Linus Larsson: Om Iran står bakom är detta en helt annan sorts attack

I en artikel i Dagens Nyheter skriver Linus Larsson om en rad cyberoperationer som tillskrivs iranska statliga hackare. Genom att låtsas vara aktivister har angriparna försökt dölja att det är en stat som ligger bakom. Attackerna har bland annat riktats mot kyl- och fryssystem och mot vattenkraftverk. Frankrike har efter de hackade frysarna formellt pekat ut Iran som ansvarig aktör.

Det är ett ovanligt steg. Att en stat pekar ut en annan stat i ett cyberangrepp kräver både teknisk bevisning och politisk vilja. Med utpekandet har Frankrike signalerat att man ser attackerna som en säkerhetsfråga av högsta rang, inte bara som kriminalitet. Iran avfärdar vanligtvis sådana anklagelser, men bilden som växer fram i DN:s artikel är ändå tydlig: det handlar om ett systematiskt mönster av sabotage.

Det mest uppseendeväckande är att attackerna har fått fysiska konsekvenser. Enligt uppgifterna har iranska hackare lyckats manipulera kylsystem så att de överhettas. I stället för att kyla utrustning har systemen värmts upp tills de orsakat eldsvådor. Det är en form av sabotage som går långt bortom traditionella dataintrång, där angripare oftast stjäl information eller krypterar filer. Här slår hackarna mot verklig fysisk utrustning, med påtagliga effekter för samhället.

Ytterligare attacker har riktats mot vattenkraftverk. Vattenkraften är en av de viktigaste källorna till förnybar el i världen, och särskilt i länder med stora älvar och vattenmagasin. Ett angrepp mot kontrollsystemen i en damm eller kraftstation kan leda till att elproduktionen stannar, men också till allvarliga olyckor. Kombinationen av kylsystem och vattenkraft visar att angriparna framför allt är ute efter processer där människor är beroende av att tekniken fungerar.

Iran har under en längre tid byggt upp en avancerad kapacitet för cyberoperationer. Säkerhetsföretag har pekat på flera grupper med kopplingar till iranska revolutionsgardet, och metoderna har utvecklats från enkel nätfiske till komplexa intrång i industriella system. Att låtsas vara aktivister är en av flera metoder för att försvåra spårningen. Falska konton och påhittade organisationer används för att sprida desinformation om attackerna och skapa osäkerhet om vem som egentligen ligger bakom.

Experter på industriell säkerhet har länge varnat för att just styrsystem är sårbara. Många anläggningar byggdes innan internet var en naturlig del av industrin, och deras datorsystem har senare kopplats ihop med företagsnätverk för att effektivisera driften. Det har ökat risken för intrång. De operationer som nu beskrivs visar att risken inte längre är teoretisk. Angripare har hittat sätt att omvandla digital åtkomst till fysisk skada.

Frankrikes agerande kan få följder även utanför det akuta angreppet. Inom EU har kraven på skydd av kritisk infrastruktur skärpts under senare år. Länderna vill ha bättre kontroll över vilka system som används i elnät, vattenverk och andra viktiga anläggningar. Attackerna kan också leda till att fler stater väljer att offentligt peka ut ansvariga, trots risken för diplomatiska spänningar. Ju fler länder som gör det, desto svårare blir det för angripare att gömma sig bakom anonymitet.

Marknadseffekterna är synliga. Företag som arbetar med industriell säkerhet har sett en växande efterfrågan på tjänster som identifierar hot mot operativa system. Försäkringsbolag har börjat ställa hårdare krav på kunder som vill teckna täckning för driftstopp och skador orsakade av cyberattacker. Den utvecklingen väntas fortsätta så länge hotbilden mot energisektorn och annan samhällsviktig infrastruktur kvarstår.

DN:s Linus Larsson skriver att de hittills kända uppgifterna gör cyberangreppet mer spektakulärt än vad som tidigare framkommit. De hackade frysarna är inget isolerat dataintrång. De är en del av en bredare strategi, där iranska statsstödda aktörer flyttar fram sina positioner i en digital konflikt som allt oftare övergår i konkret fysisk förstörelse.