Kung Charles kommer inte att be om ursäkt för slaveriet

1966 möttes drottning Elizabeth II av 10 000 dansande barn när hon anlände till Georgetown, Guyanas huvudstad. Besöket var en del av en sex veckor lång kunglig turné i Karibien, och Colonial Office, den brittiska regeringsavdelning som då ansvarade för kolonierna, dokumenterade resan i en färgfilm. Bilderna visar festklädda människor som niger och bockar; blombuketterna fyllde drottningens famn.

På tisdag inleder hennes son, kung Charles III, en egen resa i regionen. Stoppen är Antigua och Barbuda, Bahamas och Guyana. Enligt Buckingham Palace ska resan ”fira de samhällen, kulturer och den natur som finns inom Samväldet”. Kung Charles lär hälsas med salut, korteger och flaggviftning, men knappast med samma entusiasm som 1966. Många i lokalbefolkningen och flera av ländernas ledare anser att tiden för firande är över.

Bakgrunden är Storbritanniens centrala roll i den transatlantiska slavhandeln under 1600- och 1700-talen. Britterna fraktade omkring tre miljoner afrikaner till sina kolonier i Karibien, där de tvingades arbeta på socker-, te- och kaffeplantager. En majoritet dog av våld, undernäring och sjukdomar. Den brittiska monarkin var djupt involverad: kungligheter lånade ut skepp till slavhandlare och höll själva slavar. Historikern Brooke Newman, som i år gav ut boken ”The Crown’s Silence”, konstaterar att kungahuset satte sitt sigill på verksamheten.

När slaveriet formellt avskaffades 1833 levde omkring 700 000 slavar i de brittiska karibiska kolonierna. Det var inte de tidigare slavarna som fick kompensation, utan slavägarna, som erhöll miljontals pund från den brittiska staten. Inkomsterna från kolonierna hade under lång tid bidragit till att göra Storbritannien till världens rikaste land och London till en finansiell och kulturell huvudstad. Bland annat byggde läkaren Hans Sloanes samlingar från Karibien grunden till British Museum.

Samväldet, som i dag består av 56 självständiga länder, är resterna av imperiet. Flera av de karibiska medlemsländerna har länge krävt att Storbritannien ska be om ursäkt för slaveriet och betala skadestånd. Redan 1939 skrev ekonomen Arthur Lewis, senare Nobelpristagare, att Storbritannien hade tillskansat sig ”200 år av gratis arbetskraft” – en ”svart skuld” som måste erkännas.

Frågan har drivits hårt av Barbados premiärminister Mia Mottley. Hon har kallat det absurt att slavägare gottgjordes medan slavarna inte fick något. I juni lanserade en grupp karibiska ledare ett nytt skadeståndsmanifest, och Mottley har uppskattat skulden till tusentals miljarder svenska kronor. Den brittiska regeringen avvisar kraven. ”Storbritannien kommer inte att betala skadestånd”, har en talesperson sagt. Ett vanligt argument är att dagens generation inte ska betala för tidigare generationers brott. Labourregeringen hänvisar dessutom till att slaveriet inte var olagligt när det bedrevs och att lagar inte kan tillämpas retroaktivt.

Debatten i Storbritannien har blivit allt hårdare. Vissa högerpopulistiska röster har hävdat att de forna kolonierna i stället står i tacksamhetsskuld till Storbritannien för de institutioner och den infrastruktur som imperiet lämnade efter sig. En annan debattör i samma läger gick i somras så långt att hon föreslog att dessa länder borde betala skadestånd till Storbritannien. Mia Mottley avfärdade förslaget som ”fullständigt idiotiskt”.

Kung Charles har att navigera i ett minfält under sin åtta dagar långa vistelse. Erfarenheterna från 2022, då prins William och Kate besökte Jamaica, visar hur känsligt det är. De möttes av demonstranter som krävde att Storbritannien skulle be om ursäkt. Jamaicas premiärminister Andrew Holness sade då rakt till prins William att det finns olösta problem – och meddelade att Jamaica avsåg att bli republik.

Kung Charles resa avslutas med ett toppmöte i Antigua och Barbuda, där representanter för hela Samväldet samlas. Handels-, investerings- och klimatfrågor står på dagordningen, men frågan om slaveriet och skadestånd kan bli svår att hålla utanför. Hittills har kung Charles visat diplomatisk skicklighet, och han väntas erkänna det lidande som slaveriet orsakat. Buckingham Palace har dock gjort klart att en formell ursäkt är en regeringsfråga. I Karibien lär hans besök därför uppfattas som en besvikelse.