befolkningen är helt beroende av bistånd för sina grundläggande behov. Många hushåll förlitar sig därför på byteshandel och välgörenhetskök för att få mat.

Reham al-Habil, 31, är en av dem som tvingas prioritera det allra nödvändigaste. Hennes familj delar en hyrd lägenhet i stadsdelen al-Rimal i Gaza stad med två andra familjer från maken Mahmouds släkt. Den egna lägenheten i Sheikh Radwan förstördes under krigets första år. Utan kylskåp, tvättmaskin, tv och privatliv lever familjen på sjunde våningen utan hiss. Barnen bär vattenkärl på upp till 20 liter från gatan flera gånger om dagen. Hyran ligger på motsvarande 3 000 kronor i månaden.

– Ingenting är gratis utom döden här. Det är ett liv jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle acceptera när jag och min fästman pratade om framtiden, säger hon.

Reham al-Habil var lärare och har sett sin lön sjunka från motsvarande 6 000 kronor i månaden till omkring 3 300. Inte ens den kommer varje månad. Hennes man, som reparerar mobiltelefoner, har fått sin inkomst halverad. Tidigt i kriget tvingades hon sälja sina guldsmycken, värda omkring 2 000 dollar, för att betala för flykt.

Maten ransoneras hårt. På fredagar äter familjen veckans viktigaste måltid, antingen makloube eller musakhan – traditionella rätter med kyckling och ris respektive bröd. Före kriget kostade en sådan måltid omkring 330 kronor och räckte till fyra personer i två dagar. Nu kostar den drygt det dubbla. Övriga dagar lever familjen på rester, grönsaksrätter och linser. I slutet av månaden slås frukost och lunch ihop till oliver, yoghurt och bröd, en måltid som ändå kostar över 130 kronor.

– Jag saknar att kunna handla utan att räkna varje shekel. Jag längtar efter utflykter och grillkvällar vid havet, säger Reham al-Habil.

Krisen i Gaza handlar därför inte bara om akut hunger utan också om ett ekonomiskt sammanbrott där hushållens köpkraft, tillgången till vård och möjligheten att ge barnen en framtid har krympt dramatiskt. Så länge biståndsflödet ligger kvar på en bråkdel av den avtalade nivån lär trycket mot civilbefolkningen fortsätta att öka.