Begravningen hade börjat – då hittades guiden vid liv

En 52-årig sherpa har överlevt nästan en vecka i Mount Everests ”dödens zon” efter att ha försvunnit på 7 200 meters höjd. Händelsen har beskrivits som ett mirakel av klättrarsamfundet i Nepal och kastar ljus över de extrema förhållanden som bergsguider utsätts för i Himalaya.

Dawa Sherpa, som också kallas Hillary Dawa Sherpa efter den legendariske bergsklättraren Edmund Hillary, försvann när han arbetade som guide åt en polsk klättrare. Den siste personen som såg honom innan han försvann var Chris Thrall, en brittisk klättrare och före detta marinkårssoldat. Vid 7 200 meters höjd hade Dawa satt sig ned för att vila, nära den så kallade ”dödens zon” ovanför basläger 3, där syrehalten är så låg att människor inte kan överleva under längre perioder.

Enligt Thrall frågade han Dawa om han mådde bra, fick ett jakande svar och fortsatte därefter sin färd. Det var oklart om Dawas satellittelefon och radio fungerade vid tillfället. Kort därefter påträffade Thrall den polske klättraren, som hade fått slut på syre och lidit förfrysningsskador. Britten beslutade sig för att hjälpa polacken nedför berget och utgick från att Dawa skulle ta sig till baslägret på 5 300 meters höjd på egen hand.

När Dawa inte återvände till lägret sattes en räddningsinsats igång med helikopter, men utan framgång. Man befarade att den erfarne sherpan hade omkommit i berget. Thrall lade senare ut en hyllning till Dawa på sociala medier, och familjen började förbereda begravningsceremonierna.

Sex dagar senare, när familjen var inne på den andra dagen av begravningsritualerna, inträffade det otroliga. Den 52-årige sherpan hade lyckats krypa nästan hela vägen ned till baslägret på egen hand. Ett understödsteam upptäckte honom vid Khumbu-isfallet, precis ovanför lägret. Trots att han hade förfrysningsskador på händerna verkade han vara vid relativt god hälsa. Han bars ned för att få mat och vatten, och en räddningshelikopter förde honom därefter till sjukhuset i Katmandu, där hans hustru och dotter väntade.

Enligt hustrun Damu Sherpa var det genom lokala nyheter som familjen först fick veta att han hade överlevt. ”Vi visste inte säkert att det var han. Vi blev väldigt glada när vi fick bilder på honom”, berättade dottern Mendo Lhamu Sherpa för The Guardian.

Att Dawa överlevde nästan en vecka under sådana extrema förhållanden har hyllats som ”inget mindre än ett mirakel” av klättrarsamfundet i Nepal. Experter menar att ingen annan än en sherpa, som är uppvuxen i bergen och van vid höghöjdsklimatet, skulle ha haft en chans att klara detta.

Sherpafolket, en ursprungsbefolkning i Himalayaregionen, har sedan 1950-talet när Nepals gränser öppnades spelat en central roll i bergsklättring. De används som guider och bärare tack vare sin unika fysik och djupa kunskap om bergen. Deras kroppar är genetiskt anpassade för höghöjdsmiljöer, med större lungkapacitet och effektivare syreupptagning än hos människor från lägre höjder. I dag kontrollerar sherpasamhället i hög grad klättringsverksamheten på Mount Everest och andra toppar i regionen.

Bergsklättringen på Mount Everest har vuxit explosionsartat under senare år. Under högsäsongen i maj i år försökte över 1 000 personer ta sig till Mount Everests topp, det högsta antalet hittills under en enskild månad. Detta har lett till överbefolkning på berget, långa köer vid kritiska passager och ökade säkerhetsrisker. Fem personer dog under expeditionerna i år, vilket återigen aktualiserar frågor om säkerhet och kommersialisering av höghöjdsklättring.

Det 8 849 meter höga Mount Everest bestegs första gången den 29 maj 1953 av sherpan Tenzing Norgay och nyzeeländaren Edmund Hillary, en bedrift som för alltid förändrade bergsklättringens historia och satte sherporna på världskartan som oumbärliga partners i höghöjdsexpeditioner.