Nathan Shachar: Netanyahus generaler vill stoppa en Iranattack före valet

Förra veckan trappade USA:s president Donald Trump upp retoriken mot Iran, och i amerikanska medier uppgavs att presidenten och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu diskuterat en större väpnad attack. Det fick Israels överbefälhavare Eyal Zamir att omedelbart kontakta amiral Brad Cooper, som för befälet över USA:s styrkor i regionen. Enligt israeliska uppgifter varnade Zamir för att en attack mot Iran skulle innebära att valet i Israel skjuts upp till ett senare, okänt datum.

Ett sådant scenario – uppskjutna val eller val i krigets skugga – är just vad Netanyahus politiska motståndare fruktar. De ser en tydlig logik i att den hårt pressade premiärministern vill flytta fokus från säkerhetsmisslyckandet den 7 oktober 2023 till ett yttre hot.

Vita huset tycks vara medvetet om den misstanken. En källa i Vita huset sade till Israels TV12 att man känner till Netanyahus baktankar och hans önskemål inför valet. När Trump på torsdagen fick frågan om han litar på Netanyahu svarade han: ”Jag litar inte på någon.”

En knackig punkt i dramat är underrättelsetjänsten Mossad. Den har traditionellt letts av expertspioner som i regel vägrat låta sig användas för politiska syften. I dag ska Mossads chef och hans inre krets däremot vara lojala mot Netanyahu. Om de får order om att förse USA med överdrivet dramatisk information om misstänkta rörelser kring Irans atomanläggningar, finns en risk att de gör det.

Överbefälhavare Zamir har däremot intagit en mer återhållsam hållning. Han bedömer att Israels soldater och materiel är i akut behov av vila, och han ska ha ansträngt sig för att hjälpa USA att tolka premiärministerns agerande rätt. På fredagskvällen gick han längre än någonsin när höga militära källor, enligt israeliska medier, uppgav att ”ingenting i Iran just nu kräver omedelbart militärt ingripande”.

Det är ett extraordinärt uttalande. I Israel, liksom i andra demokratier, är det regeringen som fattar beslut om krig och fred – inte generalerna. Att en överbefälhavare öppet signalerar att hotbilden inte är akut, i ett läge där premiärministern antytt att Iran kan attackera före valet, visar hur djupt splittringen går.

Zamir är ingen nykomling i Netanyahus närhet. Han var premiärministerns militäre sekreterare i flera år och handplockades i fjol till posten som överbefälhavare. Ändå har han överraskat genom att vara betydligt mer självständig än väntat. Han stödde bland annat det eldupphör i Gaza som Trump pressade Israel att acceptera i november 2025.

Netanyahu själv säger att han inte söker en militär konflikt. Men han har varnat för att tecken tyder på att Iran kan attackera Israel före valet, och att ett sådant hot skulle kunna tvinga fram ett israeliskt förebyggande angrepp. Oppositionsledaren Yair Lapid har under flera veckor anklagat premiärministern för att piska upp panik inför valet i hopp om att det iranska hotet ska dominera debatten. Lapid vill i stället att valet ska handla om regeringens ansvar för den 7 oktober 2023, då Hamas attack mot Israel utlöste kriget i Gaza.

Det politiska spelet kring ett eventuellt angrepp mot Iran är därmed inte bara en fråga om Mellanösterns säkerhet. Det handlar också om Netanyahus politiska överlevnad, om israelisk demokrati och om hur mycket USA är berett att lita på en premiärminister vars intressen inte alltid sammanfaller med Washingtons. Frågan är nu hur länge militären kan hålla emot – och om Trump till slut låter sig övertygas om att en attack tjänar fler syften än ett.